Blå Världar

ruinerna av palats

Monstren kammar omsorgsfullt igenom mitt hår
Flätar in vissna blommor
De klär mig i trasor av siden
Tvättar min kropp med avfall
Jag bor i ruinerna av ett palats
Som aldrig kommer byggas upp
Solens ljus är blott minnen
Som endast finns under min hud
Jag vandrar runt, runt i salar
Där vi tänder stearinljus
I preteritum