Jag vaknar om och om igen i natt. Varje gång jag vaknar är jag helt andfådd och blöt av svett. Jag vet att jag drömmer men jag kan verkligen inte komma ihåg vad.
Timmarna går, det känns som en evighet innan morgonen kommer. Klockan är 06:23 och jag bestämmer mig för att gå upp, lite tidigt men jag kan bara inte ligga kvar i sängen. Jag byter om och går sedan ner till köket för att dricka. Jag hoppar över frukosten eftersom jag inte är hungrig. Just nu. Klockan närmar sig 07:56 och jag bestämmer mig för att gå till skolan tidigare. Jag klär på mig lite tunna kläder och drar upp min väska och går.
Nu ser jag ingången till skolan och ökar farten. När jag kommit in till skolan så går jag sakta till skåpen och hoppas att ingen är där. Men såklart så ser man Matthias stå utanför sitt klassrum. Jag försöker gå snabbare och önskar att jag skulle kunna göra mig osynlig. Precis när jag tror att han inte hann se mig så hör jag hand lena röst.
》 Hej Violet! Vad gör du så hör tidigt? Lektionen börjar inte förrän... 《 - han kollar på klockan - 》 ...om en timme och trettiotvå minuter. Varför så tidig?《 han ser på mig samtidigt som han studerar mig. Vad ska man svara?
》 Jag... jag ville bara få lite luft, kunde inte sova. 《
Nu tittar han på mig med en osäker blick, som om att han inte tror på vad jag sa. Ännu värre, hade glömt att vi hade matematik som första lektion idag.
》 Okej, men ta det lugnt. Vi ses sen 《 säger han, men han går inte. Har står kvar och stirrar på mig.
》 Ville du något mer? 《 frågar jag tillslut.
》 Nej, det var allt 《 säger Matthias och går in till sitt klassrum.
Lektionen börjar om tio minuter och nu är korridorerna fulla med elever som ska till sina lektionen. Jag rör mig till matematiken, känner hur jag vill spy av att jag behöver vara där. Jag går in och såklart ska klassrummet vara tomt men just Matthias ska sitta där. Han tittar upp och ser mig vid dörren.
》 Hej igen Violet 《 han rynkar pannan.
》 Emh, hej. 《
Jag känner hur hela jag blir nervös och vill springa rakt ut genom dörren. Ska jag göra det? Jag måste. Jag kan inte, jag kan inte stanna här... Jag vänder mig om och går i väg. Jag vet inte vart men jag kan inte stanna där.
-
- 415 ord
DU LÄSER
Why Me?
Short Story》 Varför jag? 《 frågar jag med en förstörd röst medans mina tårar rinner ner för kinderna. Violet är är otursam tjej på 17 års åldern. Hon går sitt andra år på gymnasiet. Inget är lätt längre, inte för Violet i alla fall. (OBS! Denna bok kan ha käns...
