Stay with me (sv)

Kapitel 3

Noras perspektiv

När han kom ifatt mig på uppfarten så började mitt hjärta slå snabbare nu när vi gick bredvid varandra.

"Så, vad vill du börja se? Det finns centrum, Rosengård, folkets park..."

"Vi kan väl börja med Rosengård?"

"Javisst!"

Vi gick förbi Philips hus och två personer satt ute i solen. Jag märkte att Philip började gå lite snabbare som om han inte ville att dom skulle se han, så jag gjorde det samma.

"Värst va det var bråttom här då!" ropade dom och Philip stannade upp och vände blicken mot dom.

"Mamma och pappa!" ropade Philip ironiskt utan att dom märkte det o gick upp och kramade dom.

"Måste erkänna att vi blev lite ledsna när du inte fixat en överraskning eller inte ens va hemma när vi kommer hem från en lång resa" sa Philips mamma.

"Jag blev upptagen" sa Philip och kollade på mig som fortfarande stod på trottoaren.

"Men vem är det här?" frågade Philips pappa glatt.

"Det är Nora, hon flyttade precis hit från Stockholm och jag ska visa runt henne i Malmö" svarade Philip.

"Jaha trevligt att träffas" sa hans mamma och tog fram handen.

Jag gick fram till henne och tog henne i handen "detsamma" svarade jag och skakade handen. Jag skakade också hand med Philips pappa.

"Okej nu ska vi gå" sa Philip och drog med mig bort mot gatan.

"Ha det så kul!" ropade hans mamma.

"Det ska vi!" ropade Philip tillbaka utan att vända sig om.

Vi kom ut på gatan och jag såg hur Philip pustade ut.

"Dom var trevliga" sa jag.

"Ja men ibland lite för trevliga" svarade Philip och flinade. "Okej men ska vi gå nu?"

"Jag följer bara dig, du bestämmer" sa jag och skrattade.

"Okej men då går vi hitåt" sa han och pekade åt höger.

Det var en lång rak gata. När vi hade gått en stund så såg jag stora strålkastare och sen kom vi till en stor arena. Jag gissade på att vi var vid FC Rosengårds hemmaarena.

"Detta är Rosengård södra ip, med andra ord FC Rosengårds hemmaarena" sa Philip.

Vi gick mot arenan och såg att ett lag tränade.

"Vet du vilket lag det är?" Frågade jag.

"Ja, det är mitt lag" sa han o log.

"Men ska inte du träna då?"

"Nej, jag är ju med dig"

"Så du är med en främling istället för att träna?" Frågade jag förvånat.

"Alla främlingar är inte söta" svarade han o blinkade med ena ögat.

Jag började skratta och kände hur jag blev alldeles varm i ansiktet.

"Philip, varför tränar du inte?!" Ropade en av hans lagkompisar.

"Jag är upptagen" svara han och nicka mot mig med sitt huvud åt sin kompis.

"Liam" sa han och sträckte fram handen till mig.

"Nora" svara jag och skakade hans hand.

"En dejt?" frågade Liam.

"Ja" svarade jag snabbt, jag ville också flörta med Philip. Han hade ju flörtat med mig hela dagen.

Philips perspektiv

Sa hon verkligen så eller drömde jag. Jag gav henne ett stort leende och kände att jag blev helt varm i ansiktet. Hon log tillbaka och jag såg att hon också rodnade.

"Jaså brorsan!" sa Liam och slog till mig på axeln

Jag spände ögon i Liam för att visa att han skulle ta det lugnt. Jag får alltid samma reaktion av Liam när jag pratar om en ny tjej. Jag vet inte varför han blir så exalterad varje gång jag pratar om en tjej för han får ny tjej ungefär varje vecka. Jag skrattade till och slog tillbaka han lätt på armen.

"Okej vi ska fortsätta gå" sa jag och kramade Liam och gick och tog Nora i handen.

"Ha det så kul era turturduvor!" ropade Liam och sprang skrattandes tillbaka till träningen.

Jag hörde Nora småskratta och började småskratta själv.

"Va snäll han är" sa Nora och tittade upp på mig.

"Ja han är jättesnäll" svarade jag.

"Han är din bästa vän va?" frågade hon

"Ja sen dagis" sa jag stolt.

"Det känns skönt att haft en sådan nära vän så länge va?" frågade Nora och kollade ner i marken.

"Ja..." svarade jag men blev tyst för att jag märkte att hon grät.

Jag stannade och Nora tittade fortfarande ner i marken. Jag ställde mig framför henne och tog tag i hennes kinder. Hon kollade upp på mig och jag torkade bort hennes tårar. Vi stod stilla någon minut och bara kollade på varandra. Vi kollade djupt i varandras ögon.

Jag började luta mig framåt och Nora likaså. Våra läppar var nu så nära så jag skulle precis kyssa henne...