Ha, lol, Felix

FIVE

"Hej de är Felix." Hälsar jag osäkert när ett okänt nummer ringer upp.

"Hej Felix, de är Lena." Svarar Filips mamma på andra sidan.

"Ee Hej, är Filip hemma?"

"De kan man säga." Svarar hon innan allt brister på två sekunder. Någon håller om henne och säger något som jag inte kan urskilja.
"Kom." Är de ända hon säger innan hon lägger på. De är något med Filip. Och de är inte bra.

Hade man satt på ett tidtagarur ur hade jag tagit mig från sängen till hallen, tillbaka till mitt rum igen för jag insåg att jag inte har några strumpor på mig och ha skor utan strumpisar. De klarar jag inte av. Iallafall med strumpor och skor sprang jag ner för alla trappor till cykel garaget. När jag äntligen satt på cykeln kan de max ha tagit 30 sekunder. Aningens stolt ändå trampar jag iväg i all världens fart när jag inser att de förmodligen inte finns något att vara stolt över. När Filips mamma börjar gråta över telefon efter att min bästa kompis varit borta sen första lektionen är de något som inte står rätt till. Tio minuter senare sladdar jag in på deras gata med stora fina hus. Bromsar förskräckt när jag är nära att köra in i en ambulans. Dena väg är väldigt sällan trafikerad då de är enbart sju hus på hela längan så vanligt vis åker jag ner på vägen för att göra svängen vidare och där med säkrare. Men nu blev de istället nästintill tvärbroms och snäv sväng. Men balansen hittar jag snabbt och lite försiktigare fortsätter jag längst bort på gatan. Två polis bilar står parkerade vid vägkanten medan två av poliserna står på trappen upp till huset och pratar med Lena. När hon ser mig ler hon ett fejkat leende och vinkar lite med en näsduk ihop knölad i handen. Ignorerandes poliserna. Vad fan har hänt. Jag svänger upp på tomten och hoppar av i farten. Lena kommer ner för trappen och möter mig i en hårt kram. Förvirrat besvarar jag den.

"Vart är Filip?"
Min blick flyger upp mot poliserna som är påväg ner. En lite yngre kvinna med mörkt hår håller ett kuvert i handen. Som svar på min fråga får jag pappersarket. De är avlångt och materialet har gulnat. På framsidan står de med Filips handstil mitt korta namn i litet format avslutat med ett litet färglagt hjärta.
Ambulansens syrener va avstängda och något blåljus såg jag inte.

—
#kort #förstörde precis hela boken... #är uppe i bergen