Vi dansar vidare i livet | D.L

Okänt nummer

"Ska du ha fest eller?"

Jag vände mig mot honom och såg att han nått påsen från Systemet. 

"Eh, ja, inflyttningsfest." 

Ännu stelare. Jag hade verkligen inte planerat att bjuda in honom men i stunden kändes det nästan taskigt att inte göra det. 

"Den är ikväll... Du kan ju komma... Om du vill." 

"Ja, jag kanske kan titta in. Är det lugnt om dem andra följer med isåfall?"

Jag antar att han syftade på Noel, Ludwig, Axel och säkert några andra. Som innan hade jag verkligen inte tänkt bjuda in dem, det känns konstigt eftersom varken jag eller mina kompisar känner dem. Men men.

"The more the merrier." 

Sa jag och försökte le på ett lite vänligt sätt. 

Efter en ungefär kvart var det dags för Dante att gå. Jag följde honom till dörren och sa hejdå sen såg jag hur han forsatte en trappa upp. 

Moa 16:14 

Jag bjöd in honom. Hjälp.

Lova Ström 16:16

Vem då?

Cornelia 16:16 

DANTE?

Moa 16:17

JA! Han hjälpte mig med varorna och med tanke på all alkohol som fyllde påsarna blev han väl fundersam och frågade om jag skulle ha fest. Vad skulle jag sagt? Ja, men du får inte komma?

Lova Ström 16:18

That's my girl, go get him!!!

Cornelia 16:19 

Håller faktiskt med Lova, det här är din chans. Jag blir nästan lite tårögd :')

Moa 16:20 

Skulle inte förvåna mig om Valter kommer också, han frågade om han fick ta med sig några kompisar. Det här är isåfall inte min chans det blir vår chans. 

Jag hade ju verkligen inte tänkt att flörta med Dante om det nu blev så att han kom men det var kul att spela med. Jag vill heller inte erkänna det till Lova och Cornelia men det är något med Dante som man inte kan undvika att falla för. Ska man dock generalisera och jämföra med tidigare killar är han verkligen inte min typ men enligt Cornelia har man inte "någon typ" så det är väl bara att gilla läget. 

Gillas av corneliahed, dantelindhe och 106 andra

norinmoa kan nog vänja mig vid det här 

Visa alla 12 kommentarer

corneliahed Vem har finast lägenhet om inte du

lovastrom fäller en tår för din fina lägenhet

----------------------------------

Fredag 4 maj. Klockan 21:07

Folk hade börjat rulla in och började ta åt sig av det jag bjöd på men än hade jag inte sett till Dante eller några av hans kompisar. Är det töntigt att jag nästan blev lite sårad? Okej, sårad är helt fel ord men lite besviken då? Jag trodde verkligen han skulle komma men natten är lång.

"Moa! Jag såg Noel nyss!"

Lova kom flämtandes mot mig och var nära på att spilla hela drickan på mig.

"Ta det lugnt, vart någonstans?"

"Han var i hallen." 

Jag tog mig ut i hallen och snart såg jag han med.. Och Ludwig.. Och Axel.. Och några andra men ingen Dante. 

"Hej Moa! Fan va cool lägenhet!"

"Tackar, kul att ni kunde komma! En man kort ikväll?"

"Nja, Dante var med någon tjej för ett par timmar sen och sen dess har jag inte hört något från honom." 

"Aja, det är bara att ta för er. Verkligen jättekul att ni ville komma!"

Jag hälsade på alla som jag än inte träffat och pratade med massa men jag ska inte ljuga, jag tittade bort mot dörren hela tiden och väntade på att Dante skulle gå igenom den. Efter ett tag glömde jag honom. Jag hade kul, jättekul! Det var så trevligt att träffa folk man ej sett på länge och träffa nya och deras bekanta som följde med. Lägenheten var full och det var flera här än vad jag trodde skulle komma. 

"Moa!" 

Äntligen, jag hörde hans röst som överröstade musiken som kom ifrån vardagsrummet och jag vände mig mot honom.

"Du kom! Jag började nästan tänka att du gått vilse." 

Ett lätt skratt kom från honom och han bemötte mig med en kram, en kram! Jag besvarade kramen och hoppades på att den skulle vara längre men han släppte taget om mig och tog sig en snabb titt runt om sig. Jag kunde känna på lukten att han redan fått i sig ett par glas av alkohol och ska jag vara ärlig kändes han lite vimsig.

"Har du- sett. Har du sett dem andra?"

"Ja, där borta." 

Jag släppte taget om hans arm men det dröjde inte länge innan jag tog ett nytt grepp om honom. Jag öppnade dörren bakom oss och gick upp med han till Noel och hoppades på att dörren skulle vara upplåst då Noel bara var en trappa ner och det var den. Jag antog att hans planlösning såg ut som min och hittade lätt till vardagsrummet där jag lät Dante sätta sig ner på soffan. 

"Ge mig din mobil."

"Oj, vänta."

Jag tog Dante's mobil och tänkte lägga in mitt nummer så han kunde skriva om det var något, jag kan ju inte lämna min egna inflyttningsfest för att sitta barnvakt åt en 22 åring. Han hade dock lösenkod, ingen överraskning direkt och jag var för lat för att vänta på att han skulle låsa upp den. Istället hittade jag papper och penna och skrev en lapp.

Jag är där nere, här är mitt nummer. Ring eller SMSa om det är något // Moa

När jag vände mig igen såg det ut som att Dante redan däckat och jag suckade lågt och gick tillbaka ner för trappan in i min egna lägenhet. Fan, det hade nästan varit bättre om han inte kom alls. Jag spenderade resten av kvällen fylld av oro. Det kändes taskigt att lämna honom helt ensam där uppe men jag såg till att Noel visste om vart Dante var och då kändes det lite bättre. Kvällen fortsatte och det var en riktigt bra kväll om man bortser från att Dante inte riktigt var en del av den som jag hoppades på.

Okänt nummer 02:34

Förlåt om jag förstörde något. Var inte meningen. 

Moa 02:36

Det är okej. Drick lite vatten så kan vi snacka imorgon

Dante 02:40

Okej, förlåt igen. Jag ska gottgöra det någon gång.

Jag blev glad när jag såg att han SMSa men han var verkligen inte tvungen att säga förlåt. Det var inte förens vid fem tien på morgonen som den sista personen lämnade lägenheten och jag, Cornelia och Lova däckade i min säng. 

Del fyra: check! Denna del är också lite rörig, lite tråkig. Jag vet! Jag suger på att skriva så det blir händelserikt men det kommer nog snart. Iallfall, hoppas ni vill fortsätta läsa den trots att den är långsam :) Hur ofta ska man lägga upp delarna btw? Det här blev ju 2 på en dag idag då men det var för att jag redan hade ett färdigt, men hur ofta ska man publicera delar?

MVH A