HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 27 - Felix flickvän

"Slog du mig?" frågar jag honom och låter min blick landa på honom. Han skrattar åt min fråga. Skojar du med mig eller? Tycker han att detta är kul på riktigt? Varför följde jag ens med honom hem?

"Nej, jag slog inte dig ba-"

"Kalla mig inte det, vad gjorde du då?"

"Det min söta, får du ta reda på själv" han blinkar med ena ögat mot mig innan han försvinner ut genom dörren. Jag suckar högt och irriterat innan jag tar på mig mina kläder. När jag är klar går jag ner till Felix. Han pratar med någon i telefon så jag väljer att inte avbryta honom. Han höjer rösten ett antal gånger men jag struntar i det och går ut till hallen för att ta på mina skor.

'Nej det gjorde jag inte, sluta ljug'

'åh håll käften'

Jag hör hur Felix suckar högt och irriterat. Ljudet av någon som går på golvet hörs och Felix kommer ut till mig i hallen. Jag öppnar ytterdörren och går ut med Felix efter mig mot hans moppe. Han hoppar på och jag hoppar på bakom honom. Vi stannar utanför mitt hus och han stänger av motorn till moppen. Jag ser på honom att något är fel. Hans käke är spänd och hans blick är annorlunda.

"Är det något fel?"

"Det är inget du behöver vara orolig över" han ler smått mot mig och jag ler tillbaka.

"Kan du inte berätta om blåmärket?" han suckar innan ett litet skratt flyger ur hans mun.

"Nej, jag sa ju att du måste ta reda på det själv" han kollar ut mot vägen och nu är det min tur att sucka.

"Kan du inte ens ge mig en liten ledtråd?" jag kollar på honom med hundvalpsögon i hopp om att han ska ge mig en.

"Nej, jag måste dra nu"

"Okej, tack för att jag fick sova hos dig och för att du ville köra mig hem"

"Det är lugnt" säger han och jag börjar gå in mot huset men avbryts av Felix röst.

"Vänta! Kan jag få ditt nummer?" jag rynkar på näsan och han skrattar åt mig men jag tar ändå emot hans mobil och skriver snabbt in mitt nummer. Egentligen vet jag inte varför han vill ha mitt nummer men jag gör det ändå. Vi säger hejdå till varandra och jag går in till mig.

-

"Jag är hemma!" ropar jag när jag kliver in i hallen. En arg Simon dundrar in till mig i hallen.

"Vart i hela helvete har du varit?!"

"Jag var på en fest och sov över hos Hilda" ljuger jag.

"Du kunde iallafall ringt?! Du fattar inte hur orolig jag har varit!" jag kollar ner på mina händer. Jag borde nog skrivit till honom så han slapp oroa sig. Han suckar men kramar om mig sekunden efter.

"Förlåt för att jag är jobbig men jag vill inte att något ska hända med dig"

"Det är okej, jag vet att jag borde ringt, förlåt" han nickar och efter det fortsätter jag vidare mot mitt rum. Direkt när jag kommer in plingar min mobil till. Jag slänger mig på sängen och tar upp min mobil.

Hildis <333;
Vart tog du vägen igår?

Ida;
Jag gick hem med Felix..

Hildis <333;
DU GJORDE VADÅ?!?

Ida;
Gick hem med Felix

Hildis <333;
Starbucks om 20!

Ida;
Ses där <3

Jag reser mig upp från sängen igen och tassar över till badrummet för att ta en snabb dusch innan jag börjar gå mot Starbucks. När jag kommer fram till Starbucks ser jag inte Hilda någonstans så jag bestämmer mig för att beställa något till mig så långe. Jag tar emot min beställning och sätter mig ner vid ett bord. Efter ett tag ser jag Hilda komma emot mig. Hon sätter sig ner mittemot mig och jag börjar berätta för henne. Jag berättade för honom om hur vi hade pratat på toaletten och om blåmärket.

"Han låter ju som världens bästa kille ju"

"Ja, men jag fattar fortfarande inte hur jag har fått blåmärket.."

"Här, jag får se" säger Hilda och jag drar ner byxorna precis så hon ska se det.

"Uhm..Ida..det där är inget blåmärke..det är ett sugmärke.." Jag kollar upp på henne med uppspärrade ögon.

"Låg ni med varandra?"

"Va?! Nej nej, det gjorde vi inte" säger jag och rodnar.

"Du gillar honom, eller hur?"

Ja, ja det gör jag...

"Kanske, men iallafall, han gillar ju inte mig tillbaka så"

"Vi kan ju fråga honom? Han kommer ju där...med sin flickvän"