Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 36

Viktigt!
Vill ni ha 24 kapitel elr 31 i novell kalendern?👇🏽💘

Jag placerade min tumme på den röda knappen, och Idas ansikte tonades sakta bort.

Min blick fästes på fönstret. Där ute var det helt svart. De svarta mörkret bildade en oro i mig. Jag placerade mina armar runt om mina kalla men och tryckte dom in till mig. Mina tårar föll en efter en men jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför.

Thailands resan ville jag inte ens prata om, då det hade gått åt helvete. Sämre än detta kan det inte bli tänkte jag mina ögon slöts.

Kjell Erik POV

Jag tryckte in min kod till mitt kort och tackade så mycket för maten innan vi återvände hemåt.

Vi gick genom den ny pyntade staden. Gatlyktorna lös fint i olika färger och en del barn sprang runt på en gräsplätt och lekte längre bort.

Mina ben styrdes mot hotellet. Vi bodde bara på första våningen så att vi hade inte så långt att gå. Mina knogar sattes på dörren då det skulle föreställa en knackning. Efter ett tag öppnades dörren där Martinus stod helt yrvaket.

Han gäspade lite lätt innan han återvände till sängen, och samma gjorde vi andra....

Sara POV

Jag la mig tillrätta i sängen och låste upp mobilen. Kommentarerna bara strömmade in på bilden Marcus och Martinus hade lagt upp på Instagram då jag var med. Jag granskade noga bilden och upptäckte att något saknades.

Ida. Det var tomt utan Ida och det var nu jag förstod hur mycket hon betydde för mig.

Mer hann jag inte tänka förens Marcus hand placerades i min....

Martinus POV

Jag satt med de andra nere i matsalen och åt frukost. Maten på tallriken låg på samma plats som innan då jag tog upp de. Jag rotade i maten med mina bestick och tvingade mig själv att äta.

Idag så skulle det bli en lugn dag. Jag skulle försöka att koppla av.

Sara och Marcus gick hand i hand mot stranden. Vid min sida så hade jag bara Emma som babblade om hennes nya docka som hon köpte igår.

Emma gillar mig nästan bara för att jag alltid lyssnar men ibland så blir det riktigt jobbigt. Information på information tar hjärnan in om dockan och glömmer det lika snabbt.

Idag var det bara tre dagar kvar tills vi skulle åka hem. De dagarna skulle vi ägna åt musikvideon. Men det var de jag hade ångest över. Att träffa Josefine, men jag ska försöka att inte bry mig.

Jag pluggade in hörlurarna i öronen och slog på en bra låt, och sedan knäppte bilbältet runt om min smala midja.

What do you mean?
Ohh ohh ohh
When you nod your head yes
But you wanna say no
What do you mean?
Hey yeah

When you don't want me to movie
But you tell me to go
What do you mean?
Ooh
What do you mean?

Said wer'e running out of time
What do you mean?
Ohh ohh ohh
What do you mean?
Better make up your mind
What do you mean?

Marcus POV

Jag klev ut ur bilen och sakta rörde mig mot inspelnings stället med Martinus vid min sida. Mina armar greppade ett tag runt om Ida. Jag var så glad att hon var här. Levandes.

- Förlåt. Förlåt Ida!

Jag fick ett mumlande till svar och de nöjde jag mig med. Jon sminkade oss killar lite lätt med puder och försökte täcka vår solbränna så mycket som möjligt, medans Ida och Josefine fick lite mascara och sånt.

Efter en halvtimmes tid så hade jag gått med på att gå hand i hand med Josefine längst stranden. Jag gick sammanbiten och sa ingenting. Ville bara att de skulle bli så bra som möjligt.

Josefine POV

Nu var inspelningen klar för idag. Jag kastade mig i sängen och drog upp min mobil ur fickan på mina shorts. Såklart så ville Meja något. Jag tryckte mig vant in på snapchat och in på chatten.

Från Meja:
Hur går det? Har du fixat så att det är slut mellan Martinus och Ida?

Till Meja:
Eh, vad fan tror du?

Från Meja:
Att du är min bästa kompis och jag litar.. eller LITADE på dig?

Till Meja:
De de hatar mig redan för mycket...

Från Meja:
Vadå, för att du ville ha deras autograf?
------
Jag sket i hon. Vilken förklaring hade jag att komma med? Hon skulle ändån inte förstå.

Nu vill jag hem. Inte till Meja men bort från de kaxiga Marcus och Martinus. De som alltid framstår som glada är egentligen bara idioter!

--------------------

Här har ni kapitel 36. Jag tvingade mig att skriva ihop ett kapitel idag då jag är sjuk, för jag har haft sån ångest.

Jag har typ tappat inspirationen till denna novellen så nu behöver jag er hjälp! Skriv i kommentarerna vad ni vill ska hända, okej?

Snart är vi uppe i 8k, ni e fnk bäst❤️