Allt vi inte hann göra

"När jag ser dig blir jag kär, om och om igen"

Onsdag: 14/6 - 2017

Gallerian? Jag vet att jag någon dag kommer bli tvungen att lämna mitt rum, men idag? Jag känner verkligen inte för det. Jag känner inte för att ha roligt så här kort efter hans död. Jag känner inte att jag kan ha roligt såhär kort efter hans död. Jag kollar ner i mitt knä och skakar på huvudet.

"Jag tror inte jag kan.. Eller orkar." Jag kan inte kolla på henne, jag vill inte se hennes besvikna ögon. Hon försöker verkligen få mig på bättre humör men jag låter henne inte. Jag förväntar mig att hon kommer svara något i stil med "Jag förstår" Men istället tar hon tag i min hand och drar i den.

"Amy, jag känner dig, du kommer ångra detta imorgon när du har klädkris." Hennes svar förvånar mig och jag kollar upp på henne. Hon har en snäll men bestämd blick. Jag tar ett djupt andetag och släpar mig upp från sängen. Hon har rätt, jag kommer ha klädkris imorgon, men hon har också fel. Hon känner inte mig, inte längre. Hon kände den gamla, glada, roliga och absolut lyckliga Amy. Men hon känner inte den nya, ledsna, trasiga och absolut olyckliga Amy.

Vi går bort till min garderob och jag låter Sammy plocka ut vad jag ska ha på mig eftersom jag inte kan kolla på mina kläder utan att börja gråta. Jag har för många minnen med Mike och dessa kläder. Alla mina kläder doftar honom. Hela min garderob doftar honom. När jag tänker på hans doft börjar det sticka i ögonen igen. Hur ska jag överleva utan honom?

Jag är tacksam att Sammy inte har sitt fokus på mig i detta ögonblicket, för tårarna rinner och jag kan inte stoppa dem. Om hon ser mig nu kommer hon bli nedstämd igen och det räcker att en av oss är det. Jag försöker torka tårarna med min hand så fort som möjligt och tar ett djupt andetag precis innan hon vänder sig om mot mig med ett stort leende. Jag ler tillbaka, eller försöker iallafall, men det lyckas inte så bra.

Hon ger mig kläderna hon valt och börjar leta efter mitt smink medan jag byter om. Jag har på mig ett vitt, löst linne och en ljusrosa kjol. Mitt hår är fett och hemskt trassligt. Jag har inte orkat ta hand om det så jag sprayar det med torrschampo innan jag sätter upp mitt blonda hår i en bulle. Sammy kommer fram med ett halsband som jag känner igen på en gång. Det är en tunn silverkedja och i den hänger ett litet hjärta med ett A i. Det var det halsbandet jag fick av Mike på våran 1 årsdag.

*10 månader tidigare*
Lördag: 2/9 - 2016

Våra händer var ihopflätade, precis som vi. Ett år hade gått sen han officiellt blev min pojkvän. Ett år. Jag hade älskat honom i ett år. Han hade älskat mig i ett år. Vi gick i synk på stigen som sträckte sig runt den skimrande sjön. Klockan var runt 11 och vi hade vandrat i ungefär en timme. Jag kollade ner på stigen vi gick på, den var full med småstenar och här och där fanns det rötter.

Helt plötsligt var jag ensam med att gå och det märkte snart min arm nu som drogs tillbaka av hans. Jag vände mig om mot honom och gav honom en undrande blick. Men han mötte den inte, han blickade ut över sjön. Jag tittade mig omkring där vi stannat och insåg hur vackert det var här. Små tallar växte vid vattenbrynet och emellan dem fanns en liten mysig klippa. Utanför klippan låg sjön som reflekterade den blåa himlen och den skinande solen.

Jag kollade tillbaka på honom och hans djupblå blick mötte nu min. Jag ställde mig på tå och kysste honom. Det kändes som om jag flög på moln formade till små hjärtan. Han tog sin fria hand runt min midja och omfamnade mig mjukt. Jag andades in hans underbara doft och log. Han höll mig tajt och jag kände mig så säker där och då.

Vi satte oss på klippan och hade tårna i det kalla vattnet. Jag älskade denna dagen, att få tillbringa den med honom var det enda jag kunde önska mig och den önskningen uppfylldes. Jag la mitt huvud mot hans axel och slöt ögonen för en stund.

"Amy.." sa han och jag kunde höra ett entusiastiskt leende börja växa på hans läppar.

"Mmm?" Svarade jag och log lyckligt.

"Jag har något till dig" Jag tog bort mitt huvud från hans axel och kollade förskräckt på honom.

"Vi skulle väl inte ha något till varandra!! Jag har inget till dig!" Svarade jag ledsamt. Han skrattade till åt min reaktion och jag kunde inte låta bli att le.

"Jag kunde inte hejda mig, den var bara perfekt för dig." Han sträckte över en ask till mig och bet sig i underläppen medan han log stort. Jag tog emot asken som var vackert inlindat av ett rött sidensnöre.

"Jag har fortfarande inget till dig!" sa jag och kollade på honom med stora ögon.

"Att jag får spendera dagen med dig är den bästa presenten jag hade kunnat få" sa han samtidigt som jag sträckte mig fram och kysste honom lätt. Jag var så lycklig. Så jävla lycklig att ha någon som honom.

"Öppna då!" sa han sen och avbröt mina tankar samtidigt som han nickade mot asken. Jag knöt försiktigt upp rosetten och öppnade asken. Där i låg det finaste halsband jag sett, med ett A inristat i ett silver hjärta, och den var perfekt för mig, precis som han sa.

*Nutid*

Efter att Sammy lagt på lite smink i mitt ansikte för att dölja mina påsar under ögonen och mina röda, svullna ögonlock tar hon halsbandet och träder det kring min hals. Jag ser hur det lägger sig helt på rätt plats mellan mina nyckelben i spegeln.

Nu är jag redo att gå ut. Nu när jag alltid har Mike nära.