Stay with me (sv)

Kapitel 7

Jag och Nicole bestämde oss för att duscha hemma, alltså när vi kommer hem senare. I omklädningsrummet hade tränaren sagt att vi varit bra på träningen och han välkomnade mig väldigt bra. Han sa även att om jag tränar hela nästa vecka också så kanske jag kan få vara med på matchen nästa helg.

När jag och Nicole kom till planen igen så var klockan kvart i 4 och det såg ut som om hela Philip och Liams lag redan hade kommit.

Philip och Liam kollade upp på oss, Philip blinkade med ena ögat mot mig och jag kände hur mitt ansikte blev varmare. Sen såg jag att Liam blinkade med ena ögat mot vårt håll, men inte till mig, och ingen annan satt där vi satt, det var på... NICOLE!!!!!

Jag vände mig snabbt mot Nicole när Liam och Philip kollade bort. Nicole ryckte till av min snabba rörelse "han gillar dig!" Nicole tittade ner i sitt knä, där låg hennes hand och hon började pilla på N:et på sitt berlockarmband. "Du gillar han!" Jag ropade nästan av glädje. Jag tror jag blev så glad för att hon är ju min första bästa vän och det är liksom en kille som gillar henne.

"Jag vet inte" Nicole kollade inte upp från sitt knä men hon slutade pilla på N:et.

"Jo det gör du" jag tog tag i hennes axlar och hon kollade upp på mig, jag log brett mot henne. "Ja" Nicoles leende visades o det blev bredare och bredare, mitt också. "Jag ska få ihop er" jag la armen runt henne och hon la sitt huvud på min axel. Hon började skratta.

Killarnas träning var snart slut och dom spelade småmatcher. Nicole bröt tystnaden "men vi måste prata om dig och Philip" jag blev nervös av tanken på oss två tillsammans och kollade ut över planen. "Jag vet inte riktigt, vi har liksom inte direkt pratar om oss två" jag kollade på Nicole igen och jag såg hur hon sken upp. "Som jag har sagt förr så har jag bott granne med han i ungefär 10 är och jag har aldrig sett han behandla en tjej som han behandlar dig" hon log brett "dessutom så tycker jag att ni passar jättebra ihop" jag log mot henne och vi fortsatte att kolla på deras träning.

När träningen var slut så kom Philip och Liam upp till oss. Philip kramade mig och satte sig bredvid mig på bänken. Liam satte sig bredvid Philip.

"Jaha, vad tycker ni då?" jag tittade på Nicole och hon började skratta.

"Så spelandet i trädgården har gett resultat" sa Nicole och flinade åt Philip.

Philip började skratta och la sin arm runt mig. Jag blev generad.

"Jag tyckte ni var bra" jag såg att Philip blev glad över vad jag sa och han kysste mig på kinden. Vi måste verkligen prata snart. Vi måste väl vara ihop, eller?

Jag tänkte att om jag gick iväg och pratade med Philip så skulle jag ju kunna få svar på det jag ville, men jag kunde oockså få ett dåligt svar. Men iallafall medans vi är och pratar så kommer ju Liam och Nivole att vara ensama och då kunde dom lära känna varandra.

"Kan jag få prata med dig" jag kollade upp på Philip och han såg chockat ut. Nästan lite rädd.

"Okej" han tog tag i min hand och vi gick och satte oss i ett av båsen.

Jag kände hur hjärtat började slå snabbare när vi satte oss ner. Vi satt tysta en stund men sen gav Philip mig en blick som i vadvardetduvilleprataom. Jag tog ett djupt andetag för att försöka lugna ner mig så jag inte min röst skulle darra.

"Jo, vi träffades ju för några dagar sedan och vi har aldrig pratat om hur det ligger till mellan oss" jag höll andan för jag vill verkligen att han känner som jag.

Han tog tag i mina händer och kollade mig djupt i ögonen. Jag andades ut för att jag orkade inte hålla andan mer.

"Jag trodde det var självklart" han skrattade och kysste min hand. Jag rodnade och började småskratta.

