Yes sir, yes

Kapitel 8

Jag spärrade upp ögonen och möttes direkt av vatten som fyllde mina ögon så att jag bara såg dimmigt. Jag såg någon stå lutad över mig i dimman.
- Upp o hoppa, hörde jag den stränge rösten säga, generalen. Jag blinkade några gånger och fick sedan se generalen stå över mig med två vattenpistoler.
- Vafan...? Mumlade jag och då sprutade han vatten på mig igen. Jag fick fullt med vatten i munnen och satte mig hastigt upp och hostade till.
- Bra, du är vaken. Frukost om 10 minuter och sen ses vi i sal 4, sa han strängt. Jag gnuggade mig i ögonen och kisade sedan mot honom. Juste, lördagsöndagen.
Jag kollade mot Annie och Lisen, men dem hade inte vaknat av oss, dem behövde ju inte heller vakna nu eftersom dem inte hade en lördagsöndag. Generalen lämnade rummet och jag började leta upp mina militärkläder.

Jag ställde mig framför spegeln och drog på mig den militärgröna tröjan över min svarta spetsbh. Plötsligt kom jag ihåg gårdagen, med Kristian. Jag kunde inte låta bli att le svagt för mig själv när jag tänkte på honom. 

Jag drog på mina alldeles för tajta militärbyxor och borstade sedan igenom mitt hår. Jag sminkade mig lite lätt med mascara, mindes gårdagen då Kristian hade sagt att jag var vacker utan smink. Jag kunde inte låta bli att le igen innan jag smög ut från rummet med mina kängor i handen.

Frukost. I hela matsalen var det lugnt och stilla, inte en enda människa var där inne. Jag fick fram till disken där mattanterna brukade stå, och plockade på mig lite bröd och yoghurt innan jag gick och satt mig ner på en av dem tomma bänkarna. Jag åt frukost i tystnad och ställde sedan bort brickan innan jag började leta upp sal 4.

Jag gick genom den långa korridoren. "2" stod det på en av dörrarna, "3" stod det på nästa, och sen hade jag dörren med en fyra framför mig. Jag tryckte ned handtaget och gick in, och möttes av generalen, och sedan Kristian.

- Nämen se vem som tillslut dök upp, sa generalen och gjorde sedan en gest att jag skulle sätta mig ned på en bänk bredvid Kristian. Jag mötte Kristians blick och han log snett mot mig.

Jag satte mig ned på bänken och riktade sedan blicken på generalen.

- Såhär ligger det till, ni kommer få olika val hur ni ska spendera dagen. Alternativ 1, ni stannar här, läser, pluggar på ett speciellt ämne inom försvarsmakten som jag sedan vill ha ett föredrag om. Alternativ 2, ni utför något sorts arbete inomhus eller utomhus. Klippa gräset, städa toan, you name it, sade generalen med sin skarpa röst.

Jag sneglade mot Kristian innan jag öppnade munnen.

- Alternativ 1, sa jag, och Kristian hängde snabbt på.

- Jag med, sade han.

- Trevligt, flinade generalen och lutade sig mot katedern han stod framför.

- Där har ni bokhyllan, jag kommer och tittar till er då och då, rast 10:00, Lunch 12:00, sade han kortfattat och lämnade sedan rummet. Dörren stängdes efter honom och det blev tyst en stund.

- Tillbaka i skolan, mumlade jag. Kristian vände ansiktet mot mig.

- Med en ännu strängare lärare, sade han och log snett. Jag nickade smått.

- Sovit gott då? frågade Kristian och lutade sig bak i stolen.

- När jag tillslut lyckades somna till Lisens snarkande så väcktes jag av att Annie sprang upp och spydde igen, stackarn, sa jag och kollade bort mot dörren.

- Alltså hyfsat eller? flinade Kristian. Jag skrattade till svagt.

- Du kunde väl inte sovit så gott heller? Dina rumskompisar kom väl hem sent?

- Dem var helt sjuka i huvudet, och stupfulla. Tyckte jag hörde nån kille nämna att han hade lyckats ha sex med dig, sade Kristian och mötte min blick. 

Jag rynkade ögonbrynen.

- Trodde dem andra på det då? frågade jag oroligt.

- Alla var fulla, jag tror inte dem kommer ihåg ett skit efter ni hade dansat igår, sa Kristian och log snett.

- Näe, den dansen blir svår att glömma förstår jag, sade jag flörtigt och flinade svagt.

Kristian flinade svagt och flyttade lite närmre mig. Jag granskade hans felfria ansikte försiktigt. Hans ögon var sjukt fina, man ville bara drunkna i dem, och hans mun... tjaa, det var väldigt frestande att luta sig fram den sista biten och kyssa honom, men Kristian reste sig upp.

- Är väl lika bra att vi börjar, sa han. Jag log snett.

- Antar det.