HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 21 - Kan vi prata?

Simon ser väldigt arg ut. Hans ögon är mycket mer mörkare än vad de egentligen är. Min bror är faktiskt väldigt populär även fast han egentligen har flyttat ifrån denna staden. Felix går fram till Simon och de andra killarna följer efter. Jag tar tag i Hildas hand och tillsammans följer vi långsamt efter dem.

"Det var längesen Simon, vad gör du här?" säger Felix med ett leende på läpparna. Simons vänner är mycket längre och bättre byggda än både Felix och hans vänner så de skulle kunna ta ner Felix med sina lillfingrar. Det kan faktiskt bero på att Simons vänner är några år äldre än Felix..

"Håll käften Felix, jag har hört att du håller på med min syster huh?" Simon går närmre Felix och han ser inte direkt glad ut. Jag har egentligen aldrig  sett Simon såhär. Jag har bara hört av Hanna hur han vill skydda de han älskar men aldrig riktigt sett det.

"Din syster? Är kräkis din syster?!" skrattar Felix och hans vänner följer med på skrattandet. Både Simon och hans vänner bakom honom ser så jävla arga ut. Jag känner igen nästan alla av dem. De flesta ser faktiskt väldigt bra ut.

"Vad i helvete kallade du precis henne för?" Simon knyter sin näve och svingar iväg den hårt mot Felix kind. Jag är helt chockad över vad Simon nyss gjorde. Jag har definitivt aldrig sett honom såhär..

"Din-" Felix mening blir avbruten av att han själv slår sin knytnäve mot Simon. Jag sväljer högt när jag ser Felix näve träffa Simons kind. Våld löser inget! En hel del folk har samlats runt om och kollar nyfiket på. Vissa jublar medans andra bara kollar tyst på.

"Sluta!" ropar jag. Jag har fått tillräckligt av detta barnsliga beteende. Alla stannade och både Simon och Felix kollar på mig. Felix har några blåmärken här och där och det samma med Simon.

"Vad vill du kräkis?" säger Oscar och en av Simons vänner, som jag tror heter Samuel, slår Oscar med sin knytnäve vilket får mig att åter igen skrika 'sluta!'. Jag går emot Felix och Simon och drar bort Simon från Felix.

"Sluta slå varandra!"

"Han mobbar dig ju! han förtjänar varenda slag han får!" säger Simon och kollar surt över på Felix.

"Jag vill bara inte att ditt förflutna ska komma tillbaka, jag vet hur du mådde och jag vill verkligen inte att det ska hända igen! Och jag tänker definitivt inte låta det hända igen" Hans ord får mig att bli varm inombords och jag ler mot honom. Felix och hans vänner bara glor konstigt på oss. Jag kramar om Simon och viskar ett 'tack'.

"Nu får ni faktiskt gå, jag måste till lektionen" säger jag och skrattar. Simon och hans vänner skrattar också innan de lämnar skolgården och hoppar in i deras bilar. Jag vänder mig om och ser att alla, inklusive Felix, fortfarande kollar på mig. Jag går tillbaka till Hilda och hon ler glatt mot mig. Jag krokar fast min arm i hennes och tillsammans skyndar vi in till första lektionen som är NO. När vi kliver in genom dörren är det många som glor på mig. Det flesta är tysta och kollar bara storögt på mig och de andra viskar något till kompisen bredvid. Jag struntar totalt i det och går fram till mitt skåp och tar fram mina NO böcker.

----

Efter en tråkig dag. Ja, ni hörde rätt. Jag har börjat tröttna på skolan..antagligen är det för att Felix och hans gäng gör som de gör mot mig för jag har egentligen inget emot skolan annars..Ni undrar kanske hur det går med svenska uppgiften? Jo, det är såhär att Felix har skolkat under de senaste svenska lektionerna så jag har sluppit jobba med honom. Eftersom min lärare vet att han skolkar så har han sagt åt mig att jag får jobba själv med den och att Felix får jobba själv han med och vi ska få enskilda betyg istället för ett gemensamt. Det är tyr att han gjorde så. Jag och Felix kommer ju liksom inte så bra överens längre..som ni antagligen märkt. Jag och Hilda är på väg ut från skolan och ska åka hem.

"Du och din bror är ganska nära varandra, det var faktiskt ganska gulligt att se er två tidigare!" hon ler glatt mot mig och jag gör detsamma mot henne.

"aa, vi har varit med om mycket, men vi ses imorgon!" säger jag, kramar om henne innan våra väga skiljs åt. Samtidigt som jag är på väg hem så kommer jag på att jag inte har sätt Philip på hela dagen..Jag hoppar verkligen inget har hänt honom..han var ju så snäll mot mig. Efter ett tag när jag går ställer sig någon precis framför mig och får mig att stanna. När jag inser vem det är sväljer jag högt.

"Hej Ida" Hans mörka röst fyller mina öron. Jag försöker gå förbi honom men han stoppar mig.

"Kan vi prata?" Jag flyttar blicken från mina skor upp till hans huvud. Vad sa han precis?

"Prata? Seriöst? Efter nån vecka av hemsk mobbning så bestämmer du dig för 'varför inte prata med henne? ja, det låter som en bra idé'" säger jag och försöker härma hans röst. En känsla av att jag vill slå någon kommer upp inom mig.

"Jag låter inte så" säger han och skrattar högt vilket gör mig mer arg än tidigare. Han tyckte det var kul?

"Håll käften Felix och bara flytta på dig!" morrar jag argt och hans blick gick från en oseriös blick till en mer seriös.

"Jag vill bara prata okej?" hans mörka ögon kollar djupt in i mina. Han skrämmer mig nästan nu.

"Men det vill inte jag" säger jag och går runt om honom men denna gången stoppar han mig inte. Tack och lov...