Att definiera tomhet

Kapitel 16

Efter att först ha pratat med rektorn börjar Severus med sitt arbete. Han blir först osäker på Harrys förmåga att översätta så viktiga detaljer som kan finnas i recept för så komplicerade drycker, men samtidigt tänker han att han hittills inte behövt underskatta Harrys förmågor.
   Drycken innehåller ingredienser som enhörningshår, någon livsfarlig, magisk (och vädigt dyr) svamp och kvicksilver. Han inser medan han gör drycken hur farlig den är. En horokrux, sa Harry, som tillhör honom som inte får nämnas vid namn.
   Pojken, förresten, vandrar sakta fram och tillbaka bakom Severus och väntar på att drycken ska bli klar. Han har gjort det de senaste 40 minuterna.

Naginis kropp ligger nere i hemligheternas kammare, bredvid skelettet av basilisken. Men den väntar inte på att ruttna bort på samma sätt, inte ännu, för den har en uppgift kvar. Det finns ingen Nagini kvar där i, det är bara en död kropp, ett ormskinn. Den väntar på sin tur i Harrys plan. Den är genial. Den är "två flugor i en smäll" -genial. Den ska rädda Harry och världen, symbolisera fiskarens sluga sida och få ett slut på boken "La vida de un soñador". Den döda, kvarlämnade kroppen ska rädda dem alla.

Severus ser på drycken i glasflaskan han håller i sin hand. Skimrande av guld, tjock och med vita, små klumpar.
"Bra,"säger Harry,"tack, nu måste vi bege oss till sjukstugan."

Madam Pomfrey kommer in till sjukhusflygeln, det är som tur bara hon, Harry, Severus,  rektorn och professor Sprout där. Ingen har hittills ifrågasätt något.
Harry har lagt sig i en säng och håller drycken i handen.
"Jag vet inte vad den har för biverkningar,"säger han,"bara att det är fruktansvärda sådanna och de kommer att starta så fort jag svalt drycken."
   Madam Pomfrey nickar och ser sig omkring, allt hon kan tänkas behöva finns nära till hands, det har hon förberett.
"Är ni berädda?"frågar Harry och ser på samtliga i rummet som kan tänkas behöva hjälpa till.
"Ja,"svarar madam Pomfrey och de andra nickar.
   Harry tar loss korken, gör en grimas när han känner lukten, sen dricker han upp allt fort på en gång. Madam Pomfrey skyndar sig fram direkt när hon ser att en blod börjar välla upp ur hans mun.
"Ge mig den vita flaskan!"beordrar hon professor Sprout som står närmast. Hon hinner knappt hälla ner den i Harrys hals förrän han börjar kvida i smärta och darra.
"Severus,"säger madam Pomfrey,"räck mig min trollstav."

Harry känner som knivar som skär honom längst hela kroppen och huvudet dunkar som om han blir slagen inifrån av något som vill ut. Han försöker andas men halsen är så torr, som sandpapper, river upp, blod, smärta.
   "Var har du fått den här ifrån!"ryter Petunia,"du har snott min bok!"
   Vernon vrider ur glödlampan och det blir kolsvart i skåpet.
Han minns dofterna. Blod. Han minns smaken av blod. Han minns hungern.
   Han klöser sig i ansiktet, hör en röst långt, långt borta. Hans händer försvinner från ansiktet, han vet inte varför.
   Han minns känslan av flera sparkar i magen. Han minns hur han kröp ihop på golvet.
Han känner sparkarna i magen, varenda knytnäve i ansiktet, varenda stekpanna mot huvudet och ryggen mot väggarna.
   "Ditt vidriga missfoster."
Sen, trots att såren än finns kvar, öppnar sig själen och något mörkt flyger ut, flyger iväg med ett vrål.