Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 10

Jag såg att Martinus började gråta när han hoppade in i taxin. Vi alla stod längst vägen och vinkade ett hejdå ända tills han svängde av gatan mot sjukhuset.

Martinus POV

Jag satt i taxin på väg till sjukhuset medans tårarna föll ner från mina kinder. Jag skulle verkligen sakna hon. Jag har inte varit utan hon i en enda dag sedan vi var ihop. Jag kom fram till sjukhuset och fördes till samma rum som jag var i tidigare. Jag tog på mig morgonrocken som hängde i garderoben som ingen hade hunnit byta ut. Jag la mig i sängen och skickade i väg ett meddelande till Ida.

Jag: Hej, nu har jag kommit fram till sjukhuset och allt går bra. Imorgon så ska det under söka mig, godnatt <3

Ida: Hej, saknar dig redan. Vi ses <3
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag gjorde mig i ordning och sedan så gick jag upp på mitt rum. Jag la mig i sängen och försökte sova men det gick inte. Jag tog upp mobilen och kollade på Martinus sms om och om igen, jag kollade också igenom alla mina sociala medier innan jag gjorde ett nytt försök med att sova. Det var morgon och jag vaknade till fågel kvitter. Idag skulle jag och mamma åka och hälsa på Martinus på sjukhuset. Vi åkte till Åhléns där vi köpte en parfym och bad om att få den inslagen. Vi åkte vidare mot sjukhuset och jag visade mamma vart Martinus låg. När vi kom in så satt han gråtandes i sängen. 

- Varför gråter du?

- Doktorn sa... Jag blev orolig vad han skulle säga och jag märkte att mammas grepp om min hand blev bara hårdare och hårdare.

- Doktorn sa att jag behövde få blod av någon av någon annan och jag vill inte det! Nu hade Martinus börjat att gråta på riktigt. Hans kärleks fulla tårar sprutades över mig. Mamma kramade om Martinus och sa att allt skulle lösa sig. Medans mamma körde hem för att hämta saker till både mig,mamma och Martinus så kom doktorer in med massor av rör fyllda med blod. Det var läskigt och jag tänkte precis ta upp mobilen när jag plötsligt kom ihåg att Martinus också var rädd för blod. Vi kollade igenom Instagram medans doktorerna höll på att föra in blod till Martinus kropp. Han hann precis föra över täcket över kroppen när mamma kom in. Hon hade med sig Martinus fotbolls bag där hon hade lagt ner alla saker. Vi satte oss vid ett bord ute i korridoren och spelade kort ända tills klockan blev halv tolv. Det tog lång tid innan mina ögonlock stängdes tunga som stenar. Mamma la i sängen bredvid mig och Martinus och det kändes tryggt. Det ända jag glömde var att ge presenten. 

Katrin POV

Martinus och Ida låg och sov där bredvid varandra. Det var så söta och det var nu jag förstod hur mycket de älskade varandra. Jag låg vaken hela natten och sms:ade med Kjell - Erik eftersom inte heller kunde sova på andra sidan om stan. Det var en sådan tystnad jag aldrig hade upplevt på flera år ända tills... 

- Är det han som är Martinus? Jag kollade upp på tjejen som stod där och nickade lätt till svar. 

- Kan du inte väcka han så jag kan få ta en bild? 

- Nej, han måste sova för han har gått på mediciner hela dagen och är väldigt trött så du får komma tillbaks i morgon.

- Jag skiter väl i om han går på mediciner eller inte är han känd så är han! Nu hade hon börjat skrika så att hon skulle kunna väcka vart ända en på sjukhuset. Jag sa att hon skulle dämpa sig lite men hon bara skrek högre och högre. Hon gav mig slag efter slag men jag brydde mig inte jag skulle skydda Martinus och Ida om det nu var så att jag skulle få ett brutit ben. 

Tjejen lyckades dra av slangarna som satt som ett plåster på Martinus. Det forsade ut blod från det olika rören och Martinus vaknade med ett högt skrik.  Hon sparkade mig på smalbenet så att jag föll omkull. Smärtan gjorde som ondast och jag trodde att ingen skulle höra när jag såg en mörk skugga komma närmare och närmare vårt rum.

- DU GER DIG F*N I DOM! Jag kollade upp på personen och där stod...  

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack så sjukt mycket för 400+ läsare. Vem tror ni att personen är? Tack för att ni kommenterar, du gör mig glad och får mig att vara mer taggad på att skriva! Du är bäst <3