Nobody knows - The Fooo fanfiction

Del 7 - drunkna

Emelies perspektiv:
Jag och Felix gick tillsammans från busshållplatsen helt tysta. Ingen av oss sa någonting alls. Vi visste båda att direkt när vi skulle kliva in genom dörren så skulle pappa ge mig en riktigt rejäl utskällning och sedan så skulle han pluttigulla med Oscar som tog den lite senare bussen hem.
- Emelie är det du? frågade pappa precis när jag och Felix hade stigit in genom dörren.
- Ja, jag och Felix, svarade jag irriterat samtidigt som jag slängde av mig mina skor och la ner gitarrväskan på golvet. Jackan behöll jag på och sedan satte jag fart upp mot rummet.
- Kom ner nu unga dam, jag skulle vilja prata med dig, ropade pappa direkt när jag hade kommit uppför trapporna.
- Men tänk om jag inte vill prata med dig då, svarade jag innan jag gick in i vardagsrummet på övervåningen och startade teven. Jag hörde hur pappa och Felix sa något till varandra och sedan kom han gåendes uppför trappan med tunga arga steg. Direkt när han kom in i vardagsrummet så tog han fjärrkontrollen och stängde av teven och sedan puttade han ner mina fötter som låg på glasbordet.
- Nu lyssnar du på mig jävligt noga Emelie, började pappa.
- JAG TÄNKER INTE LYSSNA PÅ DIG, DET SPELAR INGEN ROLL VAD DU SÄGER, avbröt jag honom med. Pappa tog några steg närmre mig, han var nu så nära att jag nästan trodde att han skulle slå till mig men det skulle han aldrig göra. Han var ju min pappa.
- Från och med nu så uppför du dig annars kommer jag se till så att du inte får hålla på med allt det här tramset med sjungande och dansande, sa pappa till mig med en irriterad ton på rösten. Jag suckade högt och skakade på huvudet.
- MEN DU FÖRSTÅR JU INTE! började jag innan jag blev avbruten av Magdalena som stod där nere och ropade något om att vi skulle vara tysta för att Anja inte skulle vakna.
- Vad förstår jag inte? Förstår jag inte att du är en bortskämd liten unge som har fått allt hela tiden? sa pappa sedan till mig med samma arga ton som han hade haft tidigare fast lite tystare. Så klart så skulle han lyssna på Magdalena som hade sagt att vi skulle vara tysta.
- Du vill aldrig se något från mitt perspektiv, du ser allt bara från Oscars perspektiv precis som om han var din son, svarade jag högt bara för att irritera Magdalena en aning också.
- Det finns saker som du inte ska påpeka unga dam, du lyssnar på mig för jag är vuxen, okej? fräste pappa åt mig.
- Nej det är inte okej! Du kan glömma helt att jag lyssnar på något du säger, gubbjävel, sa jag men ångrade direkt att jag hade lagt till det sista ordet i meningen.
- NU GÅR DU IN PÅ DITT RUM OCH KOMMER INTE UT FÖRRÄN DU BLIR TILLTALAD, sa pappa och pekade på dörren till mitt rum. Precis då kom Oscar uppför trappan med Lovisa bakom sig och log sådär super nöjt.
- Jag är hellre där inne än med dig, sa jag och gick mot dörren till rummet.
- Förresten så kan du dra åt helvete och detsamma med dig Oscar, sa jag innan jag smällde igen dörren till mitt och Felix sovrum hårt bakom mig.

Felix perspektiv:
När jag hörde att pappa och Emelie hade lugnat ner sig så gick jag upp för trappan och in det alltför röriga rummet som jag och Emelie delade på. Jag skyndade mig att låsa dörren bakom mig. Här låg det kläder och småprylar överallt men ingen av oss orkade bry oss, vi trivdes här även fast det var lite stökigt. Emelie satt redan i sängen med benen uppdragna mot magen och huvudet liggandes mot knäna. Hon såg alldeles förstörd ut efter hennes stora bråk med pappa. Jag förstod henne att hon kände sig oönskad i den här familjen för det gjorde jag också.
- Varför är Oscar alltid en sådan jävla idiot? frågade Emelie irriterat när jag slog mig ner i sängen bredvid henne. Jag ryckte på axlarna och drog henne nära intill mig.
- Bry dig inte! Han älskar bara att retas men idag tycker till och med jag att det gick överstyr. Du sa saker som du inte borde vara stolt över och detsamma med Oscar, svarade jag samtidigt som jag lät mina fingrar dras igenom det långa mellanblonda håret. Det här året så hade Emelie haft så många olika konstiga färger på håret, ena dagen hade hon blått, andra dagen hade hon rött, tredje dagen hade hon mörkbrunt och fjärde dagen hade hon helt plötsligt blont. Alla färger klädde henne men mellanblont var nog det finaste av dem alla. Det var mest naturligt mot hennes lite lätt bruna hy och de blåa ögonen. Hon hade mycket bättre pigment än mig och var därför sådär fint brun året om, precis som alla vi med vanligt svennepigment brukar vara på försommaren.
- Jag ångrar inte ett enda ord jag sa i intervjun, sa hon bestämt och sedan lät hon hennes blick vila på tavlan på min sida av rummet. Tavlan var en bild på mig, Emelie, Omar, Ogge och Oscar i vår dansstudio förra året. Vi stod alla med bar överkropp, förutom Emelie som hade sportbh på sig, och spände våra muskler. Bilden var härlig, den speglade så mycket minnen. På den tiden så var vi alla vänner eller ja, vi var på väg att bli vänner igen i alla fall. Varför vi alltid skulle ha fighter mellan varandra var fortfarande ett olöst mysterium.
- Är det möjligt att drunkna i sina egna ögon? frågade Emelie från ingenstans.
- Vad är det för fråga? svarade jag samtidigt som jag skrattade till lite.
- Ja men vi har ju samma ögon och jag brukar drunkna i dina ögon så det betyder att jag kan drunkna i mina egna, sa hon.
- Du är allt bra rolig du, svarade jag. En skön tystnad la sig sedan över rummet, ingen av oss sa något utan vi bara tittade på varandra. Det var härligt att slippa allt drama för ett tag och bara fokusera på varandra. Det var endast på kvällarna vi kunde hålla varandra såhär nära varandra, det var bara då vi kunde älska varandra på riktigt.
- Felix? frågade Emelie efter en stund.
- Ja, vad är det? svarade jag.
- Vad händer om folk får reda på oss? Kommer de tvinga oss att flytta ifrån varandra? frågade hon ledsamt samtidigt som hon slog ner blicken i knät. Jag tyckte bara på axlarna som svar. För vad skulle egentligen hända? Det var väl inte lagligt att vara tillsammans med sitt syskon? Eller jag vet inte. Kärlek är ju kärlek och det spelar ingen roll i vilken form. Det spelar ingen roll om man är en tjej som gillar en tjej, en tjej som gillar en kille, en kille som gillar en kille eller en kille som gillar en tjej. Allt är kärlek och det borde inte finnas några lagar.
- Jag vet inte Emelie, jag vet inte. Jag önskar verkligen att jag visste, sa jag efter en stund. Emelie nickade och sedan så lutade hon hennes huvud mot min axel.