Vi dansar vidare i livet | D.L

Del alternativa slutet. 2/2

"Verkligen inte. Att få spendera tid med dig kommer jag alltid att värdera."

Jag skrattade lätt till samtidigt som jag drog bort en tår som var nära på att falla. Jag ställde mig upp och Dante följde med ut till vardagsrummet där vi direkt gick in på att prata om alla dem minnena vi hade härifrån, bra och dåliga. Vi satt i vardagsrummet resten av kvällen och fick pratat ut om dem 18 månaderna vi nu lagt bakom oss.

"Jag borde gå, ska upp tidigt imorgon för att jobba."

Dante harklade sig och ställde sig upp i soffan och vi gick tillsammans mot hallen.

"Absolut. Vi får ses någon annan dag."

Jag lutade mig mot väggen samtidigt som jag kollade på hur han satte på sig skorna och jag kunde inte undgå att tänka snälla, lämna mig inte ikväll. Han rätade på sig och gav mig en kram innan vi sa hejdå och han stängde dörren bakom sig. Jag stod kvar i hallen och kände direkt en tomhet igen. Jag hade glömt hur otroligt bra jag mådde i hans umgänge och även om jag vet att jag snart ser han igen kan jag inte sluta tänka på att det inte kommer bli som förut. Jag andades ut och skulle precis vända in mot vardagsrummet när det knackade på dörren. Jag öppnade den och mötte hans glansiga ögon innan han snabbt höll sin ena arm runt mig och stängde dörren. Han andades in och våra ögon var bara till för varandra.

"Är det det här du vill?"

"Det enda jag velat dem senaste 18 månaderna är att få ha dig."

När mina läppar mötte hans igen var det som om all den tid vi spenderat utan varandra inte existerat. Som om ett och ett halvt år bara var ett svart hål i vår historia. Som om alla dem kvällar jag grät och ville hålla om honom faktiskt var värda något. Hans närhet var allt jag behövde för att känna mig hel igen och för att öppna upp den delen av mig igen som jag innan bara visat honom. För mellan oss två var allting möjligt. Han tryckte upp mig mot väggen och kyssarna blev grövre för varje sekund som passera. Jag kunde känna att han log vilket ledde till att jag skrattade. Han stannade upp lite och tittade på mig och flinade innan han kysste ner på min hals och drog sin hand lätt nedför min kropp ner mot min höft där han mötte min hand. Hans beröring värmde hela min kropp. Jag ljuger om jag säger att jag inte saknat hans kropp mot min. Jag släppte ut ett stön och kände hur hans händer rörde sig snabbare runt om min kropp.

"Dante."

Han mötte mig med blicken och började kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.

"Inte här."

Jag skakade på huvudet och tog tag i hans hand och drog med han till sovrummet. Jag ställde mig framför honom och såg hur han bet sig själv i läppen innan jag puttaed honom bakåt och satte mig gränsle över honom. Jag lutade mig ner mot honom och drog min ena hand genom hans hår innan jag förde mina läppar mot hans och bet honom i underläppen innan jag fortsatte ner mot halsen. Jag förde min ena hand under hans tröja och drog med den upp och han tog av sig den. Min hand fördes än en gång ner mot hans byxor men Dante tog tag i den och puttade mig åt sidan så han nu satt ovanpå mig. Jag drog av mig min tröja och snart var även min BH borta. Han drog sin ena hand längs min bara överkropp vilket fick mig att släppa ut ett stön och han knäppte upp knappen på mina byxor och tillsammans tog vi av dem. Hans hand flyttades från min höft in mot mitt lår. Mina händer fördes istället mot Dantes midja där jag knäppte upp hans byxor som snart gjorde mina sällskap på golvet. Min kropp mot hans, det enda jag saknat i 18 månader.

19 april 2020. Klockan 10:04

Jag vaknade av att en dörr smälldes igen och snabbt öppnade jag ögonen och såg mig runt i rummet. Dante låg sovandes bredvid mig och våra kläder låg i högar på golvet. Sovrumsdörren öppnades och en häpen Cornelia mötte mig med blicken.