Yes sir, yes

Kapitel 2

- SAMLING I KORRIDOREN
Vi tre var snabbt uppe på fötter och halvjoggade ut från rummet. I korridoren kom även killarna halvjoggandes. Vi stod alla i en rörig klunga, men det skulle det snart bli ändring på.
- Välkommen till Sveriges försvarsmakt, sade en man med en stark röst som stod längst fram.
- Ni är här av en anledning. Ni vill bära titeln som militär, ni vill visa upp att ni klarar er genom lumpen, ni vill hålla i ett vapen. Ni vill försvara Sverige. Om ni inte är här för att försvara Sverige, kan ni lika bra åka tillbaka hem med bussen, dörren är där borta, sade mannen. Han gick långsamt fram och tillbaka framför oss medan han pratade.
- Jag är er general, och det är också det ni ska kalla mig. Jag vill nu att ni ställer upp på en rak linje, sade generalen och stannade upp. Alla kollade på varandra lite osäkert, innan vi ställde upp på en linje som vi blivit tillsagda. Jag ställde mig mittemellan två killar. Killen till vänster var några centimeter kortare än mig, men var betydligt större och mer vältränad. Killen till höger var kanske 10 centimeter längre. Han var ganska vältränad han med, lite mer vältränad än jag.
Jag kollade fram mot generalen igen. Han började gå igenom vad vi skulle göra när han sa, eller ja, skrek olika saker till oss, det var rätt simpelt och alla kunde nog det i huvudet efter han gått igenom det.
Generalen gick fram till killen som stod längst ut till vänster.
- Oskar Pålsson? Sade generalen. Han hade ett protokoll framför sig som han fyllde i.
- Ja, general, svarade killen. Generalen kryssade i på protokollet och gick till näste person.
- Fredrik Johansson? Sade generalen utan att höja blicken.
- Ja, general, svarade näste killen. :"Ja, general", fyfan va töntigt det lät.
- Sträck på dig, sade generalen till Fredrik innan han gick till näste person. Fredrik sträckte på sig. Jag himlade med ögonen. Vi var här för att lära oss att kriga för Sverige, inte stå snyggt. Snart var det min tur.
- Angelina Josefsson? Sade generalen och väntade på godkännande. Han tittade ned i pappret.
- Yes sir, svarade jag och höjde handen mot mitt huvud som att jag stod i givakt, bara för att visa att det vi höll på var ju löjligt. Generalen höjde blicken från sitt protokoll för första gången och mötte mina ögon. Han fäste sin blick i mig.
- Angelina, sa han långsamt som om han smakade på mitt namn.
- Varför är du här? Frågade han. Han lutade sig nära mig men jag ryggade inte tillbaka.
- För att lära mig att försvara Sverige, yes, sir, yes! Sade jag entusiastiskt och stirrade framför mig. Generalen började bli sur, och några hade börjat fnissa lite tyst.
- Jaså det är du ja. Låt säga såhär, jag tror inte du klarar 2 veckor här utan att börja klaga på att dina naglar är brutna, ditt smink är slut, eller att killarna börjat kolla lite för mycket på din urringning, sade generalen och flinade elakt.
- Uppfattat, general, sade jag högt.
Generalen gav mig ett ont öga.
- Och som välkomstpresent från mig, kan du få en lördag-söndag, sade generalen och blottade sina tänder i ett leende. Jag rynkade ögonbrynen och kollade mot generalen. Jag svarade inte honom.

Snart var vi tillbaka inne på våra rum.
- Du käftar mot generalen på första dagen, bra jobbat, mumlade Lisen och kollade mot mig. Jag ryckte lätt på axlarna.
- Tyckte bara allting var så löjligt. Har aldrig fattat varför man måste lära sig stå och gå snyggt, vi är här för att kriga ju, sade jag och öppnade min sopsäck med militärkläderna. Vi hade blivit tillsagda att byta om till dem, och det hade Lisen och Annie redan börjat göra.
- Alla kommer iallafall komma ihåg vem du är nu, den som käftade, sade Annie. Jag bet mig svagt i läppen.
- Var det fel av mig att säga emot? Sa jag efter ett tag och lyfte blicken. Lisen nickade som om det var självklart medan hon knäppte militärbyxorna.
- Jag vet inte, det var rätt coolt, sa Annie och rättade till sin tröja. Jag log svagt medan jag drog av mig min tröja.
- Coolt? Killarna kommer ju tycka att du är skitirriterande bara, sa Lisen och trädde på sig sin militärgröna tröja över sina breda axlar. Annie skakade på huvudet så att hennes flätor flög.
- Nej, killarna kommer tycka du är tuff och sexig, sa Annie. Jag höjde på ena ögonbrynet.
- Sexig? Sa jag undrande och trädde av mig mina svarta jeans.
- Ja, när dem ser dina underkläder. Är du i lumpen eller på en strippklubb? Fnissade Annie. Jag kollade mig i spegeln, detta var ju helt normala underkläder. Eller ja, jag hade ju på mig spetsstring, men spets brukar ju tjejer ha, och behån var en vanlig snygg bh, bara med lite lyft.
Jag kastade mitt linne i ansiktet på henne.
- Sluta dregla, flinade jag svagt och drog på mig den militärgröna tröjan. Jag hade verkligen valt rätt storlek, den satt bra under armarna, bara lite tajt runt bysten, men det var ju bara snyggt.
- Klar snart eller? Frågade Lisen, båda två var redan klara. Dem stod där redo i sina militärmössor.
- 2 sekunder, sa jag medan jag började kränga på mig mina byxor. Shit, jag hade nog råkat ta en xsmall ändå. Jag tryckte dem över rumpan och lyckades knäppa dem. Dem satt faktiskt bra, eller kändes bra.
- Jäklar vilket ass du fick i dem, sa Annie, jag kollade mot spegeln. Militärbyxorna satt ju faktiskt bra, fast runt höfterna och rumpan satt den tajt.
- Killarna kommer stirra, sade Lisen kort. Jag bet mig svagt i läppen.
- SAMLING!
Jag satte snabbt på mig mössan innan vi alla tre skyndade oss ut.

Ute på en asfalterad plan skulle vi ställa upp, exakt likadant som vi hade stått i korridoren. Alla stod nu i sin militärutrustning, så coola alla såg ut! Jag ställde mig på plats, bredvid den korta biffiga killen, och den lite längre smale. Jag märkte hur några killar kollade på mig, kanske var det mina byxor.
- Vi ska nu gå igenom marschen. Om någon har något problem med det jag säger att ni ska göra, kan göra Angelina sällskap på en lördag-söndag, sade generalen. Han bar militärkläder precis som vi.
- Uppfattat? Frågade han högt och spände ögonen i oss.
- Ja, general, sade alla i kör, förutom jag och den långe killen bredvid mig, bra att man inte var den ende som var efter.
Generalen gav oss två ett öga, jag kollade snabbt mot den långe killen bredvid mig, han flinade svagt med ena mungipan. Varför flinade han?
- Ursäkta, jag hörde inte, sade generalen och tog ett steg närmre oss.
- UPPFATTAT? Halvskrek han i våra ansikten.
- Yes sir, yes, sade då killen bredvid mig. Jag blev helt chockad, men kom sedan på mig själv med att skratta.
- En lördag-söndag till dig då också, Andersson, sade generalen oberört.
Generalen gick tillbaka fram och började gå igenom marschen. Den långe killen bredvid mig vred då på huvudet mot mig och gav mig ett litet tyst skratt, jag fnissade tillbaka.