Kapitel 13

65 3 1
                                    

Severus tar ner sin hand från Harrys axel, har inte förstått ett ord.
"Va?"
"Vad är en clown?"frågar Harry.
   Severus rycker axlarna, vet att Harry troligtvis och antagligen har ett bättre svar än han själv.
"Det är någon som gömmer sitt riktiga jag och all dess innebörd och henligheter bakom en evigt leende mask, vackert va?"svarar Harry och ler.
"Är du en clown?"frågar Severus.
   Harrys leende slocknar.
"Nej,"svarar han,"för jag ler inte, men det gör dem."
"Dina släktingar?"frågar Severus.
   Harry skakar på huvudet.
"Kalla dem inte det,"säger han,"jag är deras börda, en börda, det är allt jag är."
"Inte för mig,"säger Severus.
    Harry skrattar.
"Jo, för dig med,"säger han,"och ingen ska behöva stå ut med mig, jag behöver ett slut."
"Nej,"svarar Severus,"du behöver en fortsättning."
   Harry skrattar till igen.
"Du vet att La vida de un soñador har en uppföljare va?"frågar han.
   Severus skakar på huvudet och Harry fortsätter:
"Antagligen inte, du har ju inte ens läst den första. Uppföljaren heter La vida de una estrella och betyder En stjärnas liv. I den boken dör fiskaren från Uruguay så vet du vad? Även fortsättningen har ett slut."
"Hur är du säker på att det blir ett hemskt slut?"frågar Severus.
"Mina ärr säger det,"svarar Harry.
"Som dina slä-, dem, har gjort på dig?"
   Harry skakar på huvudet.
"Nej, inte de ärren,"säger han,"mina ärr."
   Severus sätter båda händerna över sin öppna mun när Harry drar upp sina ärmar, först den ena och sen den andra.
"Jag förstår inte din reaktion,"säger Harry tyst och Severus tar hans händer fort i sina, ser honom rakt i ögonen med sorg och ärlighet.
"Du ska aldrig tillbaka dit,"säger han.
"Nej,"svarar Harry,"jag ska dö."
    Severus skakar på huvudet.
"Du ska få ett underbart liv, en riktig familj och ett hem och du ska växa upp och leva och bli-"
"Fiskaren från Uruguay,"hugger Harry in,"det är allt jag är och allt jag någonsin kommer bli. I uppföljaren dör jag och-"
   Nu är det Severus tur att avbryta:
"Det tillåter jag inte så jag tycker att du avslutar den här leken nu!"
"Nej,"svarar Harry lugnt,"jag vill leka, ni är mina vänner."
"Vi kommer alltid vara dina vänner,"säger Severus med mild röst och ton,"och vi ska leka för alltid, men den här leken är inte rolig, mr Diggory började gråta och professor Hooch dog nästan."
"Prata inte med mig som om jag är ett litet barn,"säger Harry irriterat.
"Men du är mitt lilla barn,"säger Severus.
    Han hinner knappt reagera när Harry kasstar sig upp och försvinner in i ett rum genom en dörr som plötsligt dykt upp. Dörren försvinner men Severus håller blicken kvar på samma plats som den dykt upp på innan.
"Behovrummet, det var länge sedan,"säger han, till sig själv eller till rummet är det ingen som vet.
Kanske inte ens han själv.
   Han ser ner på deras lilla piknick när han plötsligt får syn på något bredvid Harrys kopp. En schackpjäs. En kung. Spelet är över.
Dumbledore...

Is dead. No, vi vet not yet, but nästa gång you will see...
Vad tror du händer!?!?!

Att definiera tomhetWhere stories live. Discover now