Blå Världar

dödar

Huden brister mot gatan
Och blodet
Är ett bevis på att du lever
Kan du ens känna dig äkta
Utan dunkandet
I vener och artärer?

Skrikande kyla,
Svamlande hetta
Ständigt på jakt
Efter mer än det här

För vi kan inte få nog av
Giftet som allt bär på
Vi låter det fräta i munnen,
Utan att svälja

Det som skadar oss
Gör oss som lyckligast
Vi trasar isär oss själva
För tron på
Att vi kan göra mer

Ständig fruktan
För glömskan
Ständigt beroende
Av erkännandet;
Är vi verkligen så speciella som vi tror?

Alla stirrar,
Alla drömmer
Och jag tänker:
Kanske innebär att leva
Att vi dödar oss själva
Mer för varje dag

//idrk how i feel about this. och jag kan inte komma på nåt mer att skriva här, men förhoppningsvis ses vi snart igen :)//