Blå Världar

sträcker oss mot stjärnorna

Vi sträcker oss efter stjärnorna,
Men skär oss på de vassa kanterna
Vi försöker få tag i alla stjärnor
Tills fingrar blöder,
Tårar rinner,
Sorgen skaver,
Mörkret vinner
Vi kan inte alltid hålla oss kvar

Tappar fotfästet,
Ändå vill vi alltid komma högre igen
Men det är inte så lätt
När man först faller
Hundra tusen miljarder meter
Faller handlöst
Benen bryts
Men allt de säger är
Res dig upp igen

Är det yttre påverkan
Eller inre kallelser?
Oavsett sträcker vi oss
Efter stjärnorna, i slutändan
Sakta fördärvas vi
Av dessa kroppar som är en och samma
Men samtidigt så mycket mer än oss
Vi sträcker oss efter stjärnorna

//Tycker personligen inte om den här så mycket alls, men hittade den i mina anteckningar och bah den här hade jag glömt ??? (Enligt mina anteckningar är den från 14:e december.) Så den publiceras typ lite i brist på annat (+att jag försöker publicera typ allt oavsett vad jag tycker och blablabla), kanske kommer det mer snart, men kanske inte. Håller just nu på med lite "skrivuppvärmning" men det går inte alls bra så vi får se.//