Blå Världar

det vi en gång var

Jag vilar på en bädd av bomull,
Viskar bortglömd poesi
Lyssnar efter melodier,
Som med vinden flyter förbi
Solnedgångar, rosa drag
Blossar likt dina kinder,
Barndomens rosor natt och dag,
Även när mörkret vinner

Stryk mina kinder,
Mjukt med tummen
Jag huttrar,
Fastän kvällen är ljummen
Dina ögonfransar kittlar
Emot min hals
Älska mig nu,
Eller inte alls

Vi har känt så mycket,
Hand i hand
Ilska och rädsla
Steg då iland
Vi stod fasta, men
Det är dags att visa
Att ditt hjärta kan älska,
Likt det yttres mjuka sida

Kan vi vara det
Vi en gång var
Trots att inget av det
Längre finns kvar
Inte starka, men ljusa,
Hopp i varje hörn,
Vi har härdats, men älskling
Var rosen, ingen törn

Igenom molnen,
Glöder solen
Du sjunger orden,
Mjukt som honung
Älskade, var inte rädd
Var glad för det vi har
Vi är unga, trots trasiga
Men vi har all tiden kvar

//jag skulle skriva något och då kom bara rimmen automatiskt. liksom det tog max en kvart (vilket är lite när det gäller såhär långa saker för mig). ganska olikt från det jag brukar skriva på ett sätt, men i hope u like it :)//