HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 6 - Valet

"Jag väljer..."

"Ogge" säger jag tyst och alla i rummet börjar skrika och tjoa. Ett enormt flin placeras på Ogges läppar och han börjar gå fram till mig. Han kommer fram till mig och ger mig sin hand så jag kan resa mig upp. Jag tar emot den och han drar upp mig från golvet. Med allas blickar på oss följer jag efter Ogge upp för trappan. Jag visste att Felix hade något planerat...jag borde inte gått..jag borde stannat hemma istället.

Känslan av att jag kommer spy vilken sekund som helst kommer tillbaka men jag skakar av mig den.

Jag vill verkligen inte göra detta. För det första så känner jag knappt Ogge, jag vet ju vem han är men jag är inte direkt vän med honom. Sen så gillar vi inte ens varandra..

Felix perspektiv

Jag flinar stort mot trappan där Ogge precis hade försvunnit med Ida. Då slår det mig...Va fan har jag gjort? Hon kommer hata mig för evigt efter det här..Okej, jag säger inte nu att jag gillar henne, kom igen, jag är en player?! Men hon är liksom fett snygg och en sån chans vill man ju inte missa. Jag sätter igång musiken igen och vi återgår till att dansa och dricka igen.

Helt plötsligt hör jag hur dörren uppifrån öppnas och snabba steg hörs i trappan. Jag ser på Ogge att han är arg..och han har något konstigt på sin jacka?

"Den lilla horan spydde på mig!" säger han argt och kollar äcklat på sin jacka. Flera personer börjar skratta, inte åt honom..men åt Ida.

'Sicken tönt'

'Hahaha nolla'

'Kräkis'

Jag kollar över mot trappan igen och ser Hilda eller vad hon nu hette springa upp för trappan med ett oroligt ansiktsuttryck. En liten känsla av oro började krypa fram inom mig. Va fan hände där uppe egentligen? Varför spydde hon? Jag ser hur Ogge, Omar och Oscar försvinner från rummet...och för min status, följer jag efter.

Idas perspektiv

Ogge stormar ut ur rummet och sen skriker han något. Vissa börjar skrika och skratta och jag hör även hur vissa säger några kommentarer. Jag ligger just nu raklång på sängen med min hand för min mun.

"Herregud Ida! Vad hände?" säger Hilda och kommer inspringandes i rummet. Hon hjälpte mig att resa mig upp från sängen och in till toaletten. Jag satte mig ner på knä framför toan och hon höll bak mitt hår så jag inte skulle få någon spya på det. Efter ett tag slutar det och jag reser mig upp från golvet. Hilda räcker mig ett glas med vatten och jag tar tacksamt emot det.

"Kom igen, vi går hem"

"Är du galen?! Jag har precis gjort bort mig totalt och du tror att jag ska kunna gå ner till de andra nu?" Min röst spricker lite på slutet och det känns som om jag ska börjar gråta när som helst. Jag mår verkligen inte bra och att jag nu har gjort bort mig för typ hela gymnasiet gör mig bara mer illamående.

"Skit i det! Du måste hem! Och det är nu!" säger hon och tar tag om min handled.

"Jag kan inte gå hem! Jag har lovat min mamma att jag skulle vara försiktig! Hon kommer freaka ur om hon ser mig såhär!" säger jag och jag börjar få en liten känsla av panik.

"Faktiskt så lyckades du stoppa en kille att ligga med dig.." säger hon och skrattar lite. Jag kollar först surt på henne men sen ler även jag.

"Men skriv till din mamma att du sover över hos mig..? Mina föräldrar kommer ändå hem sent ikväll så?"

"Okej, tack" säger jag och kramar om henne.

Sakta börjar vi gå ner för trappan och folk börjar direkt skratta och applådera. Jag ökar takten mer och mer mot dörren. De flesta säger elaka kommentarer till mig och jag känner hur tårarna hotar med att falla. När jag nästan är framme vid dörren krockar jag in i någon. Felix.