"Men det var bra att du fråga, det skulle ju vara lite tråkigt om det bara var jag som vet att vi är ihop" jag började skratta och vi kysstes. Philip tog min hand och så började vi gå upp mot Liam och Nicole.

När vi kom upp så pratade dom om vilka som skulle vinna Champions League.

"Jag tror absolut att Real kommer vinna" sa Nicole.

"Jag med" Nicole log mot Liam och han sträckte fram sin knytnäve mot henne och hon svarade med en knytnäve tillbaka (brofist).

"Inte en chans att jag hejar på Real iallafall, Juventus hejar jag på för Barca är mitt lag" när jag sa det så kollade Nicole och Liam hastigt upp på mig samtidigt.

"Det är min tjej det" Philip la sin arm runt mina axlar och jag kramade om onom. Nicole kollade på mig med såniharpratatomdet och jag log brett och Nicole log brett tillbaka. Jag gjorde en hurgårdetmederdå blick till henne och gav henne ett medlidande leende och hon ryckte på axlarna.

Vi blev avbrutna från våran konversation av Liam.

"Hallå, vi fyra borde se finalen tillsammans" jag och Nicole kollade på varnadra och log stort.

"Ja" sa alla i kör.

"Vi kan se den hemma hos mig på Lördag. mamma och pappa är inte hemma" det verkar inte som om Philips föräldrar är hemma ofta.

"Perfekt" sa Liam och brofistade Philip.

"Vi kan väl träffas tidigare på dagen och åka till affären och typ köpa mat?" i Stockholm så skrattade bara alla när jag gav ett förslag så jag var lite spänd inför deras svar.

"Ja och så kan ni väl sova över?" min mage började pirra av Philips svar. Ska vi sova över? Ska jag och philip sova tillsammans? Eller hur ska vi sova?

"Ja" sa Nicole och Liam. Jag bröts ur mina tankar och tittade upp på Philip och log, han log tillbaka.

"Nicole vill du komma till mig på morgonen oh så kan vi göra oss i ordning tillsammans" jag log åt henne och hon sken upp i ett leende.

"Ja absolut" hon log brett. 

"Ska vi börja gå eller" Philip kollade runt på alla väntande på svar.

"Ja" Liam och Nicole reste sig och gick ner för läktaren, jag och Philip efter. Liam höll en boll under armen. Jag såg att Philip koncentrerade sig på bollen och ett ögonblick senare sprang han frammåt och petade bollen ur Liams grepp.

"Men hallå!" Liam började springa efter Philip som sprang med bollen mot målet. Det hållet Philip sprang åt visste jag fanns en liten grop, hoppas han vet det också. Men helt plötsligt när han skulle skjuta bollen så trampa han ner i gropen, missade bollen med andra foten och ramla ihop i en hög.

Alla började skratta, Philip också. Alla skratta så mycket så vi la oss på marken och rullade runt. Där låg vi i någon minut.

När vi hade lugnat ner oss så ställde vi oss upp och Philip borstade av sig gräs.

"Är ni med på en utmaning?" Liam som älskar att tävla svarade ja direkt. Jag och Nicole tvekade lite först men det skulle väl bli kul så vi sa också ja. 

"Jag och Nora mot Liam och Nicole, match?" alla nickade åt förslaget.

Vi började spela med de två 7-mannamålen som stod mitt emot varandra. Vi började spela och det var jättekul, jag tror det blev oavgjort men det slutade med att alla bara sprang och dribblade varandra. Vi spelade så länge och vi hade så kul att i inte märkte att det kom ett lag som skulle träna. Det märkte vi när deras tränare kom och klappa mig på axeln.

Då stannade alla upp och vi gick av planen och började gå hem.

"Detta var jättekul" jag och Ohilip gick hand i hand och han log mot mig när jag sa det. Nicole och Liam gick framför oss ch då märkte jag det. Dom gick också hand. Jag knuffade till Philip lätt med axeln och han kollade upp på dom. Han kollade tillbaka på mig med en förvånad min och sen log han. Sen tog istället sin arm runt mina axlar och höll i min andra hand istället.

Vi gick så hela vägen hem och det var den mysigaste promenaden jag gjort i hela mitt liv.