HALV ✔

å t t a

Raelynn
🌹

"Xander, vänta!"

Ljudet av McKenzies klackar som klickade mot stengolvet i matsalen när hon sprang ut genom dörröppningen efter den förargade killen ekade överallt. Hon hade varit den första av oss som hade repat sig efter chocken och börjat följa efter honom, hon hade dragit ner den korta kjolen över låren när den hade åkt upp när hon sprang med sina flaxande armar.

Jag stirrade skärrat efter dem och försökte förstå vad som precis hade hänt.

Killen hade borrat in sina djupblå ögon in i mina och gett mig den mest hatiska blick jag någonsin fått. Jag hade önskat att jag kunde säga att hans blick hade var iskall och att inte ens en ena glimt av någon känsla fanns i dem men det stämde inte. Han blick hade varit het, nästan brännande.

En kall kår gick längs min ryggrad när jag insåg att han bara hade blängt på mig, ingen annan.

Skit, skit skit. Varför just mig?

Med panik i blicken vände jag mig om mot dem andra som såg lika förvånade ut. De stirrade också på mig och min mun kändes torr.

"V - vem var det det där?" stammade jag till sist ur mig och bröt den korta tystnaden.

Jag hörde hur gäll min stämma lät i mina egna öron när jag tittade oförstående emellan Tina och dem andra.

Tina harklade sig lite innan hon sakta svarade.

"Det där var Xander...", mumlade hon otydligt och hennes röst bröts i slutet. Hon var också rädd för honom. "McKenzie och h - han är typ på g."

Jag drog oförstående ihop ögonbrynen, varför skulle någon så trevlig som McKenzie vara tillsammans med honom? Inget illa enat men han verkade vara... farlig.

Tina såg också ut att undra samma sak innan hon tog tag i min axel och drog mig ner i någon av stolarna vid dem andra.

Den mörkhåriga tjejen som hade suttit bredvid Xander utbytte en blick med den kopparhåriga killen som inte mötte hennes blick utan bara tittade på mig.

"Hej, du är ny?" frågade han i ett påstående och granskade mig uppifrån och ner.

Hans hassel ögon åkte från min fräkniga näsa ner till mina fingrar som greppade hårt om brickan.

"Ja", svarade jag osäkert och försökte avleda allas uppmärksamhet från mig. "Jag är Raelynn."

Han nickade och skulle precis säga sitt namn men avbröt sig själv när han fick en spark under bort från den mörkhåriga tjejen.

"Dillon." Fräste hon och gjorde en tydlig gest med huvudet åt utgången dit deras vän hade försvunnit.

Han slutade genast att le mot mig och fokuserade på tjejen framför.

"Vad?" frågade Dillon och tittade ovetande på henne.

Istället för att svara himlade hon med ögonen och jag bet mig oroligt i läppen.

Det var tydligt att hon brydde sig om honom och det var mitt fel att han hade stormat iväg härifrån och förstört sin lunch. Tanken fick mig att få ont i magen.

"Gjorde jag något fel?" yttrade jag till slut och fick deras intresse.

Jag tittade mellan Tina som ryckte förskräckt på axlarna och dem andra.

"Jag tror inte det", sa hon och blickade på killen som hade armen runt hennes stol. "Men man vet ju aldrig med Xander."

Han var solbränd och blond, lång men inte i närheten så stor som den där Xander hade varit.