"Ida jag e le.." säger han men jag skakar bara på huvudet och går ut genom dörren. Säkert att han är 'ledsen'. Ledsen för att han inte fick ligga med mig eller? Hilda skyndar snabbt efter mig och krokar fast sin arm i min.

"Allt kommer bli bra! Jag lovar dig!" säger hon samtidigt som vi påbörjar vår "resa" hem till henne.

- Nästa dag -

Jag vaknar av väckarklockans irriterande ljud och sätter mig upp. Först får jag lite panik när jag inte förstår vart jag befinner mig men när jag ser Hilda sova bredvid mig kommer lugnet tillbaka. Mitt huvud gör så in i helvetes ont. Det känns som om det kommer sprängas vilken sekund som helst. Hilda börjar långsamt öppna sina ögon och ler mot mig.

"Jag måste hem, mamma ville inte att jag skulle stanna för länge här" säger jag och hon reser sig upp.

"Visst, jag kan följa dig till bussen" säger hon och reser sig upp. Vi klär på oss lite snabbt och går sedan ner för trappan och ut genom ytterdörren. Det är kyligt ute och jag sätter på mina vantar för att inte de ska vara som isbitar när vi kommer fram till busshållplatsen. Vi kommer fram och inser att vi är tio minuter tidiga. Vi börjar prata om lite olika saker när jag helt plötsligt hör jag fyra röster på väg hit som jag helst inte vill träffa nu.

"Tjenare brudar, hade ni kul igår eller?" säger Oscar och ler brett.

"Mhm" mumlar Hilda och jag vill mest bara försvinna genom marken.

"Hade du kul då kräkis?" säger Oscar och de andra skrattar. Eller aa, alla förutom Felix. Han visar inte en min utan kollar med ett stoneface på mig och Hilda.

"Sluta, hon har faktiskt ett namn!" säger Hilda surt.

"Oj vad rädd jag blir" säger Oscar och låtsas bli rädd genom att hålla upp sina händer över huvudet..

"Aja, hejdå tjejen..kräkis" säger Oscar och de skrattar lite innan de går iväg.

"Skit i dem! De är idioter ändå!" säger Hilda och jag suckar.

Bussen kommer och jag kramar snabbt Hilda innan jag hoppar på bussen. Tur för mig så sitter ingen från festen på bussen...

- En liten stund senare -

"Jag är hemma" ropar jag i samma stund som jag kliver in genom dörren. Jag hör stolar som skrapas mot dörren och strax ser jag mammas gestalt komma in till hallen.

"Hade du kul igår gumman?" säger hon och ler vänligt mot mig.

"aa" säger jag så stabilt jag kan och kramar om henne.

"Är pappa hemma?" frågar jag och hon skakar på huvudet.

"Hans flyg blev inställt så han kommer imorgon i stället" säger hon och jag nickar besviket på huvudet. Jag har verkligen sett fram emot att få träffa honom igen.

- Två dagar senare -

Måndag 19/10 2015

Jag vaknar av att min säng sjunker ner vid ena sängkanten och jag kollar oförstående på vad som nu satt sig i min säng.

"PAPPA!" ropar jag och flyger på honom. Jag vet att min mamma sa att han skulle komma igår men det flyget han skulle ta var också försenat så han fick ta nästa igen.

"Jag har saknat dig med" säger han med en mjuk röst och skrattar.

Efter ett bra tag i hans famn går han ut från mitt rum och jag gör mig i ordning för att gå till skolan. Detta är nog första dagen någonsin som jag inte vill gå till skolan...Rykten sprids snabbt på vår skola och jag kan redan lista ut att alla på skolan just nu vet vad som hände på festen i fredags. En suck lämnar mig mun när jag tänker på det. Till frukost tar jag bara en macka och därefter börjar jag sakta gå mot skolan.

Jag kommer in på skolgården och direkt är det folk som kollar skumt på mig och pekar. Jag försöker göra mig osynlig..men ni kan ju gissa hur det gick..? Jag går in genom den enorma porten och tar mig bort till mitt skåp.

"Kolla killar, här är ju kräkis"

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram