Kapitel 21

292 10 6
                                    

Jag förklarade allt för pappa om kommentaren men han såg på mig fortfarande som ett frågetecken. Katrin som nu också hade vaknat gick upp för att hämta mobilen. De satt och kollade på olika kommentarer i sängen medans tårarna fortsatte att rinna ner för mina kinder.

- Detta måste vi göra någonting åt!

- J..a

Jag gick upp och drog på mig en oversize tröja, sen så gick jag ner och kollade ut genom fönstret. Så fort det gick förbi människor eller åkte en bil på vägen utanför vårt hus så blev jag rädd. Tänk om det var någon som skulle göra mig och Ida illa?! Med skakande ben så gick jag ut till köket för att göra lite frukost. Efter två minuter så satt jag vid fönstret igen och åt en macka med smör på, jag kunde verkligen inte lämna fönstret i mer än två minuter.

Kjell - Erik POV

Martinus hade suttit vid fönstret hela morgonen. Jag försökte få bort Martinus gång på gång men det gick inte, det var som om han satt fast klistrad på samma ställe. Katrin gick ut en sista gång och...

- Vill du följa med och handla?

- Nej, handla kan du väl för f*n själv göra!

Det gick verkligen inte att få bort han så jag valde att ignorera han en stund och istället gå ut i trädgården för att rensa rabatten. Det hade hänt så mycket på den sista tiden så jag hade en del att göra i trädgården. Jag satte mig på en filt och började att rensa.

----------------------------------------------

Jag hade gjort mig i ordning och såg att Martinus satt vid dörren. Min hand las försiktigt på Martinus ena axel. Han kollade upp på mig och jag satte mig ner på knä bredvid han och kramade om han en lång stund. Jag visste inte att kommentaren skulle ta så hårt på honom, nu hade han ingen energi kvar...

- Hur kan de göra så här?

- Det är inte ditt fel, det är vårt fel för att vi flyttade in här!

Efter ett tag så hade han lugnat ner sig och vi gick upp för att.. ja du vet spela Fifa. Det var en jämn match och det slutade 5 - 3 till mig. Alla läxor var gjorda, och ikväll så skulle det komma gäster. Det ända jag visste var att de var fyra stycken, alltså en mamma,pappa,tjej och en kille som var i åtta års åldern. Marcus och Sara sov fortfarande fast klockan redan var tolv.

Jag och Martinus han både med att duka och plocka undan lite på vårt rum innan det plingade på dörren. Jag öppnade och där stod de alla fyra på en rad. Tjejen kollade först lite konstigt på killen bakom mig ( alltså Martinus ) Men när hon såg vem det var så sprang hon mot han och blev infångad i en kram. Jag kollade lite mot deras håll, Martinus var så snäll åt små barn.... och stora såklart! Efter ett tag kom Marcus,Sara och Emma ner. Alla hälsade på varandra och sedan styrde sina steg mot terrassen där lite kex och oliver stod framme. Vi spelade fotboll och lekte kurragömma fats jag inte tyckte att det var så kul. Martinus var helt slut när han satte sig ner för att äta. Det var en härlig stämning runt matbordet med mycket skratt och prat.

Kvällen kom och det var dags för Saga ( flickan ) och Max ( pojken ) att gå och lägga sig. Men det ville dom inte. Martinus suckade lätt innan...

- Jag kan natta dom!

Jag kollade mot Martinus som nickade åt mig att jag också skulle följa med. Vi tog på oss skorna och satte ner Saga och Max i vars en vagn och började gå.

- Lovar du att du finns kvar när jag vaknar?

Sa Saga om och om igen och hon fick samma svar hela tiden...

Kärleken rostar aldrig, eller?Where stories live. Discover now