Nobody knows - The Fooo fanfiction

Del 5 - retstickan

Emelies perspektiv:

Jag slog upp ögonen och såg att jag hade somnat i soffan med mitt huvud på Omars rygg. Han hade själv tryckt in sig så långt det bara gick så han låg i princip under soffans ryggdyna med ansiktet nerpressat i sittdynan. Jag satte mig upp nyvaket i soffan och såg att Ogge låg under bordet och Felix låg på ryamattan utan tröja precis nedanför mig. Vad hade vi gjort igår egentligen? Det såg precis ut som att vi hade haft en mellanstadiefest för det låg popcorn, chips, halvdruckna glas med läsk och godispapper utspritt exakt överallt. Utan att tänka på att Ogge och Omar också var i samma rum som mig så halade jag mig ner från soffan och la mig på Felix. Han gav ifrån sig ett förvånat stön när jag satte mig på hans mage.

- Godmorgon älskade du, viskade jag tyst i Felix öra så att bara han skulle höra. Han tittade upp sömnigt på mig och sedan la han igen ögonen igen.

- Sluta jag vill sova! svarade han tröttsamt samtidigt som han försökte putta bort mig.

- Bara jag får min morgonpuss, viskade jag tyst. Han vände upp huvudet och gav mig en snabb puss innan han knuffade bort mig. När jag hade hoppat upp i soffan vände han sig så att han låg på mage med huvudet i mattan.

- Jahapp då får jag väl ta och mysa med Omar, muttrade jag för mig själv samtidigt som jag kröp upp och la mig nära honom. Han var varm fast det kanske inte var så konstigt för han hade haft en filt över sig hela natten, jag hade själv sovit i linne och pyjamasbyxor utan någon filt över mig så jag var iskall.

- Här ser ni ut att ha det mysigt, sa Oscar som kom uppför trappan med Lovisa efter sig. Jag gav han en irriterad blick innan jag kröp upp och la mig så nära Omar som möjligt.

- OJ OJ OJ! Vad har jag missat här? jublade Oscar så att både Omar och Ogge vaknade till liv. Felix låg fortfarande kvar på golvet och sov som en stock.

- Du har inte missat något, gå! morrade jag åt Oscar som stod och gjorde någon slags lyckodans, eller jag vet inte vad det var det såg hur som helst helt puckat ut.

- Emelie och Omar, Emelie och Omar, retades han. Åh om han bara förstod att det inte var något mellan mig och Omar!

- Käften och dra här ifrån! fräste jag åt Oscar och då vaknade även Felix till liv. Han gnuggade sig i ögonen och drog handen genom det rufsiga håret som för engångsskull inte var täckt bakom en keps eller en mössa.

- Vad är det som händer? frågade Felix nyvaket.

- Ja men Emelie och Omar verkar ha något på gång här, svarade Oscar. Hela Felix stelnade till och jag kunde se på bara någon sekund hur han var på väg att koka över av ilska. Jag petade till han i ryggen med tån och gestikulerade diskret att det inte var sant men att han skulle spela med.

- Lugna dig brorsan, Emelie har ögonen för någon helt annan, sa Felix samtidigt som han blängde sur på mig.

- Tell me! Vill veta vem lillasyrran raggar på liksom, sa Oscar retsamt. Irriterat la jag mig ner i soffan igen. Varför hade Oscar förändrats så mycket sedan han blev tillsammans med Lovisa? Det var som att han drog på en fasad som egentligen inte var han. Jag hade känt Oscar i närmare tio år och under den tiden hade han alltid varit den snälla, mysiga killen som alltid ville alla väl. Det brukade vara Felix i gänget som alltid höll på att retas fast då med glimten i ögat, Oscar hade inte glimten i ögat, han retades med mig för att vara rent av taskig.

- Sluta förstör den fina stämningen här Oscar! sa Ogge irriterat och gav Oscar en arg blick.

