Dante, medlem i Sveriges just nu största boyband. Moa, storstadstjej som inte vet vad hon ska ta sig till när känslorna inte kan bestämma sig. Vad händer om man börjar dejta någon som ska på turné? Blir det för mycket? Är det värt att kämpa för?
Bäs...
Oops! Questa immagine non segue le nostre linee guida sui contenuti. Per continuare la pubblicazione, provare a rimuoverlo o caricare un altro.
Gillas av dantelindhe, axeljiggy och 587 andra
norinmoa Klagar inte
Visa alla 243 kommentarer
anvandare Men det är här väl Dantes lägenhet?
dantelindhe Du klagade dock på kaffen
norinmoa @/dantelindhe tyst, don't expose me
anvandare2 ni är så gulliga!
"Dante, inte för att vara elak men du är usel på att göra kaffe."
"Ursäkta? Mina kompisar kallar mig kaffemästaren."
"Stackarn, lever i en värld full av lögner."
Dante's lägenhet var stor, det var en etta men den var väldigt stor. Hans vardagsrum kändes lika stort som hela min lägenhet. Den var ganska tom, troligen för att han inte spenderade så mycket tid här. Han sa att han sov mycket hos dem andra killarna, han tyckte inte om att vara ensam så ofta. Det var så lätt att prata med Dante, man kände inget obehag alls med att prata med honom. Han lyssnade jättegärna även om man hade världens minsta och tråkigaste sak att berätta. Jag tror han gillade att lyssna mer än att själv prata.
"Jag ska hämta upp Noel hemma hos honom sen så jag kan skjutsa hem dig samtidigt."
"Hm, när då?"
"Runt 13."
"Då passsar jag på den, mamma vill träffas på lunch så kan lika gärna gå raka vägen och möta henne."
"Då så."
När klockan närmade sig 13 hade jag gjort mig iordning och var påväg ner för att gå och träffa mamma. Dante följde mig ner till gatan innan han gav mig en kram och gick emot garaget. Jag och mamma hade bestämt att ta en lunch på Friday's vid Kungsträdgården och jag begav mig på en liten promenad ditåt. Jag gick in i mamma på vägen och vi gick sista biten tillsammans.
"Nu har ju bott ensam i nästan en månad, hur känns det?"
"Det känns bra. Jag är ju inte ensam så mycket, dem flesta dagarna är ju någon annan där. Men ensamtiden känns väldigt skönt."
"Och killen, Dante, hur är det med honom?"
"Det är bra med honom, jag kom precis ifrån hans lägenhet."
"Nemen, ni är på det stadiet nu?"
"Vilket stadie?"
"Sova hos varandra."
"Äh, det är la ingenting med det."
"Det skulle vara kul att se dig med någon som får dig att må bra, någon som behandlar dig bättre än-"
