HALV ✔

s e x t o n

Rätta gärna mina stav/grammatikfel , det hjälper mig så mycket! Tack på för hand :D.

____

Raelynn
🌹

"Perfekt, då kan du, Raelynn, slå dig ner så att vi kan börja." Mr. Clarkson var rak på sak när jag kom in genom klassrumsdörren.

Jag svepte direkt med blicken över stolarna och insåg att alla var uppställda på bänkarna utom en enda, som var bredvid djävulen själv. Han verkade inte ens ha märkt mig, utan lutade ointresserat hakan mot handen och tittade ut genom fönstret.

Min mobil, tänkte jag direkt och pressade tänderna mot varandra.

Inombords så suckade och muttrade jag surt innan jag gick och satte mig ner bredvid Xander. Han spände sig lite, det var knappt märkbart men jag noterade det. Det kändes genast konstigt. Vi satt längst fram, i mitten av rummet och jag kände mig genast blottad. Ingenstans att gömma sig...

Mr. Clarkson gick fram till oss och dumpade en pappershög på bänken så jag skärrat hoppade till men Xander reagerade inte, han vred bara lite på huvudet.

"Ni ska fylla i dem här och när jag kommer tillbaka vill jag att allting ska vara klart", han spände blicken i oss bakom sina tjocka glasögon, "jag ska bara gå och skriva ut nästa veckas prov."

Vi nickade svagt instämmande fast vi båda visste att vi inte skulle göra det.

Han vände sig om och började gå mot utgången men innan han stängde den harklade han sig igen, "och inget prat, uppfattat?"

Hah, visst.

Direkt efter han hade slagit igen dörren vände jag mig mot Xander med mord i blicken.

"Titta vad du har gjort." Fräste jag och tryckte upp min skadade Samsung i hans ansikte.

Som om han hade väntat sig vad jag skulle göra puttade han den ifrån sig innan han himlade irriterat med ögonen. Jag trodde nästan att han skulle röra vid mig igen som han hade gjort i korridoren och jag inväntade genast den skumma värmen, men den kom aldrig. Han hade knuffat på själva mobilen, inte min hand. En aning besviken lät jag den falla till sidan och suckade frustrerat ut. Vänta... besviken?

Vad då besviken? Jag var glad att han inte hade nuddat mig! Ja, det var jag.

"Hallå?" stönade jag och försökte få hans uppmärksamhet igen, "varför gjorde du det?"

Det var faktiskt den största frågan, av vilken anledning skulle någon göra sönder någonannas mobil? För jag kunde verkligen inte komma på någon. 

Hans ögon mötte mina  en sekund för länge innan dem vandrade till den trasiga telefonen.

"Har du pratat något mer med honom?" frågade han och totalignorerade min fråga. Hans ton var inte heller i närheten av av trevlig, snarare hotfull. 

Jag blinkade förvånat till av den innan jag rätade på mig. Hans käke hade hårdnat så att musklerna på halsen framhävdes och jag tyckte mig se en blodådra där med. 

Hett. 

"Nej...", småhostade jag och tvingade mig själv att låta blicken åka till hans knutna nävar i stället, "Vadå då?"

Jag önskade nästan att han inte var så jävla snygg, då skulle det vara lättare att hålla i en konversation, för nu kunde jag knappt koncentrera mig. 

Han svarade direkt.

"Gör inte det." Sa han och även fast han talade lågt hörde man det klart och tydligt.