Hungerspelen ~Vänner föralltid~

6. Spelen kan börja!

Jag blir väckt klockan 6:00 av Peggy. Jag reser mig upp med träningsverk efter träningen igår efter intervjun. Jag sätter mig ner för att äta frukost men får inte i mig något. Jag sitter bara och stirrar ner i tallriken med gröten medan Timmy försöker få kontakt med mig. Idag börjar spelen. Och jag vet... Jag kommer att bli dödad... Jag får en stor klump i halsen och hjärtat hoppar snabbt.
- Jag är inte särskilt hungrig...
Mumlar jag. Jag går in på mitt rum och sätter mig på sängen där jag sitter tills klockan är 12:00. Jag känner hur en liten tår rinner nerför min kind men jag torkar snabbt bort den.
- Hej.
Säger någon. Det är William som står vid min dörr.
- Hej...
Svarar jag och anstränger mig för att prata med min normala röst.
- Jag ville bara fråga dig om...
Men han hinner inte avsluta meningen. Peggy kommer in på mitt rum och schasar iväg William. Jag kollar frågande på henne.
- Här är arena kläderna.
Säger hon snabbt och visar mig dräkten. Det är ett par svarta tjocka byxor, en svart långärmad tröja och en vit vinterjacka. Skorna är vita. Jag blir chockad. "Tänk om det är ett islandskap vi kommer bli inskickade i?!" När Peggy gått ut från mitt rum så kollar jag på kläderna en stund. Jag tar av mig pyjamasen och tar på mig arena kläderna med skakande händer. Nervositeten växer mer och mer. Jag går till vardagsrummet där dem andra väntar.

Nu står jag utanför flygplanet som ska föra mig och dem andra deltagarna till arenan.
- Flytta på dig fyran!
Säger någon. Jag får en knuff och ramlar omkull. Tjejen och killen från distrikt 2 går förbi mig. Dem skrattar elakt åt mig och går sen in i flyget. Jag blir kvar ensam helt paff. Jag reser mig upp och går in i flyget kollar runt. Jag sätter mig på en stol mittemot William.
- Ge mig din arm.
Säger en kvinnlig röst. Framför mig står en kvinna med en spruta i handen.
- V-vad är det?
Säger jag ynkligt och sträcker skakigt fram min arm.
-Eran spårsändare.
Svarar hon och tar ett hårt grepp om min arm och trycker in sprutan i armen. Jag piper till. När hon tar ut sprutan ur armen så skakar hela jag. Jag kollar på dem andra och känner sen hur flygplanet lyfter. Jag kollar på armbandet som jag fick av Lily under hela resan. Nu stannar flyget och alla går ut. Peggy som tydligen åkt med ett annat flygplan står redan ute och väntar på mig. Jag går fram till henne och hon visar mig till ett rum. I rummet så finns en svart skrivbordsstol, ett metall bord och en gammal dags klocka.
- 1 minut kvar...
Säger en röst från en högtalare. Jag sätter mig på golvet där jag börjar gråta.
- 40 sekunder till start.
Säger rösten igen. Peggy hjälper mig upp. Jag kollar på hissen om står mitt framför ögonen på mig. Jag tar ett djupt andetag och samlar mig.
- Lycka till.
Säger Peggy och ger mig en puss på pannan.
- 20 sekunder.
Säger rösten. Jag kliver in i hissen som är gjord i glas, dörren stängs och jag kollar på Peggy förfärat. Hon kollar tillbaka på mig och nickar lätt. Ett gnissel låter från hissen och jag märker hur den stiger. Först kollar jag ner sen kollar jag upp på den blåa skyn. Hissen stannar och jag kollar runt. Ett islandskap...
- 40 39 38...
Säger en röst. Jag kollar fram på ymnighetshornet och sen på dem andra deltagarna. Några kollar fokuserat på ymnighets hornet, vissa gråter, vissa ler belåtet.
- JAG KLARA INTE AV DET HÄR!
Skriker någon och jag hör hur någon börjar tjuta. Det är en tjej. Hon hoppar ner från plattan och hon exploderar. Jag känner hur hjärtat dunkar snabbt. Ett kanonskott hörs.
- 20 19 18...
Fortsätter nedräkningen. Jag fokuserar på ymnighetshornet men kommer ihåg vad Markus sa till mig. "Undvik ymnighetshornet efter nedräkningen."
- 5 4...
Jag ser hur alla inklusive jag gör sig redo att hoppa av plattorna.
- 3 2 1...
Mitt hjärta dunkar fortare och fortare.
- 0.