Kapittel 3

635 17 1
                                    

Hela dagen gick och jag pratade inte alls med Martinus... Eller ja det var ju inte så konstigt för att han gick på öster och jag på väster men jaha.

De sista minuterna kändes som en timme. Jag bara längtade tills jag satt i taxin med Martinus och bara kunde känna hanns doft.

Tillslut ringde det ut. Alla började att få ut längst korridoren. Jack kollade efter Martinus men han syntes inte till. Jag började bli orolig och sprang ut för att kolla om han var där. Jag hittade han inte någonstans, så jag satte mig ner på en bänk. Bänken var hårt och smutsig men jag brydde mig inte!

Martinus: Tinus ~ Jag: J

J: Hej, vart är du?
Tinus: Jag kommer snart, ska bara göra klart matteprovet ❤️
J: Ok, jag väntar i taxin så länge😘
Tinus: Okej jag ska snabba mig! Men vad blir 5 + 2?
J: Du är rolig asså😂

Jag stoppade ner mobilen i fickan och började gå mot taxin🚖 Jag och Marcus satt och väntade en lång stund på Martinus men tillslut så kom han.

- Hej, sa han och kysste mig på kinden💋

Jag svarade inte och på hela vägen hem så satt jag och tänkte på alls kyssar och kramar. Jag måste fråga vad som händer tänkte jag. Taxin kom bara närmare och närmare deras nya vita hus och helt plötsligt så ser vi att det står runt 25 fans utanför deras hus.

Vi hoppade av och Marcus och Martinus började att ta bilder med fansen. Jag ställde mig vid sidan, för jag var ju inte känd. Allt gick bra än ta tills ett fan frågade:

- Är det där någon av eran flickvän?
Martinus kollade fundersamt på mig,
- Ja det är det! Sa han efter en lång stund. Va jag? Tänkte jag. Är vi tillsammans nu? Jag blev jätte glad ock kände för att skrika men jag bestämde mig för att vara tyst.
- För jag ta en bild med dig?
Jag vände mig om och där stod en flicka och undrade om jag ville ta en bild med hon! Jag tog såklart några bilder med hon och några andra tjejer innan vi gick in.

Så fort vi hade kommit in i Martinus rum så hoppade jag ner i sängen och Martinus efter. Han tog fram sin dator och startade en skräckfilm! Jag vet att jag hatar skräckfilmer men när jag har Martinus så spelar det ingen roll vad jag kollar på. Vi båda två somnade när mindre än halva filmen hade gått🏆

Nästa dag

När jag hade vaknat så satt redan Martinus uppe och kollade på sin mobil. Jag tänkte på det där som hände igår. Jag brukar tänka innan jag säger något men jag kan inte tänka när jag är med Martinus. Jag tror jag är kär i han men jag vågar inte riktigt tro på mig själv. Efter en timme så...
- Det som hände igår, är vi ihop? Sa jag med min äckligt mörka morgon röst
- Ja.... Asså jag har tänkt på det länge. Och jag gillar dig mycket! Men jag har pratat med pappa om det och han har sagt att om du är ihop med mig så måste du vara offentlig!
- Vad menar du med offentlig? Sa jag frågande.
- Du kommer att visa allt för alla nästan hela ditt privat liv.

Nu sattes det en klump i halsen. Jag gillade Martinus lika mycket som han gillade mig och jag tror att vi skulle bli ett bra par, men vad skulle mamma tycka om " offentlig "?

- Jag vet inte riktigt vad min mamma tycker om att jag ska vara " offentlig "                                             - Okej... du kan väl prata med din mamma om det?                                                                                               - Ja, det ska jag!

Martinus gav mig en lång kram. Jag ville inte att kramen skulle ta slut, men dörren öppnades och in kom....

- Emma vad gör du här?                                                                                                                                                      Jag såg att Martinus började att rodna. Han var så söt när han gjorde det. Jag drömde en dags dröm som kändes som en evighet. Martinus pussade mig lite lätt i pannan. Jag slutade genast att drömma och la mig sakta ner i sängen igen. Jag la mig på Martinus kalla bröstkorg.  Han la sin arm runt om mig. Hanns arm var varm och doftade svagt av jordgubb tvål.

- Hallå? Det hördes ett ljud som liknade min mammas röst.                                                                              Jag hörd ljuden komma närmre och närmre Martinus rum. En kort stund där efter så öppnades dörren och i dörröppningen står min mamma Katrin. Hon studera mig noga där jag låg i Martinus famn.                                    

- Vad gör du här? sa jag.

- Jag blev bjuden på mat av Kjell - Erik!

- Hur f*n känner du han då? sa jag lite argt.

Jag har börjat på hanns jobb och jag blev bjuden på mat här ikväll. Men nog om mig nu, vad gör du här? Jag gav mamma en blick om att hon skulle gå och det gjorde hon direkt.

En timme senare.

- Det är mat! Ropade Kjell - Erik från nedre våningen.

Vi gick ut ut Martinus rum och möttes vid trappan av Marcus och Emma.

- Vi har spionerat på er. Sa Emma.

Martinus och jag kollade argt på Marcus och sedan på Emma. Marcus knuffade till Emma lite lätt i sidan så att hon nästan föll omkull. Marcus och Emma började gå ner till matbordet.

- Ska jag spionera på dig när du leker med dina dockor med dina tjej kompisar eller?

- Ja! Gör det, sa Emma glatt. Martinus suckade och gick och satte sig på en av stolarna. Jag satte mig mellan Martinus och Marcus. Till mat så blev det Tacos. Jag älskade Tacos liksom det andra runt matbordet. Vi åt i en lång stund utan att säga något.

- Är ni ihop? Sa Emma.

Jag och Martinus kollade på varandra och gjorde ett tecken på att vi inte skulle berätta det.

- Nej, varför skulle vi vara det sa Martinus samtidigt som han torkade sig runt munnen med en servett.

- För det värkar så, sa Katrin. Nu hade till och med min mamma börjat undra. Det var kanske tid att berätta att vi faktiskt var ihop nu när vi var alla samlade.....men nej.

- Tack för maten sa Marcus och dukade av. Jag och Martinus dukade också av. Vi alla tre gick upp och satte oss i Marcus rum för att spela Fifa. Efter tre rundor så stod det lika. Alla hade vunnit vars en gång.

- Marcus vi har en sak att berätta för dig. Sa jag lugnt.

- Vadå? Du vet att du kan berätta vad allt för mig!

- Okej..... Vad säger du om jag säger att jag och Martinus är ihop?

- Att det är ett stort skämt, sa Marcus och började att skratta.

- Kanske det, sa Martinus och reste sig upp.

Kärleken rostar aldrig, eller?Where stories live. Discover now