Ha, lol, Felix

SIXTEEN

"Hej, Felix. Vi är hemma nu." Väcker Oscar mig plötsligt med och rycker lite försiktigt på axeln jag ligger emot. Förskräckt hoppar jag klarvaket ner från honom till hall golvet. Han skrattar lite försiktigt och vänder sig om.
"Godmorgon, sovit gott?"
Lite halvt förvirrat nickar jag och kollar mig omkring.
"Vi är hemma hos mig." Säger han och trampar av sig skorna.

"Ja, ja, juste." Mumlar jag och följer hans exempel. Fler hundar kommer in till hallen och alla hälsar snabbt på Oscar men sen blir de min tur. Jag skrattar lite smått och sätter mig på huk. De är tre hundar till. Alla mindre än Nemo. Men nå koll på raser har jag inte. De ända jag vet är att jag gillar dom.

"Jaha, jag känner mig uppskattad." Säger Oscar sårat och vänder sig om. Jag kollar bara på honom med ett roat leende.

"Inte mitt fel att dina hundar har bra smak på människor."
Kvickt vänder han sig om och blänger på mig med arga ögon. Men de tar inte lång tid innan de försvinner och han börjar le istället.

"Du e elak." Säger han bara och drar tag i mig. Jag snubblar efter och följer honom hela vägen in till köket.
"Vad får de lov att vara?" Frågar han artigt och och sträcker upp sig mer än vanligt.

"Mat, snabb mat." Svarar jag bara och faller ner på en stol. Känner hur magen kurrar och energin som inte existerar glider ur mig ytterligare.

"Okej, fil och flingor eller macka?" Frågar han och öppnar kylen.

"Smörgås" svarar jag trött och lutar mig mot bordet.

"Felix, de heter macka om jag får be, men vad vill du ha på?" Han vänder sig om. Inte för att jag ser de men jag kan höra de på hur hans kläder rör sig.

"Håll tyst, men bara smör typ." Svarar jag och vänder dit blicken för att konstatera att min teori om att han vände som va sann. Vilket den va.

"Jaja, tar fram ost om du vill ha också. De vill jag."
Svar på de får han inte. Inget lämnar min mun faktiskt. Han slänger fram en påse bröd och direkt tar jag en skiva som jag brer med ett tunt lager smör. Oscar själv ser på mig med en orolig blick medan han drar fram fyra brödskivor. Men jag vänder bara blicken djupare in i min macka och låter min blick borras in i bordet medan jag tuggar. Vill för allt undvika hans blickar.
Snart skjuts en till smörgås fram framför mig. Med lika lite smör. Men jag låter bara min blick vila på den. Vist mullrar min mage efter mer men man blir tjock utav mat.

"Snälla ät den, för min skull. Sen går vi upp och vilar."
Med en kort suck lyfter ändå min skakiga hand upp bröder och mina tänder tar en tugga. Salivet i min mun börjar ta slut och brödet är trott.

"Vill du ha ett glas mjölk?" Frågar Oscar försiktigt som tycks ha ätit upp allt redan. Hur satan gick de till. Ingen vet. Men som svar på hans fråga får han en kort nick. Direkt reser han sig upp öppnar ett skåp och ljudet av glas som dras mot trä når mina öron innan skåpluckan stängs. Glasen hamnar på bordet och snart kan han hälla ner den kalla mjölken i våra glas. De till mig skjuter han fram och villigt tar jag emot de. Tar en klunk innan jag ställer ner de. Mellan mjölk va de vist. Jag tycker personligen att lätt mjölk är bäst men de här funkar de också. Nästan. Man blir fetare av mellan mjölk. 

"Drick upp de där så kan vi gå upp och sova om du vill."
Jag nickar bara till svar och sveper ner resten. Sänder Oscar en snabb blick och hinner registrera ett litet försiktigt leende medan han granskar mig.

"Vart ska jag ställa glaset?" Frågar jag försiktigt och lyfter upp de lite.

"Jag kan ta de" Svarar Oscar bara lätt och tar de ifrån mig. Så istället reser jag mig bara och drar upp byxorna. Enbart för att få något att göra. Oscar själv ställer in glasen i deras diskmaskin med svart och stilren lucka. Som resten av köket. Hela går i svart och lite mörkare trä. De även de redskap jag kan se. Ont om pengar tror jag inte att de är i den här familjen.
"Kom" Säger Oscar plötsligt och lägger en utsträckt hand på min axel för att få mig med sig. Men till min lättnad släpper han direkt och fortsätter bara förbi hallen mot en stor trapp i samma trä som köket höll sig till.
På vägen går vi förbi en vit byrå från Ikea med ett fotografi av en kvinna och runt de ligger torra röda rosor och några halvt brända ljus i olika former. Väldigt fint men lika sorgligt. De ser lite ut som en minnesplats för någon som inte fins mer.

Tanken skakar jag snabbt av mig. Tankar på döden vill jag gärna släppa så fort som möjligt. Men jag vill fortfarande veta vem hon är.

"Oscar" mumlar jag därför lite oroligt när vi kommit halvvägs i trappen. Han stannar upp och vänder sig om med ett "hum" som bekräftelse att han lyssnar.

"Vem?" Frågar jag och kollar snabbt bak mot den väldigt fina bilden faktiskt. Hon är fin. Lite lik Oscar.

"Eem, min mamma" Mumlar han och vänder sig genast om. Skyndar sig genast snabbt upp för trappen och vidare in i närmsta rummet till höger med en ljus dörr. Med svarta snirkliga bokstäver står de OSCAR på dörren och några små guldstjärnor runt om.
De om att kvinnan va lik Oscar va kanske inte så konstigt då. Men när hans svar sjunkit in inser jag vad han faktiskt svarat. Har hans mamma nyligen gått bort. Jag skyndar mig efter honom och finner en avslappnad kropp ligga med huvudet gömt i kudden. Vad satan ska jag göra? Jag har aldrig träffat någon som inte har någon mamma längre. Så jag går fram till sängen och lägger mig bredvid honom. Knäpper händerna över bröstet och börjar tänka. På livet. Något bra att säga har jag inte. Så då är de bäst att bara hålla munnen stängd.

—

Well, skolan har varit igång nu ett tag. Träffade Felix och Benjamin med bara en dag emellan... lite skum känsla. Men härligt som satan. De bästa va ändå att dom kände igen mig! Äntligen... typ 15 träffar senare... med Felix då

Rip, nästa kapitel är inte klart... de är i de läget vi ligger nu. Som med varje bok...