Att definiera tomhet

Kapitel 3

Efter några tvekande blickar upp mot Severus tar Harry en tugga ifrån maten och Severus börjar äta själv också.
   "Vad dagdrömmer du om?"frågar professor Sprout bredvid honom.
"Jag dagdrömmer inte,"mumlar Severus till svar.
"Är det om vår pojke som överlevde?"frågar hon.
"Han har ett namn,"säger Severus lite irriterad.
"Jo, det vet jag väl,"svarar hon och ler,"det intressanta i det hela är bara att du bryr dig."
   Severus ger henne en frågande blick.
"Vad är det du vill säga?"frågar han.
"Det är något speciellt med den pojken,"viskar Sprout till svar,"och inte är det själva historien om att han överlevde jag menar."
   Severus nickar.
"Jo, jag vet,"svarar han.
   Så då var det inte bara han som märkt det.

Eleverna kommer in i trolldrycksklassrummet en efter en, de sätter sig ner och pratar i väntan på att alla ska komma. Severus väntar han med, mest på Harry, fastän han brukar vara först dit hade han ändå inte kommit ännu. När lektionen börjar är han fortfarande inte där.
   "Vet någon vart Harry är?"frågar Severus.
   Alla tittar upp men ingen svarar.
   "Kan jag få svar?"frågar Severus mer irriterad.
   En liten hand räcks upp i luften, tillhörande en huffelpuff.
   "Ja, miss Hope?"frågar Severus.
Flickan svarar med en liten röst:
   "Jag såg honom på väg hit men han gick åt motsatsa hållet."

"Jag tycker han är söt,"säger Granger.
"Han från Slytherin?"frågar Patil.
   Granger nickar.
"Och han är ganska snäll också, inte som de flesta andra."
   Plötsligt stannar de upp mitt i korridoren när de får syn på någon som går i på flickornas toalett, den som inte används längre.
"Tror du det är någon som planerar något?"frågar Patil.
   Granger rycker på axlarna.
"Ska vi se efter?"
   De ser på varandra en stund innan de nickar och går in.
   "Där är ju han,"viskar Granger när de får syn på pojken där inne.
   Tyvärr viskade hon inte tillräckligt tyst så han vänder sig om och får syn på dem.
"Vad gör du här?"frågar Patil.
"Hör ni?"frågar Harry.
   Patil och Granger möter varandras blick innan de ser tillbaka på Harry.
"Hör vad?"
"Den som viskar,"svarar Harry,"den viskar att den ska göra hemska saker."
"Försöker du skrämma oss?"frågar Patil,"för i så fall fungerar det inte."
"Nej,"svarar Harry,"Hör ni inte?"
   Flickorna skakar på huvudena.
"Nej och nu går vi,"säger Granger och tar tag i Patils arm och går. Hon hade då fått några kalla kårar och vill inte vara kvar.

Severus vet inte om han ska vara mest förvånad över att Harry kommit sent till en lektion eller att han över huvud taget dyker upp när det bara är en kvart kvar på lektionen. Det blir hur som helst knäpptyst när han kommer in och några tittar upp i väntan på att deras professor ska dra poäng, men det gör han inte. De väntar och väntar. Severus följer Harry med blicken när han sätter sig ner på en stol.
De möter varandras blickar. Severus letar efter ord.
"Jag ber om ursäkt att jag är sen,"säger Harry i tystnaden med sin lilla röst.
   "Okej,"säger Severus och plötsligt tittar alla upp,"se till att läsa sidorna 193 till 196 tills nästa lektion bara om det du har missat."
   Harry nickar.
"Det ska jag."
   Jag måste prata med honom efter lektionen, tänker Severus.
Det är bara 14 minuter kvar.