...Nio...

498 9 3
                                    

Skoldagen är slut och jag är på väg ut för att träffa Caleb. Jag är nervös... Jag kommer ut och går ner för den stora trappan utanför ingången. Där står han. Han står bredvid en svart bil med taket nere. Coolt tänker jag.

Caleb ser mig och vinkar. Det finns ett stort leende i hans anikte. Jag vinkar tillbaka, men utan ett leende. Detta känns fortfarande fel och konstigt.

Jag kommer fram till Caleb som fortfarande ler.
》 Du kom 《 säger han och sneglar lite.
》 Ja, du sa ju att vi skulle ses här 《 svarar jag och låter nästan lite kaxig.
》 Tja, det gjorde jag. Sätt dig 《 han flinar och öppnar bildörren för mig. Jag sätter mig ner, sätet är varmt av solens strålar och till och med mjuk. Ganska bekväm.

Caleb stänger bildörren och går till andra sidan för att sätta sig vid förarsätet. Han sätter sig snabbt och smidigt. Han sätter i nyckeln och där är bilen på. Det hörs att bilen är gammal men den funkar.

》 Sätt på dig bältet. Har du aldrig åkt bil förr? 《 skämtar han och skrattar till. Jag gör som han säger. Han själv har redan bältet på och börjar köra.
》 Vart ska vi? 《 frågar jag.
Jag har en klump i halsen.
》 Du får se, en överraskning 《 svarar han utan att titta på mig. Han ser så koncentrerad ut när han kör.

Han är snygg... Han ser så snäll och cool ut just nu. Och inte som han så kallade polare. Han är inte som dem. Han bryr sig...

-

Ja, kort, kort kapitel ik. Men nästa blir nog längre. Hoppas ni gillar det ändå.

- 270 ord

Why Me?Där berättelser lever. Upptäck nu