"Gjord med kärlek"

26 3 0
                                    

Måndag: 26/6 - 2017

Väl inne i caféet är det som alltid. Mysigt och varmt. Mycket växter, "naturligt" inrett och glödlampor hängandes ifrån taket. Jag kollar mig omkring och ser att det är många människor här idag, men inte överfullt. I ena hörnet sitter en äldre man med glasögon och läser boken 'Dödssynden' av Harper Lee. Längs väggen mittemot disken har en kvinna i kostym placerat sig för att arbeta i lugn och ro med en kopp kaffe som tillbehör. 

Jag har alltid älskat detta Caféet för folk kommer hit för att ta det lungt. Det är dem vibbar man får av det här stället när man är här. Lugn och ro.

Vi går fram till disken och jag kollar på menyn trots att jag vet vad jag ska redan innan. Sam ställer sig bakom mig och jag tittar på honom istället. Han ler mot mig innan han vänder upp  blicken mot menyn igen. Jag tar detta tillfället för att granska honom. Han har ett väldigt runt men skarpt ansikte, rak näsa och en mun som ser mjuk ut. Han ser bra ut. Snäll liksom. Ett leende växer fram på mina läppar medan jag sakta vänder fram blicken igen och fokuserar den på kassörskan.

"Hej, vad ska ni ha idag?" Frågar en ganska ung tjej jag aldrig sett här innan. Hon är lång och brunett med en övrig perfekt kropp. Jag tappar mitt glada humör när jag ser att hon ser ut som en modell och dessutom stirrar bara på Sam. 

"Jag tar en toast och nypressad apelsinjuice." Svarar Sam när jag inte sagt något på för länge, kanske för att jag har fullt upp med att ge tjejen sura blickar. Såklart har hon inte tid att se dem eftersom hon bara har ögonen på Sam. 

"Ska bli" Svarar hon och ler. Ett awardwinning leende. Fan också. Hon vinklar blicken mot mig men pratar fortfarande med Sam. "Något åt din flickvän?" När hon säger det sista försvinner glädjen i hennes röst och jag stelnar till. Förskräckt kollar jag upp på Sam som gapflabbar.

"Uhm.. Vi.. Vi liksom..." Börjar Sam men han skrattar för mycket av kommentaren och har tappat  förmågan att avsluta meningen.

"Vi dejtar INTE." Avslutar jag och ler anstängt. Kassörskan får tillbaka glädjen i rösten och ler mot Sam.

"Ohh.. My misstake." Svarar hon snabbt och riktar blicken mot mig. "Vad vill du ha?"

"En våffeltallrik med extra bär och en kaffe latte tack." Svarar jag sen. Nu ler hon mot mig också innan hon börjar knappa in saker på datorn. 

"Vill ni betala separat eller tillsammans?" Frågar hon sen med huvudet mot skärmen. 

"Separat!" Nästan skriker jag ut innan Sam hinner säga något. "Tack.." tillägger jag sen för att inte verka för hetsig. Jag lyckas till och med få fram ett ganska ansträngt leende. 

När vi betalat och fått vår mat går vi bort mot ett hörne där vi slår oss ner i varsin soffa. För första gången på hela dagen inser jag att jag är hungrig och hör min mage kurra högt i samma stund. Sam kollar förskräckt upp på mig och jag börjar skrattandes peka på min mage. 

"Hungrig.." Är det enda jag får ut mellan skratten. Han ler och nickar.

"Jag med, har varit upp sedan klockan halv nio men har inte orkat käkat än.." Han skrattar till och tar en tugga av sin toast samtidigt som jag tar en bit av min våffla. "Oh my god, detta va den godaste toast jag käkat!" Utropar han sen och det ser ut som han har fått en uppenbarelse. Jag skrattar till. 

"Den kanske är gjord med kärlek? Hon vid disken verkar kolla in dig." Jag flinar och nickar mot kassörskan som står och stirrar på oss. Sam vänder långsamt huvudet och möter hennes blick innan hon hastigt tittar bort igen.

"Jadu.." svarar han innan vi båda börjar skratta. Det känns skönt att skratta med Sam. Han har ett mjukt och lätt skratt man enkelt faller in i. Jag granskar honom i smyg en gång till och ser hur hans smilgropar skymtar fram. Dem gör honom så gullig. Jag tar en bit av min våffla innan jag förskräckt inser vad jag precis tänkte. Gullig?  Vad tänker jag med?

"Hur var din våffla?" Sam avbryter mina tankar och jag lever tillbaka till verkligheten igen.

"Supergod.. Men det är den alltid. Därför älskar jag att äta här. Maten är så god. Men jag har inte varit här på ett tag nu.." Min röst låter ledsam och jag inser hur mycket jag saknat denna mysiga platsen. 

"Varför?" Sam avbryter mina tankar igen. Jag kollar på honom och undrar detsamma när ett minne dyker upp.

*14 månader tidigare*

"Jag lovar dig du kommer älska det!!" Sa jag glatt medan jag drog dig genom entrédörren till Brunch Café. Den härliga kaffelukten nådde min näsa och jag andades djupt in. Jag kollade på dig och du log. Men det var inte från dig. Det var bara till mig utan avsändare. 

"Är det inte mysigt?" Jag försökte ignorera leendet och vände ansiktet mot dig för att få din uppmärksamhet men du skryklade din olivbruna, perfekta näsan. 

"Jo, visst.." du lät skeptisk och jag visste att något var fel. Så jag tog dina händer i mina och stirrade dig rakt in i dom blåa ögonen. 

"Men?" Frågade jag allvarligt men omsorgsfullt.

"Men det ser väldigt dyrt ut.." Du vände bort blicken och kollade på menyn. Priserna var dyra, men maten var värd det. "Och jag kommer inte ha råd att gå hit varje vecka.." din blick var på mig igen och jag kunde inte skymta någon lycka i ditt ansikte. Jag kände mig hemsk.

"Vi kan gå hem igen om du vill.." jag kollade ner i golvet och besvikelsen sköljde över mig. Du gillade det inte. Du gillade inte en av mina favoritplatser. Men för alla uppoffringar du gjort för mig var det mer än rätt att jag gjorde en för dig med. Du hade rätt. Vi skulle båda bli panka av att gå hit. "Vi kan äta hemma.." Ett litet leende skymtade sig på dina läppar och det fick mig att le.

"Tack." Sa du innan du böjde dig fram och gav mig en kindpuss. Jag kände mig bättre över att du var glad men det gick inte att undgå besvikelsen. Besvikelsen över att du inte ens ville prova och ge något jag älskade en chans.

*Nutid* 

"Jag slutade gå hit när alla mina lediga dagar blev upptagna med Mike." Jag kollade ner på min våffla och kände att jag tappade aptiten en aning. "Han gillade inte detta stället. För dyrt." Jag kände hur mitt hjärta sjönk när jag tänkte på honom och hur han inte gillade detta caféet. Sam måste märkt det för han tog ord.

"Ät upp nu så kan vi gå en promenad sen." Han log mot mig och fortsatte på sin toast medan jag fick tillbaka aptiten.

Allt vi inte hann göraDär berättelser lever. Upptäck nu