BAKOM ALLA RYKTEN | M&M (avslutad)

sjutton

- Martinus verkade.... trött? Typ. sa Selma sedan när Marcus stängt igen dörren.

- Han är besviken på att jag fortfarande är efter dig tror jag. svarade Marcus och satte sig bredvid Selma i den såkallade myshörnan.

Selma kollade med en förvirrad blick på Marcus och la sig mot hans bröst.

- Asså inte så, utan bara att han har hört grejer om det där med Max och han bryr sig bara väldigt mycket om mig. räddade Marcus situationen med.

Selma log.

- Ni är så fina mot varandra. Jag önskar att jag och min syster var så. sa Selma och hennes leende försvann plötsligt.

- Har du en syster? frågade Marcus förvånat.

Han hade aldrig hört eller sett något om att Selma hade en syster.

- Ja, hon är ett år äldre och heter Gabriella. sa Selma och började pilla försiktigt på hennes långa fixade akrylnaglar.

- Jaha. Går hon i vårt gymnasie? frågade Marcus.

- Ja.

Marcus tänkte igenom om han kände någon Gabriella eller någon gång hört om någon Gabriella. Han visste om en Gabriella som gick i trean på deras skolan som han snackat med på snap ett tag när han var ny i skolan och innan rykten började spridas. Sedan så började de snapa igen när Marcus mådde som sämst, han och hon hade växlat nakenbilder och det var något som han idag ångrade. Men hon kunde det väl inte vara.

- Hur ser hon ut? frågade Marcus sedan.

- Hon har brunt hår och blåa ögon, vi är ganska olika. Hennes hår är ganska kort och naturligt lockigt. Och hon är ganska lång. svarade Selma.

Marcus kände nervositeten bubbla upp inom sig, hans hjärta dunkade hårdare och svetten började rinna lätt nedför hans panna. Han svalde djupt. Det var den perfekta beskrivningen av Gabriella som han hade pratat med.

- Kan jag få se en bild? sa Marcus.

Selma lirkade upp hennes mobil ur fickan på de gråa mjukisbyxorna och sökte upp henne på instagram @/gabriellablomqvist.
Marcus fick se en bild. Det var hon. Han såg det tydligt och klart, det var hon. Han började blicka tillbaka och såg bilderna som de växlat i huvudet, han behövde få bort dem, det var vidrigt, han var med Selma nu.
Marcus var tyst. Han ville inte säga något och hoppades att Selma skulle byta ämne och inte fråga någonting, han vill inte ljuga. Men såklart så frågade hon:

- Känner du igen henne?

Skulle han berätta nu? Det skulle förmodligen någon gång komma fram och han visste att om han inte sa något nu så skulle det bli värre senare.

- Faktiskt.. ja. sa Marcus och kände hur hjärtat dunkade fortare.

- Sett henne i skolan eller?

- Nja. Jag vet inte.

- Vadå? När har du sett henne? På fest?

- Nej, på snap.

- Vadå på snap? frågade Selma och satte sig upp kvickt och kollade med en förvirrad blick på Marcus.

Marcus suckade.

- Det är pinsamt, Selma. Om det här är hon så är det extremt äckligt. sa Marcus.

Selma tittade med en chockad blick på honom.

- Har ni strulat eller något? sa hon sedan.

- Nej, du var mitt första. sa han och blev generad.

- Vadå vad har ni gjort? frågade hon igen och hon började bli otålig.

- När jag mådde som värst i tvåan, när du spred alla rykten och folk gick på mig, så tog jag emot all bekräftelse jag kunde få. Gabriella snapade mig en nakenbild och jag skickade en tillbaka. Hon skickade en dagen efter, flera faktiskt... och jag gjorde detsamma. Det  var ett självskadebeteende för mig, det fick mig på andra tankar. Men sedan slutade jag för att jag var rädd att det ryktet också skulle spridas. sa Marcus och tittade ner i golvet. Han vågade inte titta upp på Selma.

När Marcus vågade titta upp satt Selma där med en blick han aldrig sett. Det var en blandning av tusentals känslor. Han såg tårar, han såg ilska, han såg besvikelse, han såg avundsjuka. En tår rann nedför Selmas kind. Hon torkade den fort.

- Förlåt Marcus. sa hon och snyftade.

Marcus var tyst och väntade på att hon skulle fortsätta prata, vad menade hon med förlåt? Om någon skulle säga förlåt så var det ju han.

- Förlåt mig, Marcus. För hur jag behandlat dig. Jag har varit en jävla skit stövel. Allt pågrund av Max. sa hon sedan och torkade ännu en tår.

- Jag mådde dåligt, han visste det, men ändå så satte han den pressen på mig att behandla andra som skit. Jag är ingen bitch egentligen. Jag är snäll. Jag är rolig. Jag är ärlig. Jag är en bra vän. Men han fick mig att framstå som en bitch och det är det som hela skolan ser mig som. En ytlig, jävla bitch. fortsatte hon innan hon brast ut i grät.

Marcus fångade upp henne i hans famn och kramade om henne länge. Han smekte hennes rygg och drog igenom hennes hår.

- Det är okej, Selma. Vi alla gör misstag och jag vet att man gör vad som helst när man mår som skit, du vet ju mitt problem nu och jag vet ditt. Det är bra att vi pratar med varandra. Man måste få vara ledsen och arg. Det är helt okej. sa Marcus och torkade försiktigt bort Selmas kalla tårar.

Selma log och snyftade.

- Du är väl allt för jävla underbar, Marcus Gunnarsen. sa hon och tryckte sina mjuka läppar mot hans.

Hennes hand svepte igenom hans blonda, smått ruffsiga hår innan hennes hand flyttades ner till ett grepp runt nacken. Marcus händer låg vilandes på hennes midja. De släppte kyssen och tittade djupt in i varandras ögon.

- Fyfan, vad du är bra. sa Selma och kysste honom igen.

---

Vilka turturduvor och så snabbt det gått thooooo!!! Typ en vecka och de är såhär nära.

Undra dock hur det kommer bli när Marcus ska träffa Selmas familj, alltså Gabriella bl.a..... piiiiin!!!!

Rösta gärna & kommentera, puuusssss