Kidnapped by a gangleader

30.

LILY

Fastbunden vid en stol mitt på dagen, sisådär klockan 14 var ju inte så jag brukade spendera mina fredagar.
Jag brukade vara på skolan, kanske på en matte, eller kanske svenska, lektion.

Men nu så var jag här. I stolen.
Bara jag och stolen.
Nej, jag, stolen, tre män och Bridget.
Brie stod framför mig. Hennes ögon stirrade genom mig. Jag antar att hon tror att hon ska kunna locka fram Ethan med hjälp av mig.
Det kanske hon kommer, eller kanske inte. Ni förstår, jag vet inte riktigt hur Ethan känner för mig. Om han ens känner något alls. Det gör inte jag i alla fall, eller? Okej han är snygg, men jag är inte kär.

Mina intressanta tankar släppes utan Bridgets klingande röst.

"Lily kära, säg mig... vad har du för relation till Ethan?"
Okej konstig fråga? Jag trodde hon visste att jag bara var Ethans lilla docka?
"Eh... va?" Var allt jag fick ur mig.
Brie suckade, men inte drygt, och log lite.
"Jo, du och Ethan har väl... hur brukar ungdomar säga nu för tiden... legat med varandra?"
Jag blev inte det mista förvånad över det hon just sagt. Hon visste väl antagligen att jag var gravid också.
Jag nickade till svars mot Brie.

Plötsligt slog hon upp händerna och hennes ansikte sprack upp i ett leende.
"Åh jag ska bli mormor!"
Grattis, äntligen har du listat ut det.

Jag skulle precis säga något när ett högt brak lät genom hela huset.
Bridget blev plötsligt dödligt seriös. Hon pekade mot de tre männen och alla sprang för att titta vad som lät.
"I alla fall-" mer hann inte Brie säga innan ett pistolskott hördes.
Vi båda hoppade till, eller jag mer ryckte till eftersom jag fortfarande satt fast i stolen.
"Vad fan var det?" Hörde jag Brie säga men det blev kvävt av ett till skott, och sedan ett till. Tre skott. Tre män.
Skit någon har brutit sig in!

Som om Ethans mamma läst mina tankar ryckte hon upp en låda, som förvånansvärt var väldigt nära henne. Praktiskt. Ur lådan tog hon fram en pistol. Nej Föresten, två pistoler.
Sedan gick hon fram till mig och började knyta upp repen.

"Vad är det som händer?" Frågade jag. Min röst skar genom luften.
Bridget fortsatte knyta upp repen medan hon svarade:
"Jag ska gå och kolla".
Okej men varför knyter hon då upp mig? Som om hon läst mina tankar ännu en gång svarar hon:
"Ifall något händer, måste du kunna skydda dig själv".
Brie kastade den andra pistolen till mig. Jag fångade den precis som jag slingrat ur ena handen ur de halvt uppknutna repet.
Jag påminde mig själv ännu en gång att Bridget inte ville skada mig, utan var vara ute efter sin djävul till son.

Jag såg på medan hon rusade ut ur rummet. Tänk om hon dör, tänk om jag dör. Tankarna for runt i rummet.
Var det bara de tre (döda) männen och vi två i detta hus, eller fanns det fler?
Och ifall det fanns det, vart fan var dom?

Det blev tyst en lång stund. Jag stod på fötter med pistolen riktad mot dörren.
Personen som kommer in härnäst kommer jag skjuta, såvida det inte är Brie.

Plötsligt började jag höra steg. Lätta, tassande steg. Sedan blev det mer snabbare, som om personen började springa. Ljudet kom närmare och jag blev allt mer rädd. Jag tog ett djupt andetag.
Snälla, snälla, snälla döda mig inte!

"LILY!!" En bekant röst slog genom luften och jag slog upp ögonen.
Till min absoluta förvåning stod Charlotte där.
Jag pustade ut av lycka.
Charlotte, min allra bästavän!

Jag sprang fram till henne och gav henne en stor och lång kram.
Hon log mot mig.
"Åh herregud jag har saknat dig! Mår du bra? Bridget har inte skadat dig väl? Bebisen mår bra?"
Jag masserade min, nu ganska stora, mage och fnissade till.
"Jag mår fint Charlotte. Tack för att du kom! Men vänta var det du som sköt?"
Charlotte skakade på huvudet och något seriöst for i hennes ögon.
"Nej, det var Ethan. Han är här, det är Jack, Jacob och Charles med. Vi kom för att rädd dig. Kom nu!"
Hon tog tag i min hand och greppade tag om den. Hon ledde mig genom rum och korridorer.

Tillslut kom vi fram till något som såg ut att vara hallen. En stor trädörr mötte mig, men jag blev mest vara dragen till dens fula färg. Vem målar sin dörr mörkgrön?

Tanke bubblan spräcktes av en arg röst som jag aldrig glömmer.
"Vart fan är hon!?"
Det ekar i hela hallen. Charlotte tittar menade på mig. Jag tig ert djupt andetag och vi gick in till rummet dör rösten kom från.

Jag möttes av en arg Ethan, orolig Charles, skrattfärdig Jacob och såklart, en arg Bridget.
Nu när dom stod bredvid varandra, såg jag verkligen likheterna mellan mamman och sonen. Otroligt lika var dom faktiskt. Charles och Jacob riktade sina pistoler mot oss så fort vi klev in.
Alla vände sina huvuden såklart och jag kan svära på att jag hörde någon dra åt andan. Ethans ögon mötte mina.
De glimtade av ilska men också orolighet och sorgsenhet. Antagligen för att hans mamma står framför honom.

"Lily!" Charles gick fram och kramade mig, men inte för hårt för då hade magen spruckit. Jacob nickade lite.
Ethan vände blicken och började argt samtala med hans mamma.

Egentligen vet jag inte ens varför Bridget tog mig hit. Var det verkligen för att hon skulle locka hit sin son så att dom kunde ha ilska konversationer?
Jag tänkte inte mer på det eftersom Charlotte började dra mig ut från rummet, och även ut ur huset.
Hon öppnade den fula, gröna dörren och solljuset slog mina ögon.

"Kom nu Lily, nu ska vi hem".

——————

Okej, hör får ni en lång del som kanske gör upp för när jag inte uppdaterat.
Deg ska bli bättre men just nu var det massor av läxor och sådant i skolan.
Ha i alla fall en bra kväll:))