HALV ✔

s j u

Xander
🌔

Hela dagen hade känts lite konstig, enda sedan jag satte min fot innan för skolans dörrar hade det känts som en annan slags atmosfär.

Jag kunde inte beskriva det men någonting verkade bara inte stämma.

Jag hade ignorerat den oroande känslan och i stället försökt att undvika McKenzie så gått det gick, jag tog till och med en omväg förbi hennes skåp (så jäkla desperat var jag att inte träffa på henne).

Till och med på biologin, kunde jag inte sitta stilla. Jag hade nervöst darrat med benet så att Dillon hade varit tvungen att ta tag i det för att jag skulle sluta. Jag kom till och med på min varg med att morra till ibland.

Vad är det för fel? undrade jag tyst

Han svarade genast med ett lågt grymtande.

Jag vet inte men någonting är annorlunda...

Jag rynkade ögonbrynen, no shit. Tänkte jag sarkastiskt. Dumma varg, säg någonting jag inte redan vet.

Trotts alla osäkra tankar hade jag klarat av dagen hittills, jag och Dillon anslöt oss sedan till lunchen med Kelly som satt och pratade med sin pojkvän.

Som om hon visste vad jag tänkte spände hon blicken i mig när vi satte oss ner. "Han är inte min pojkvän!" fräste hon med blicken men jag fnös bara åt det innan jag skakade på huvudet.

Visst, intala dig själv det.

"Tjenare, turturduvor." nickade Dillon, betydligt gladare än mig, och satte sig bredvid den generade Peter.

Jag synade hans blyga och rodnade ansikte och höjde aspekt på ögonbrynet. Jag förstod mig inte på honom eller hans vänner för den delen som också satt här. De hade inte mött min blick en enda gång, istället hade dem snabbt, som attan, tittat bort.

Jag ville nästan skratta åt det, folk var rädda för mig. Hahha fegisar.

Kelly glodde fientligt på Dillon på grund av hans uttalande innan dem började prata om något annat och jag tog en bit av min macka.

Frifullheten varade inte särskilt länge förrän den person jag minst av allt hade velat se, skrek mitt namn.

"Helvetets jävla fitta", väste jag lågt i en suck och tog utmattat blicken från min tallrik.

De andra vid bordet som hade hört min svordom följde genast min blick och vände sig mot det hållet McKenzies röst hade kommit ifrån.

Hon såg exakt ut som jag mindes, långt rakt orangehår och kurvor som skulle varit skitsexiga om hon inte var så jävla jobbig.

Hennes andra vän, som jag inte visste eller kom ihåg namnet på, var också där med det var inte därför jag plötsligt stannade upp.

Tiden bromsade och den konstiga känslan som jag hade känt hela dagen var på högvarv.

Min varg gjorde något uppskattat läte bak i halsen men jag ignorerade det. Istället lät jag min blick fastna på henne.

Vem var det där?

En smal tjej med höga kindben, solbränd hud och markerade ögonbryn med långt mörkblont hår fick hela mig att frysa till is. 

Isen jag hade frusit till var inte kall, istället smälte den till en varm behaglig känsla.

Jag mötte hennes blick och förundrades över det jag såg. Hennes ögon var i en sådan där blågrönfärg som ingen riktigt visste vad den skulle kalla dem.

Så jävla vackra.

Istället för att undvika ögonkontakten stirrade hon tillbaka in i mina ögon vilket min varg uppskattade och morrade djuriskt åt det.

Jag slukade henne med blicken, hon hade bara på sig ett par jeans och en tajt topp som satt lika tajt som ett extra hudlager på henne och visade upp konturerna av hennes kropp och jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare.

Hela mitt huvudet snurrade och det var som att den udda känslan jag förut hade känt inte längre kändes konstig, utan som en slags befrielse.

Det pirrade i hela mig från topp till tå, på ett ovant sätt när mina ögon åkte ner till där hennes hals och axel möttes och jag svalde hårt. Jag andades snabbare när jag efter ett tag kollade in hennes läppar, fan dem var fylliga.

Fuck, svor jag.

Varför tänkte jag såna här töntiga tankar? Jag spände argt käkarna och kände hur ilskan började koka inom mig. 

Jag spände blicken i henne och såg hur hon direkt backade något steg. Bra, tänkte jag. Fucking jävla tjej.

Jag visste inte varför jag blev såhär arg men det blev jag och det kliade i fingrarna efter att slå till något, synd att inte Andrew var här. 

Tjejen som var så jävligt snygg, nej håll käften det var hon inte, såg rädd ut när jag stirrade på henne med så mycket hat i blicken att hon tittade sig oroligt omkring efter hjälp.

Åh, sötnos det här var knappt början. 

Jag ställde mig barskt upp så att stolen föll bakåt med så mycket kraft att det skrammlade till men jag brydde mig inte. Jag andades tungt och spände hela mig i syfte för att hålla inne min vrede som ville väla ur mig vilken sekund som helst.

Jag kände hur folk vände sig åt mitt håll och gav mig förvirrade blickar men jag visste inte säkert eftersom jag inte vek undan med blicken från henne.

Jag såg i hennes ögon hur skärrad hon blev av mitt intensiva stirrande och jag gillade det. Jag gillade att hon var rädd för mig, gav mig uppmärksamhet, var helt tagen ut av mig...

McKenzie sa någonting bredvid mig och försökte röra vid min axel men jag ryckte raskt bort den och morrade. 

Nästan alla vid boret såg livrädda ut, speciellt Peters nördkompisar, förutom Dillon som gav mig en opåverkad blick som sa åt mig att ta mig här ifrån. Jag höll med honom, jag ville inte vara kvar här längre.

Jag slängde en sista förargad blick på tjejen innan jag, med värmen i kroppen, började gå därifrån och lämna allt bakom mig. Det var nästan som om min varg var kluven, han ville stanna med ändå samtidigt dra där ifrån. 

Bestäm dig, din djävel. 

Hettan brände och glödde överallt och jag hade aldrig känt något liknande. Det var nästan som om hon hade rört vid mig på ett sätt ingen hade gjort förut, som med en tändare.

Jag visste att jag när som helst skulle förvandlas om jag inte lugnade mig som snarast. Utan att titta bakåt fortsatte jag genom ut entré dörrarna och fram genom korridorerna på väg ut mot någon av utgångarna.

Jag gick med arga steg, ilskan strålade från mig och gjorde så att alla omkring mig flyttade på sig när jag kom nära.

De aktade sig genast som om jag skulle ge dem pesten eller nåt om jag så ens såg på dem. Jag grymtade skärpt åt några som stod och tittade på mig för länge och dem kollade genast bort av förfäran.

Jag skakade rent av ilska när jag kom ut på skolparkeringen och hoppade in i min bil och körde iväg med gasen i botten. Bort från allt och alla men framförallt bort från henne.

_

Lol varför har Xander typ alltid PMS?

Xox