Ha, lol, Felix

FOURTEEN

Med blicken pendlandes över mina förflyttandes skor som tar sig över stengolvet som så många gånger förr. Trött puttar jag upp dörren till korridoren och de första min hjärna registrerar får besvikelsen som ligger och gnager i bröstet att gnaga ännu mer.

"Ha, lol, Felix" de är Oscars röst som skämtsamt talar. Han har inte hört av sig på hela helgen men sitter nu och snackar om mig med sinna vänner. Lägger märke till mig gör han inte.
"Jag är inte ens gay, hur i hela skulle jag då vara kär i Felix av alla?"
Så diskret som möjligt blickar jag upp mot honom. Han sitter med ryggen emot mig men redan innan han är klar med att snacka ser jag att Sebbe lyckats registrera min närvaro.

"Han hörde de där." Skrattar Sebbe vilket får Oscar att snabbt vända sig om med ett förskräckt ansiktsuttryck. Själv rör jag inte en min. Fortsätter bara och låser upp mitt skåp.

"Oh fuck" Säger han generat och genast reser sig någon från bordet. Men inte är de Oscar. De är inte hans steg. Hjärtat börjar genast slå hårdare i mitt bröst. Rädslan kryper på bakifrån med ett hopp om att personen inte kommer röra vid mig. Jag får en känsla av att vi är tillbaka på ruta ett igen. När Oscar inte längre är min vän.

"Hey, är du okej? Jag hörde om i fredags." Säger plötsligt Benjamin av alla och lägger en försiktig hand på min axel. Förskräckt vänder jag mig om och rycker av reflex på axlarna.
"Vill du prata om de?"
Asså vad är de för fel på honom. Vad fan har hänt?

"Eem, nej de är okej. Jag gjorde de till en lite för stor grej bara."
Utan att vända min blick åt hans håll, jag stänger även mitt skåp och går åt andra hållet. Mot vår lektion. Han nämnde inte Filip bara. Dom har redan gått vidare. Tanken får mina steg att ökas och hopas att läraren för allt i världen redan kommit. De har han. Niklas. Hans fel allt ihopa, den jävla filmen.
Felix. De är fel att skylla på honom. Han bad oss inte kolla på den filmen för att få mig och Oscar att koll på den tillsammans. I min säng sent på kvällen så vi somna och vakna i varandras armar. Jag vill egentligen att de va hans anledning. Så jag får någon att skylla på. Men tyvärr så vill han bara ge oss kunskap. Som alla lärare. I kemi då. Inte för att idrotts läraren ger oss kemi filmer att kolla på och de är då kemi som inte handlar om kärlek. Verkligen inte. De bryr dom sig  inte ett skit om. Okej jo biologiläraren på sexualkunskaps lektionerna.

"Vill du något med honom så får nog du prata med honom." Hör jag Benjamin säga precis innan jag kliver in i klassrummet för att fortsätta så långt bort som möjligt. Längst fram i hörnet sätter jag mig. Lägger iordning böckerna och vänder in blicken i väggen.

"Hej Felix, hur är de?" Frågar plötsligt Niklas och kommer hit åt. Av reflex kollar jag dit och upptäcker att klassrummet är tomt fortfarande.

"Sådär, men de är lugnt."
Han vänder plötsligt om och går mot dörren igen. Han stänger och låser om sig innan han kommer hit igen. Han har ett lugnt leende på läpparna och sätter sig ner vid min sida.

"Vad har hänt. Såg att du och Oscar snackat en del." Konstaterar han med en avslappnad ton.
Jag vet ju att jag kan prata med honom. Så jag kanske ska de. De är kanske värt de. Vad kan bli värre liksom?

"Ja, i fredags ville han ha hjälp med kemiuppsatsen. Men de hade tydligen löst sig men han kom ändå. Iallafall så kollade vi istället på film tillsammans och vi somnade mot vara dra. Sen kom tydligen mamma in och jag vet inte riktigt men nästa morgon vakna jag av att hon kom in och så låg jag i Oscars famn. De blev lite fel. Han kom för nära. Han va liksom med och mobba min bästis som tog självmord. Så de har varit lite svårt att lita på honom. De blev lite mycket helt enkelt. Så jag röt väll på honom och gick till köket. Så gick han bara och hörde inte av sig på hela helgen. De där blev jätte flummigt. De är lugnt om du inte fattar."
Men Niklas nickar utan problem.

"Jag förstår. Men vill du att han ska börja prata med dig igen eller vill du bara släppa honom?"
Jag rycker bara på axlarna och kollar bort. Klart jag vill he en kompis. Men inte om personen inte gillar mig.

"Om han vill prata med mig." Svarar jag bara och kollar ner i bordet igen. Han nickar och knäpper händerna över bordet.

"Jag är inte så bra på de här kanske. Men de är så här att de snackas om hur vi ska göra med de gänget. Om dom inte får gå kvar eller måste byta klass. Ja men känner du dig trygg med Oscar så är de ju jätte dumt om han inte går kvar. Så vad känner du?"
Jag rycker bara på axlarna och känner hur trycket i bröstet och saknaden kryper tillbaka.

"Jag bryr mig inte." Säger jag hårt och reser mig upp. Jag tänker inte stanna kvar här länge till. Så med bestämde steg tränger jag mig förbi Niklas och går mot dörren. Låser upp och smäller igen den hårt bakom mig. Böckerna slänger jag ovanligt vis slarvigt in i skåpet och tar mina saker innan jag nästa springer ur skolan. Med Oscar bakom mig.

"FELIX! Vänta"
Jag tvekar en sekund

—

Well, skrivkramp... har inte skrivit mycket nytt sen jag publicera första kapitlet....