Nörd på heltid, eller?

5.4

Lexis perspektiv

Jag sitter utanför dörren till Disas-pappas-Fredriks kontor. Han skulle fixa några papper innan han skulle hjälpa mig till intervjun. Kontors huset är enormt och våning efter våning leder upp till en annan våning känns det som. Det är vitt på de flesta ställen i byggnaden om det inte är en glasruta, glasdörr eller ett glasfönster. Det är stilrent, rakt och formellt. Ärligt talat tråkigt om man kollar på det för länge. Jag har definitivt kollat på det alldeles för länge för jag har super tråkigt. Efter varje minut blir jag mer och mer nervös. Fredrik tar hundra år på sig innan han blir klar också. Jag har sett många människor gå förbi då och då. De flesta har varit män i olika svarta kostymer. Det har kommit fåtal tjejer faktiskt. En enda om jag ska vara exakt. Wow, diskrimineringen är brutal! Jag har funderat länge på hur Fredriks kollega är och ser ut. Eller chef? Förvirrande eller hur? Jag hoppas bara att det inte är en pervers gubbe som bara har kostymen som en täckmantel för hur han egentligen är. Jag hoppas också att det inte är en yngre kille som har så tajt kavaj att det ser ut som om knappen ska gå upp och kavajen spricka. Sånna killar brukar också va kaxiga, snobbiga och perversa denna branschen. Wow Lexi, vilka fördomar du har! Jag ser en yngre kille komma gående. Jag blir tvungen att flina åt mig själv. När man talar om trollen! Jag måste däremot ändra min åsikt. Denna killen är ganska spinkig, rör sig försiktigt som om han skulle ha hoppat 1 meter upp i luften av skräck efter ha sett en fluga flyga omkring i korridoren. Han bär glasögon och håret ser ut att vara fixat av sin mamma. Han ser väldigt snäll ut och jag hoppas att han kanske är Fredriks chef och kollega. När jag tänker efter känns den chansen väldigt liten. Denna spinkige kille som Fredriks chef? Nej, glöm det!

Jag avbryts i mina tankar av Fredrik som kommer ut och jag ställer mig upp. Mina händer skakar av nervositet nu och pappret jag håller i handen har blivit blött. Vi går genom korridor, genom en annan korridor och genom två till korridorer innan Fredrik äntligen knackar på en vit dörr.

"Här har du min chef och min bästa kollega på denna arbetsplats!" Säger Fredrik med ett leende innan han öppnar dörren. Han kollar på mig och trycker sedan ner handtaget och går in med mig bakom sig.

Anonym's perspektiv

"Mr Moore, vi kan inte utsätta barnet för det. Detta för farligt."

"Jag vet Mrs Adams, men vi har inget val. Du vet väl vem barnet är?"

"Ja, det gör jag! Det är därför jag inte kan berätta det för henne för hon skulle döda mig."

"Nej Mrs Adams, med träning och tacksamhet löser sig allt."

"Hur vet du det, Mr Moore?"

"För att hon har redan en del av kraften i sin kropp. Det är naturligt för henne, hon föddes så. Det vet väl ni också Mrs Adams?"