Den första av mitt slag

Jacks förälskelse

Jag går med bestämda steg i skogen och min hjärna går på högvarv. Jack och King följer efter mig. Jag stannar när jag hör en gren gå av i en buske. Jack fortsätter gå som om han inte märker att vi är skuggade. Jag följer efter honom och sneglar mot skogen när jag ser något röra sig i busken igen. 

"Vem är det?" frågar jag och ställer mig i stridsposition. Jack ser oförstående på mig och skogen förblir tyst i några sekunder innan någon reser sig från busken. En man med en svart luva reser sig upp med händerna lyfta som en fredlig gest.

"Ta av dig luvan." befaller jag honom och han lyfter långsamt händerna till huvudet, som att jag är ett farligt djur som han inte vill skrämma. Han fortsätter röra sig långsamt för att visa att han inte är ett hon. När luvan visar vem det är så ser jag förvirrat på honom.

"Alec?" frågar jag och han nickar. Nu är det min tur att inte förstå. "Varför följer du efter oss?" Han sänker sina händer och sneglar på Jack. Jack ler lite flörtigt mot Alec och jag hinner inte se Alecs  ansiktsuttryck.  Jag ler lite och försöker att inte börja skratta, då vet jag vad Jack gillar för killar.

"Din familj ville inte att ni skulle gå ensamma, så jag erbjöd mig att följa med er." svarar han mig och det är klart att han ljuger. Jag ser på Jack, men hans blick är limmad på Alec. Jag skakar på huvudet.

"Mhmm, om du säger det så." svarar jag misstänksamt. Jag vänder mig mot skogen och börjar gå. Jack och Alec går några steg bakom mig och Jack försöker starta ett samtal med Alec. Vi tar oss inte igenom skogen tysta, jag tror att alla djur den närmaste milen har hört oss och flytt. Himlen färgas orange och jag släpper ner min väska på marken bredvid ett stort träd. 

"Här får vi slå läger för natten" säger jag till dem och Jack sätter sig och börjar direkt klaga på att han har ont i fötterna. Jag ser på honom roat och plockar upp min yxa och lämnar dem för att hugga lite ved. Jag kommer tillbaka efter en liten stund med några stora ved bitar i mina händer.

Jag släpper dem på marken och barren flyger och hamnar på Jack. Han ser surt på mig och jag ler mot honom. 

"Skulle ni kunna gå och leta efter något vi skulle kunna äta så kan jag göra upp en eld?" ber jag dem och de reser sig upp samtidigt. King stannar hos mig och jag samlar lite torra små granar och lite gräs. Jag staplar veden och tar fram tändstickorna och försöker få till en bra låga. Killarna kommer snart tillbaka med en död hare och några bär. 

"Jag kan stycka den" säger Alec och tar en kniv och går en bit bort. Vi båda följer honom med blicken och jag sneglar mot Jack. Han ser mot mig och ler.

"Tror du han är bög?" frågar han och jag skrattar till och skakar på huvudet. Jag lägger till en till bit ved och ser på Alec igen. 

"Jag vet inte, du får fråga honom" säger jag och blinkar mot honom och flinar.

"Och vad exakt ska jag säga då? 'Hej, jo ursäkta är du homosexuell? Jag bara undrar för du är liksom sjukt snygg. Oh, föresten vet du vad klockan är?' Det är inte så enkelt Mare." säger han och slänger frustrerat upp händerna i luften. Jag skrattar och klappar honom på axeln. 

Trollkarlar har inte mates, som varulvar och endel andra varelser har. Just då kom jag på en sak, har demoner själsfränder eller är de ensamma hela sina liv? Jag skakar av mig tanken. 

Alec kommer tillbaka med bitar av haren på pinnar och vi håller dem över elden. Vi äter upp allt kött och dricker lite av vårt vatten. Jag tittar på stjärntäcket som nu täcker natthimlen. Jag ser Orion, Jungfrun och Karlavagnen.  Alec och Jack talar lågmält med varandra och jag sneglar åt deras håll och möter Alecs blick. 

Jag ler åt honom och han ler smått tillbaka. En fallande stjärna åker över himlen och jag blundar för att önska mig något. Jag önskar att demonerna skulle hålla sig kvar i helvetet och bara låta mig vara. 

Universum måste skratta åt mig för så fort jag öppnar mina ögon ser jag ett par lila ögon i buskarna. Någonting kastar sig mot mig och innan jag hinner reagera har den bitit tag i min under arm. Jag skriker till av smärtan och försöker vifta bort den lilla demonen. 

Den håller sig envist fast på min arm och nu har ALec och Jack rest sig för att hjälpa mig. Demonen kan inte vara längre än att den når mig till midjan men stark är den. Jack tar tag i dess korta sjukligt smala ban och försöker tvinga den att släppa mig. Man det gör att Den biter tag hårdare och jag ser på dess ögon att den är road över min smärta.

Alec kastar en kniv till Jack och och det tar en stund för honom att förstå vad han ska göra. Han hugger demonen. Demonen skriker till av smärta och släpper mig. Den springer in i skogen och tittar inte tillbaka. Jag håller min arm till mitt bröst och känner hur min hand blir blöt av blod. 

Jag börjar känna mig svag och precis när jag tappar balansen så fångar Alec mig. Han lägger mig på marken och jag kan inte låta bli att börja skratta.

"Fan vad jag hatar att bli biten av demoner asså." stönar jag och ingen av dem verkar roade. Jag tittar på min arm som är en röra av sår och blod. De delar en blick som jag inte kan läsa och jag börjar blinka för att få bort de svarta prickarna som invaderar mitt synfält. 

"Allt kommer bli bra Mare" säger Alec. Jag får tillbaka synen i några sekunder och ser Jack ge Alec en kniv som glöder från hättan av elden. Jag förstår vad de ska göra när jag börjar hänna hättan av kniven mot min hud. Jag skriker och det känns som min hud smälter. De bränner såret för att det ska sluta blöda. 

När jag inte längre kan ta smärtan välkomnar jag mörkret.

-----

Sorry för seg updatering.