nio

667 31 11
                                    

- Stopp. Jag bor här. sa Selma och pekade på ett stort vitt hus med stora fönster och en stor trädgård, ett riktigt drömhus, sådant som man bara ser i filmer.

- Nästa stopp, Blomqvists hus. sa Marcus ironiskt och släppte ner Selma från ryggen.

Selma fixade till den tajta svarta klänningen som hade åkt upp ännu kortare än vad den redan var.

- Jaha. sa Selma.

- Ja. sa Marcus.

Det var tyst ett tag. Marcus märkte att Selma tänkte på något.

- Asså jag vet inte vad jag ska säga när jag kommer in, de tror ju att jag sover hos Melissa. sa Selma osäkert och kollade ner i marken.

Marcus tänkte ett kort tag innan det slog honom.

- Du kan sova hos mig. sa Marcus.

Selma tittade upp med en blick på Marcus som direkt fick honom att ångra vad han föreslagit, nu tyckte hon säkert att han var en desperat jävel.

- Vill du verkligen det? sa Selma och hennes blick ändrades och blev gullig och mjuk.

- Såklart. sa Marcus och log.

- Då vill jag det gärna. sa Selma och pussade Marcus på kinden.

Selma tog Marcus hand och deras fingrar flätades ihop. De började gå på samma väg mot Marcus. Marcus började direkt funderade på hans beslut, han bodde ju verkligen inte lika fint som Selma och det var ju trotsallt Selma som spridit ryktena om hans familjs ekonomi. Marcus försökte att fokusera på att vara i nuet med Selma men han kunde se reaktionen framför sig när Selma såg det lilla rödfärgade tegelhuset han bodde i.

-

Efter en fem minuters lång promenad var de hemma hos familjen Gunnarsen.

- Här bor jag. sa Marcus tveksamt.

Marcus låste upp dörren och öppnade den.

- Är dina föräldrar hemma? frågade Selma.

- Nej, de jobbar ganska ofta natt. sa Marcus och skämdes även för det.

- Aha.

Marcus lät Selma gå in först och hon tog av sig sina converse och kollade sig runt. Marcus stängde dörren och tog av sig skorna och hängde av sig ytterkläderna.

- Gud vad mysigt ni har det här. sa Selma och kollade sig fortfarande helt fascinerad runt.

Marcus brukade inte ofta ta hem kompisar då han skämdes väldigt mycket över det mesta i hans liv, men när Selma sa sådär så förstod han att hon verkligen inte skämtade, hon var seriös, han märkte det på sättet hon sa det.

- Tack. sa Marcus.

- Vi kan gå upp till mitt rum. sa Marcus och visade vägen upp för trappan till övervåningen.

Det var mörkt på övervåningen. Inga lampor var tända och det var nästan helt kolsvart ute då klockan nästan var tolv. Marcus ledde dem in till hans rum och klickade på lampknappen till taklampan. Rummet lystes upp och Selma tittade sig runt medan Marcus stängde dörren.

- Ohmygoood, det här var så jävla mysigt. sa Selma och satte sig ned i den såkallade myshörnan i Marcus rum.

-  Sätt på den här ljusslingan och släck taklampan. sa hon sedan och pekade på ljusslingan som hängde ovanför myshörnan full med kuddar och madrasser.

Selma gosade ner sig under en filt medan Marcus släckte i taket och sedan tände ljusslingan. Han la sig sedan bredvid henne och kröp ner under samma filt. De låg där i några minuter och sa ingenting. Marcus höll på lite med Selmas hår medan Selma låg blundandes där bredvid honom. 

---

Nästa kapitel kommer ni gilla, i know that ;) 😏

BAKOM ALLA RYKTEN | M&M (avslutad)Där berättelser lever. Upptäck nu