Blå Världar

de tio månarnas natt

Åh älskling,
När ska människan förstå
Att gudarna inte valde oss
Det var vi som valde gudarna

De andra sjunker ner i leran
För att de vägrar se möjligheterna
De skulle kunna resa sig högt
Men de tror att leran redan har stelnat

Friheten finns ovanför trädkronorna
Kanske bland stjärnorna
Kanske i tomheten
Vi jagar den dag och natt
Likt hungriga rovdjur

Åh älskling,
Kanske söker vi vår förlorade ungdom

I mörkret är du ung
Och dina ögon är himlavalvets stjärnor

Demonerna passar upp på oss
I ett drömlandskap
Fyllt med rädsla och hat

Men känn ingen fruktan

Åh älskling,
Det är de tio månarnas natt
Och jag är hos dig

//nån kanske känner igen den här från när jag publicerade den i min bok utkast i typ november. idk, jag bara kände att det var dags att publicera något och detta är tbh fortfarande en av mina favoritdikter av de jag skrivit, den är speciell//