Att definiera tomhet

Kapitel 14

Severus for in till madam Pomfrey som trött sorterar papper på sitt kontor. Hon hoppar till när Severus kommer in men ser sedan på honom frågande.
"Jag har träffat Harry,"berättar han,"och jag tror att spelet är över."
   Han ställer ner schackpjäsen på madam Pomfreys skrivbord.
"Men jag tror också att Dumbledore..."
   Han hinner inte säga mer förrän madam Pomfrey genast ställer sig upp.
"Vi måste leta efter honom!"säger hon.

Harry ser på Dumbledore, Dumbledore ser på Harry. Harry flyttar sitt torn tre steg fram, Dumbledore ber honom att flytta sin bonde ett steg fram.
"Jag tänker inte ens fråga dig om råd, José,"säger Harry till slut och bryter tystnaden.
"Så vi leker än?"frågar Dumbledore.
   Harry nickar.
"Jag pratade med läkarens son idag,"säger han,"och han vill ändra på leken."
"Hur vill han att det ska vara då?"frågar Dumbledore.
    Harry svarar inte på den frågan, han flyttar istället bara upp sin drottning i en diagonal riktning mot Dumbledores drottning.
"Om drottningen bara kunde gå som hästen,"suckar Dumbledore.
"-Så hade draget jag gjorde varit självmord,"svarar Harry och ser ner i knäna,"men tar jag självmord kanske jag gör läkarens son ledsen."
   Dumbledore ser på honom intresserat.
"Gör det inte då, Harry,"säger han.
   Harry ser strängt upp på honom.
"Leken är inte slut,"säger han.
"Så vad ska du göra här näst då?"frågar Dumbledore.
"Jag vill leva,"säger Harry,"men jag får inte, för ger man sig in i leken får man leken tåla!"
   Han reser sig upp för att gå men stannar efter ett steg.
"Om jag bara kunde hitta ett kryphål,"mumlar han och får genast en idé,"om jag kunde ändra den sista meningens betydelse i boken så skulle jag kunna skapa ett slut utifrån en alternativ uppfattning. Text är ju bara ord."

Efter letandet efter rektorn utan framgång kommer gryningen med morgondagen. Dumbledore, som inatt drömt en lustig dröm, vaknar, sätter sig upp i sängen och gäspar stort innan han inser det. Han är i sitt eget rum.

Sömnig och orolig går Severus in i stora salen. Han sätter sig bredvid Rubeus Hagrid och drar en hand genom håret.
"Godmorgon,"hälsar Hagrid.
"Godmorgon,"hälsar Severus tillbaka.
   Severus hinner knappt hugga in i frukosten innan dörrarna till salen öppnas. Alla häpnas, ser på varandra och börjar viska, för in kommer den numera inte så försvunna rektorn.
   Professor McGonagall rusar upp från sin plats och springer fram och kramar honom.
"Hur är det, var har du varit?"frågar hon,"var är Mr Potter?"
"Bra, du skulle inte ens kunna tänka dig, och jag vet inte,"svarar Dumbledore,"men jag hade några underliga drömmar inatt. I en av dem var jag en enhörning som åt baguetter och i en annan var jag tillbaka i min barndom. Den sista drömmen var ganska mystisk, den handlade om schackpjäser som föll från månen."
   Professor McGonagall ser undrande på honom. Severus, som kommit fram, slår upp La vida de un soñador. Han bläddrar genast fram till sista sidan.
"Jag översatte detta imorse,"berättar han.
"Vad är det?"frågar Dumbledore.
"Harrys bok,"svarar Severus,"den allt är baserat på. Det sista som står i boken är "Drömmaren drömde sin sista dröm i sömnen och fiskaren blev en mördare" vilket betyder att din sista dröm för natten som var befriade dig från leken." 
"Jo,"svarar Dumbledore och ler,"Harry sa att han skulle hitta ett kryphål."
"Men han måste fortfarande bli en mördare,"säger Severus.
"Va?"frågar McGonagall som inte har den blekaste aning om vad de pratar om.

Sssseeesssss igeeeeen