Stay with me (sv)

Kapitel 4

Noras perspektiv

"Har ni inte kommit längre?" Hörde jag Liam ropa.

Fan, va han tvungen att komma precis nu?
Jag kollade på Philip och han log mot mig, jag log tillbaka.

"Stör jag?" Frågade Liam när han kom fram till oss.

Jag tänkte svara ja men jag kollade på Philip.

"Nejdå" svarade han.

Han kollade på mig o log ännu en gång, jag log tillbaka.

"Vill du följa med oss? Eller är det okej för dig Philip?" Frågade jag helt hastigt utan att tänka.

Jag tyckte lite synd om Liam för jag tror att han misstänkte att han störde oss för när han kom så blev vi helt tysta.

"Det är okej" svarade Philip glatt.

"Ja tack" svara Liam. "Ska vi gå ner till stan och äta eller något"

"Javisst" svarade jag.

Vi började gå. Philip gick i mitten och jag o Liam gick på varsin sida.
Philip tog tag i min hand och vi flätade in våra fingrar i varandras. Jag såg en chans, Liam gick och pratade i telefon med sin mamma och Philip och jag bara gick där, mitt på trottoaren helt tysta. Jag gick upp på tå och kysste han på kinden.
Han tittade förvånat på mig. Nej, tänk om han inte gillade mig så. Han tittade på mig, sen log han brett o kysste mig på munnen.

När Liam hade pratat klart med sin mamma i telefonen så låtsades jag o Philip inte som någonting och bara gick och höll handen. Han kollade mystiskt på oss för att vi båda gick och log men han frågade inte varför.

....................................................................

Hela promenaden till stan var fantastisk, den bästa promenaden jag gått. Philip och jag höll handen hela vägen och det pirrade i min mage hela vägen också. Det bästa var kyssen, jag kan inte sluta tänka på det. Philip gillar mig på det sättet, och jag gillar han.

"Så, vart ska vi äta då?" Frågade Liam.

"Jag vet inte, vart vill du äta Nora" frågade Philip och tittade på mig.

"Cactuz är ju gott" sa jag och pekade mot det gröna huset på andra sidan gatan.

"Ja det är det, ska vi gå dit" frågade Liam och kollade på Philip.

"Ja, det blir bra" svarade han och vi började gå.

Cactuz är min favoritrestaurang. I Stockholm brukade jag o mamma äta där minst en gång i veckan iallafall.

....................................................................

"Här är era sallader" sa servitören och ställde salladerna på bordet.

"Tack" sa vi alla tre i kör.

Jag tog en tacosallad och Liam och Philip tog varsin skinksallad. Tacosalladen är min favorit.

"Så när flyttade du hit?" frågade Liam.

"Idag" svarade jag.

"Jaså, då var du snabb Philip" sa han retsamt och kollade på Philip. 

Philip skrattde och slog till Liam lätt på armen. 

"Spelar du fotboll?" frågade Philip.

"Ja" svarade jag och log.

"I vilket lag?" frågade Liam.

"I Stockholm spelade jag i AIK och här hoppas jag på att få börja i Rosengård" svarade jag.

Både Philip och Liam nickade.

..................................................................................

Vi gick ut från Cactuz och började gå hemmåt. Philip och jag höll händer hela vägen hem.

Några gator innan min och Philips gata så bodde Liam. Vi sa hejdå till han när vi kom till korsningen in till hans gata.

"Hejdå Nora, det var trevligt att träffa difg" sa Liam och kramade mig.

"Det var trevligt att träffa dig med" svarade jag och kramade tillbaka.

"Vi ses brorsan" sa Philip och gav Liam en broderlig kram.

"Vi ses"

Jag och Philip började gå mot våran gata när vi sagt hejdå till Liam.

"Så detta kanske inte blev så vi tänkt..." började Phlip men jag avbröt han

"Det kanske inte blev så vi tänkt men det var jättekul, allt"

"Allt?" frågade han och stannade.

"Ja allt" svarade jag och nu kollade vi varandra i ögonen.

Philip la sin hand på min kind och lutade sig närmare. Jag kände hans läppar mot mina. 

...............................................................................

Jag gick upp för terrasstrappen med ett stort leende på läpparna. Vi hade sagt hejdå med en kyss utanför mitt hus och innan det hade han frågat om mitt nummer.

När jag öppnade dörren så kom mamma springande mot mig.

"Har du haft det kul?" frågade hon.

"Fantastiskt" svarade jag och  bara stod och log brett.

"Jaså, vad gjorde ni?"

"Vi gick runt i Malmö" 

"Och det var så kul så du nu står och bara ler?" frågade mamma och började småskratta.

"Ja" svarade jag och fnissade upp på mitt rum.

När jag stängt dörren så la jag mig på rygg på sängen, jag började tänka på Philip. För ett dygn sen så hade inte jag träffat den mest fantastiska killen jag någonsin träffat och nu har jag kysst han och har hans nummer.

Jag blev avbruten i mitt tänkande när jag såg en notis på min mobil. Det var en notis från instagram.

"@nicolejespersen följer dig nu"