Yes sir, yes

Kapitel 21

Resten av dagen gick snabbt och var riktigt kul. Jag fick lov av generalen att använda riktiga vapen nu, och Lisen och Annie likaså. De fick stå en bit ifrån  oss andra bara så att det inte råkade hända något, men efter ett tag hade de båda lyckats träffa tavlan. Generalen hjälpte de andra i gruppen men han verkade undvika mig lite, antagligen för att han skämdes från innan, han vågade knappt ens kolla på mig. Men när jag stod med killarna runt mig och gav de tips på hur man sköt ett pricksäkert skott, som de lydigt lyssnade på eftersom de sett hur bra jag var, då kunde jag se att även generalen hade öronen riktade mot mig.

Erik var också riktigt duktig. Han prickade alltid någon av de innersta ringarna. Han var också väldigt schysst mot mig, och gick och hämtade ammunition när jag behövde det, han var liiite FÖR schysst, eller det måste Kristian tänkt. Han hade ögonen på mig ganska mycket, vilket gjorde mig varm i kroppen.
Kristian själv var också duktig på att skjuta, han träffade tavlan varenda gång, men han var inte lika pricksäker som mig och Erik.
Medan jag laddade om vapnet kollade jag alltid mot Kristian. Det var fredag idag, alltså var helgen snart här, och jag längtade som bara den till att få känna Kristian mot mig.
Jag kollade fram mot tavlan och lyfte upp siktet mot ögat för att skjuta iväg ännu ett skott. Då kände jag två armar runt min midja, Kristian. Det blixtrade i mig och jag kunde inte låta bli att le smått. Hans händer lades på mina höfter och jag kände mig oerhört lugn och trygg. Jag tryckte av säkringen för att sedan skjuta iväg skottet, men precis innan jag sköt iväg kulan hörde jag ägaren till armarna säga i mitt öra "Du kanske vill följa med mig in i duschen sen".
Erik, det var ERIKS röst, det var han som hade armarna runt mig. Jag ryckte till smått och avfyrade skottet så det hamnade precis i ramen runt tavlan. Jag flyttade mig ifrån armarna och vände mig mot Erik.
- Och vafan håller du på med? Hörde jag Kristian säga bakom min rygg. Åh nej.
Kristian gick förbi mig fram till Erik och knuffade till han i bröstet. Erik flinade.
- None of your FUCKING business, sade Erik högt och knuffade honom tillbaka i bröstet.
- Jag ser ju att hon inte vill! Svarade Kristian högt och spände ögonen i Erik.
- Om hon inte vill, så kan hon säga det själv, sade Erik självsäkert och tog ett steg närmare Kristian. Då knuffade Kristian till Erik hårdare.
- Varför bryr du dig ens? Är du hennes pojkvän eller? Sade Erik på ett larvigt sätt. Jag stelnade till, och det verkade även Kristian göra. Han tog ett steg tillbaka och gav Erik en arg blick innan han gick tillbaka till sitt vapen, Erik bara fortsatte flina.
Jag drog min undan lite. Fan, ingen fick börja tro nu att jag och Kristian var tillsammans. Jag kollade mig försiktigt omkring, men det verkade inte vara så många som hört konflikten, generalen stod dock rätt nära oss, han måste hört konflikten! Fan, han hade rätten att antingen skicka hem oss, eller förflytta någon av oss till ett annat läger. Jag sneglade bort mot Kristian, han var arg, och med hastiga rörelser laddade han om vapnet och sköt mot tavlan. Lägligt så var passet slut, och jag ställde bort mitt vapen och undvek sedan Erik så gott som jag kunde medan jag gick tillbaka mot huset.

Sista passet var slut och alla var ovanligt pigga och glada, nu var det helg. Jag var lite extra glad, jag skulle ju träffa Kristian ikväll. Jag låg i min säng inne på rummet ett tag och snackade med Annie och Lisen tills klockan började närma sig kvällsmat och jag bestämde mig för att duscha. Jag tog med mig mina toalettartiklar och försvann sedan mot duscharna. Duschrummet var som tur tomt och jag satte igång duschen och klev in i duschen. Jag duschade extra noggrant med extra mycket tvål och rakade mig mycket noga innan jag stängde av duschen och virade in mig i min handduk. Jag ställde mig vid spegeln och borstade igenom håret och sminkade mig lätt innan jag drog på mig mina underkläder och virade sedan återigen handduken runt mig och tassade iväg mot tjejernas rum. Annie och Lisen var fortfarande kvar där inne, och jag gick fram till spegeln och rättade till håret. Jag nynnade smått för mig själv och hade ett leende på läpparna, fan vad jag hade längtat till denna kväll! Plötsligt knackade det på dörren, och jag fick för mig att det var Kristian, men när dörren öppnades så stod en av generalerna där, han som hade väckt oss några dagar sen.

- Huvudgeneralen vill prata med dig och Kristian ikväll inne på hans kontor klockan 9, sade generalen med blicken på mig. Jag stelnade till. Fuckfuckfuck. Annie och Lisen riktade sina ögon mot mig och Annie höll sin ena hand för sin mun. Jag stirrade storögt på generalen.

- V-varför? stammade jag. Generalen ryckte på axlarna.

- Han bad mig bara meddela dig, du får föra vidare det till Kristian, sade han och nickade mot mig innan han lämnade rummet. Jag stirrade med stora ögon ner i marken.

- FAN! röt jag till och kastade mig sedan bak i sängen. Annie skyndade sig fram till mig.

- Du får inte bli hemskickad! Hur ska vi då klara oss? snyftade Annie fram. Lisen kom också fram.

- Åh Angie, jag varnade ju dig! sade Lisen och virade armarna runt mig. Annie gjorde likaså, och det blev som en stor kram. Jag bet mig hårt i läppen. Fan Angie, jag som hade detta som dröm att gå lumpen hade nu förstört det bara för att jag skulle hålla på med någon jävla kille, FAN. Jag gömde ansiktet i händerna.

- Jag e så jävla dum, sade jag tyst.