- Ska inte störa er mer, jag och Lovisa ska in till stan nu, svarade han och tog med sig Lovisa nerför trappan igen. Hon hade stått bredvid honom och tittat på oss som om vi vore idioter. Hon förstod säkert inte vad våra små bråk som gick över till att bli stora bråk handlade om.

- DU LOVADE OSS ATT DU SKULLE JOBBA MED OSS I STUDION! ropade Ogge irriterat efter honom. Oscar suckade högt nerifrån och sedan började han prata med Lovisa istället.

- Oscar gör inte såhär mot dem, de är dina bästa vänner! Du måste fokusera på bandet nu och inte bara tänka på mig. Jag klarar mig ensam ett tag eller ja, jag kan åka in till stan och träffa några kompisar och sedan så kan vi träffas vid middagstid, hörde jag Lovisa säga till Oscar. Jag kunde se framför mig hur sur Oscar såg ut och hur peppande Lovisa försökte vara.

- Okej vi säger väl så, svarade Oscar surt.

Felix perspektiv:

Alla började plocka ihop grejerna på övervåningen så att pappa inte skulle bli förbannad när han kom hem och möttes av det här bombnedslaget. Jag hade ont i min rygg sedan natten då jag hade somnat på golvet. Eller ja, som jag minns det så somnade jag egentligen i soffan bredvid Omar och Emelie men Emelie knuffade ner mig mitt i natten och jag orkade inte ta en fight då eftersom hon kunde ha ett riktigt humör på kvällen. När allt var ihop städat och bortplockat, till en viss del så dundrade alla nerför trapporna och till Oscar som satt i köket med hans mobil i handen. Han var sur på oss för att Lovisa hade övertalat honom att följa med oss.

- Kom nu Oscar vi ska dra! sa Omar med en pigg och glad röst. Det var otroligt hur han hela tiden kunde vara så positivt inställt till allt. Det spelade nästan ingen roll vad det var, han var hur som helst alltid glad.

- Mm, jag kommer, svarade Oscar surt samtidigt som han reste på sig och stoppade ner mobiltelefonen i bakfickan på byxorna. Han följde sedan med Omar ut till hallen där vi andra stod klara för att åka. Han knöt snabbt på sig sina skor och tog tag i hans ryggsäck.

- Nu är jag klar! sa han samtidigt som han kastade upp den blå ryggsäcken på ryggen.

- Nej, du har glömt en sak, svarade jag och pekade på gitarrfodralet som stod mot garderobsdörren i hallen.

- Nu då! Är jag klar nu? suckade han fram när han tog tag i gitarrfodralet.

- Nu är du klar, svarade jag och sedan så gick vi ut genom dörren. Emelie låste dörren bakom sig och la ner nyckeln i fickan på baseball jackan hon hade tjatat på mig att få låna. Hon brukade nästan alltid låna mina kläder eller rättare sagt ta mina kläder utan att fråga. Det var inte så lätt för mig att låna hennes kläder dock, jag passar inte riktigt i svarta superskinny jeans eller i rosa leopardtights. På vägen mot studion så blev vi stoppade x-antal gånger av antingen Emelies fans eller av foooers som ville ta bild med alla oss fem.

- Ser man på kunde ni avsätta en hel ledig dag för att träffa lilla mig, sa Daff lite smått skrattandes när vi alla steg in genom dörren till studion.

- Ja tänk för att vi kunde det, svarade jag samtidigt som vi alla slängde av oss våra jackor i en hög innanför dörren.

- Så vad var det viktiga saker du skulle berätta för oss igår när Oscar inte var med? frågade Emelie när vi hade slagit oss ner i de stora svarta sofforna.

- Jo, det är så att vi har bestämt att ni fem ska spela in ett album tillsammans. Er "vänskap" i media samt alla era röster säljer riktigt mycket. Alla älskar er, svarade Daff och log stolt.