Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 32

Jag rös i hela kroppen när jag tog mig upp motvilligt från sängen. Det var väldigt svårt att se men efter ett tag så vande mina ögon sig vid mörkret.

Jag kallsvettas då jag satte min hand på dörrhandtaget. Dörren rycktes upp och där stod......

- Sara!?

Hennes ögon hade en lätt svullnad och tårarna rann längst med halsen. Jag tog ett tag om Saras arm och drog in hon i rummet. Min fot nuddade kanten av dörren och den smälldes igen då den lämnade ifrån sig ett högt ljud.

Det var inte förens då jag har satt mig ner alla tankar kom som en vind i huvudet.
Vad gör hon här,vad kommer de andra säga?

Sara slog sig ner bredvid mig i sängen och jag spände blicken djupt in i hon. Jag placerade ett finger över hennes läppar då hon snyftade högt.

- Vad gör du här? Det är ju midnatt!

- Marcus har berättat allt...

Fan nu blev jag rädd, vadå berättat allt? Jag tittade frågandes på Sara som antog att jag inte hade förstått.

- Josefine kan inte va med! Hon ska förstöra deras karriär.
- Prata svenska tack!

Sara POV

Redan första gången jag träffade Josefine så visste jag att hon var ett hot för både mig och de andra. När Marcus var på sjukhuset så passade han på att berätta allt och det var då jag började tänka "smart"

- Släck ljuset för helvete!

Jag kollade bak över axeln och såg Martinus ligga där helt yrvaken. Till min förvåning så la han inte märke till att jag var här och la sig på sidan för att åter igen somna om. Mina gäspningar blev bara större och större då Ida erbjöd sig en plats mellan hon och Martinus.

Jag tog av mig mina kläder och tog på ett vitt linne som jag hade fått låna av Ida innan jag la mig till rätta i sängen. Tanken på att jag inte la inne  hos Marcus var konstig men jag han inte tänka mer förens mina ögonlock slocknades.

Martinus POV

Jag drog snabbt in mina armar längst kroppen då jag såg vem jag höll om. En lätt rodnad spred sig då Saras blick möttes med min. Jag sträckte mig efter min mobil då den hade plingat till ett par gånger. Min tumme drogs upp och ner över skärmen då jag också gillade och kommenterade några bilder. Ida som redan var vaken stod och lockade håret i badrummet, då jag tänkte gå upp till hon.

Till Marcus:
Sara är på vårt hotellrum, varför vet jag inte. Men hon saknar nog dig <3

Från Marcus:
Jag kommer om fem minuter ska bara klä på mig.

Jag la mobilen till sidan och gick upp ur sängen, mot garderoben. En vit tröja och ett par vita shorts fick duga för idag. Jag drog mina fingertoppar fyllda med vax genom hårbotten. Marcus kon då jag precis hade borstat tänderna klar. Jag granskade mig från topp till tå i spegeln en lång stund...

Klockan var halv tio då alla satt samlade runt matbordet för att äta frukost. Min tallrik var ganska tom. En banan,macka med smör och gurka på och ett ägg.

Emma POV

Idag så var de den dagen jag hade längtar mest över. Marcus och Martinus var lediga från inspelningen och vi skulle äntligen åka till havet. Jag hade sett framemot detta länge. Tänk att bada i det kristall blåa vattnet och snorkla bland fiskarna, eller bara leka i sanden!

Katrin tog ett löst tag om min hand och drog med mig hack i häl in i taxin. Det tog ett tag att åka dit men men...

Jag pluggade in mina hörlurar i öronen och startade surfplattan, såklart så lyssnade jag på Marcus och Martinus nya låt
" I don't wanna fall in love "

I don't wanna fall in Love
I heard it could be dangerous
But I don't wanna let you go
So I'm betting on the two of us
We jumped in together,
Got nothing to lose
I don't wanna fall in Love,
But I'm feeling safe here whit you

Efter att ha spelat om låten ett par gånger så var vi framme. Jag placerade min handflata i pannan och drog den längst kinden, jag var så svettig.

Vi valde ut ett par solstolar längst med vattnet och jag satte ner min luftmadrass som var som en krokodil i den ljusa sanden. Jag kastade av mig min klänning och slängde iväg den för att sedan gå och bada...

- Sist den i är sämst!

Jag sprang allt vad jag kunde ner till vattnet i hopp om att vinna, men det gjorde jag inte. Marcus satt där i havet och tittade på när de andra kämpade sig fram. Jag blev lite sur på Marcus över att han alltid vinner men det gick snabbt över. Min krokodil och jag flöt runt på havets ytspänning och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra sen.

Men varför skulle jag ha det? Det är semester!

---------------------------

Jag var så glad över art ha Sara här, hon är som en syster för mig tänkte jag samtidigt som jag läste en del ur min bok "Livet efter dig"

Klockan slog tolv då jag och Sara gick till salladsbaren för att ta något att äta. Tallriken fylldes av sallad,gurka,tomater och mycket mer. Sara hämtade två glas med vatten från baren då jag slog mig ner vid ett bord. Mina fötter trycktes ner under sanden.

Det hördes en svag röst dom liknade Josefines och min blick gled sakta över området.

Jag spände min blick in i de två personerna som stod och hånglade då jag gapade av förvåning. Det var Josefine och Marcus. Just då så slog Sara sig ner mittemot mig. Jag tog ett tag om min gaffel och petade lite lätt i maten. Blicken var som fastklistrad på dem, han är så jävla äcklig!

Sara skulle bli helt förkrossad on hon fick reda på det, skulle jag skita i och säga det?
-----------------------------
Detta var kapitel 32, vad tyckte ni? Vad tror du ska hända? Tack för 110+ följare och alla fina kommentarer, de gör mina dagar! Ha det bra❤️