My Internet Friend ~M&M {AVSLUTAD}

5.4 10 september

*Amandas perspektiv*

Våra läppar drogs snabbt ifrån varandras när en knackning hördes från dörren som snart öppnades och våra oskyldiga blickar åkte genast dit.

"Nemen heeejj!" Utbrast Marcus som tagit sig friheten att komma in.

Han tog några steg framåt med öppna armar, men Martinus var snabbt framme och knuffade lite på honom.

"Gå Marcus" sa han och tryckte honom mot dörren.

"Vadå, får inte jag vara med?" Frågade han och gav Martinus en retsam blick.

"Men kan du gå?! Vi vill va ensamma!" Muttrade Martinus.

"Jasså, och göra vadå?" Frågade Marcus och vickade lika retsamt på sina ögonbryn mot sin bror.

"Bara gååå!" Sa han irriterat och fick äntligen ut Marcus ur rummet och smällde igen dörren framför hans ansikte. "Förlåt för honom" sa han ursäktande och vände sig mot mig. "Han är bara så idiotisk ibland"

Ett skratt lämnade mig innan han satte sig vid mig igen.

"Hur är det mellan honom och Nova?" Frågade jag och han ryckte lätt på sina axlar.

"Det ända jag vet är att han tjatar om att åka tillbaka till Karlstad" sa han med ett skratt.

Jag log lite av det.

"Jag undrar hur hon är.." sa jag och förde ihop mina ögonbryn i en fundersam min.

"Jaduu, du får väl lära känna henne!" Svarade Martinus mig och lämnade ifrån sig ännu ett gulligt skratt.

Han mötte min blick och direkt fastnade jag i hans mörkbruna ögon. Jag såg hur han flackade ner med blicken mot mina läppar, och med en lätt rodnad slet jag blicken från honom.

"Detta är ju löjligt" fick jag ur mig med ett stelt skratt innan jag mötte hans oförstående blick. "Alltså.. att vi.." "Allt är bara så oklart" sa jag tillslut.

Hans mun åkte ihop till ett litet sträck och han gav ifrån sig en långsam nick.

"Vi borde kanske bara låta allt vara. Strunta i vad som är rätt och fel och bara va" sa han och jag höll med.

Då blir det inget drama iallafall.

---

Hello hellooooo ::)))

Jag tänkte avsluta denna bok snart :(

Vill ni ha en uppföljare?? :D