Att definiera tomhet

Kapitel 4

Harry Potter går fram till ingången till Ravenclaws rum, porträttet ser lite snett funderande på pojken. En hufflepuff, andra året, så långt ifrån sina egna rum klockan 11 på natten. Underligt.
   Harry kommer fram till porträttet.
"Hur kommer jag in?"frågar han.
   Porträttet känner en känsla av att inte släppa in pojken och klurar då ihop något den tror pojken inte ska klara av.
"Okej,"svarar den,"jag har ett mycket vackert skrin med två små pärlor i,
i min väns där ligger också pärlor, hm, jo fem, det får det bli.
Att detta blir ganska svårt, tror du, men jag slumpmässigt frågor lotta,
men i min tredje väns vackra skrin där ligger pärlor åtta.
Ta en pärla, min vän, den är mycket fin.
Men hur många pärlor finns det i nästa skrin?"
   Harry ser ut att tänka efter men svarar ganska snart, och säkert:
"Elva, det finns elva pärlor i nästa skrin, släpp in mig nu."
   Porträttet ser på honom både imponerad och med osäkerhet.
"Jag antar att jag måste det då,"svarar den.

"Men vart kan han ha tagit vägen?"suckar Sprout.
"Vem såg honom sist?"frågar Dumbledore, helt lugn.
   Severus lutat sig bak i stolen.
"Jag,"svarar han,"jag bad honom att stanna efter lektionen men han drog direkt. Ingen annan har kunnat säga att de sett honom sedan dess."
   Plötsligt stormar Flitwick in.
"Ravenclawporträttet har sett honom, han var i vårt studentrum,"säger han med andan i halsen,"jag tror att det är han som tagit miss Changs kakor!"
   Sprout, Severus, Dumbledore och McGonagall ser på hon frågande.
"Varför skulle han göra så mycket besvär för kakor?"frågar Severus.
"Jag vet inte,"svarar Flitwick,"men inget annat har ändras där utom att kakorna blivit bestulna."

När alla samlats för en gemensam middag i stora salen ställer sig Dumbledore upp för att prata.
"Lystring alla elever,"säger han,"innan ni får hugga in och äta så vill jag påminna er om vad jag sa imorse; om ni sätt Mr Potter idag eller igår eftermiddag så informera det till personalen, tack."

Kvällen kommer men ingen verkar ha sett ett spår av pojken. När natten kommer har Dumbledore sätt till att alla spöken i slottet känner till detta och att aurorerna börjat leta runt omkring skolan.
   Severus ska precis gå för att göra sig iordning för att sova när det knackar på dörren. Han undrar vem som i hela friden skulle knacka på mitt i natten men går iallafall och öppnar. Han ser ut i mörkret utan att få syn på någon, men så ser han ner och upptäcker en bok. Nämligen "La vida de un soñador".En drömmares liv.