Hungerspelen ~Vänner föralltid~

11. Snöstormen

Jag är i chock... Jag kan knappt röra på mig. Jag kollar på Emmas ansikte. Jag kan inte fatta att hon är död... Jag släpper hennes kalla hand som lätt faller ner i snön. Jag får en stor klump i halsen som jag sväljer för att inte behöva gråta... Jag lufter upp henne och tar hennes blodiga yxa som låg en meter bort från henne. Jag bär henne en bit ifrån vårt hemliga ställe, ett ställe fri från snö där jag lägger henne. Yxan låter jag vila över henne mage. Jag sätter mig på huk bredvid henne och ger henne en snabb puss på panna, sedan reser jag mig och kollar på hennes livlösa kropp. Nu börjar tårarna rinna igen, från ögonen, ner för kinderna och vidare på halsen.
- Jag ska vinna, för dig! För Lily! För mor, och far!
Säger jag hest  pågrund av tårarna. Skakigt börjar jag gå från henne. Jag kollar på halsbandet hon gav mig, jag händer den över halsen. Tårarna fryser fast av kylan, jag sjunker ner mot ett träd och kollar på mina blodiga händer (efter jag burit Emma) och försöker torka av det på byxorna. Jag kan inte fatta att jag döda en människa! Och att jag lät en människa dö för att rädda mig... Nu börjar smärtan från ansiktet kännas och jag snyftar högt. Jag tar fram vattenflaskan ur min väska och häller ut det på mina händer och mitt ansikte vilket gör smärtan värre. Jag skriker tyst och blundar hårt med ögonen. Jag slänger vattenflaskan bredvid mig och sätter mina händer för ansiktet... Ett konstig plingande hörs. Försiktigt drar jag bort händerna och öppnar ögonen. En liten fallskärm åker ner mot mig. Jag tar emot den i min handflata och kollar på den. Det liknar en silvrig liten ask. Nyfiket öppnar jag den och ser först en lapp med texten: ANVÄND VÄL //MARKUS Under lappen ligger en liten genomskinlig glasburk med en rosa kräm i. Jag tar bort korken och luktar på den, en frän överdriven rosdoft. Jag tar lite av krämen på fingret och smetar dem i ansiktet. Jag känner hur lite av smärtan försvinner och jag blundar och känner mig avslappnad.
- Tack...
Säger jag hest.

Ett svischande ljud väcker mig. Jag somnade visst under trädet. En kall vindpust kommer mot mig. Jag kollar runt och ser en snöstorm en bit ifrån mig. Förskräckt slänger jag in vattnet och krämen i min väska som jag slänger på min rygg.. En till vindpust kommer mot mig. Snön piskar min rygg och jag skriker. Jag springer snabbt iväg från stormen och kollar bak då och då. Ett rop efter hjälp hörs, sedan hörs ett kanonskott. Jag höjer tempot och springer nu så fort jag kan men kollar fortfarande bakom mig då och då, jag börjar bli andfådd men försöker ändå att springa, binder hinner ifatt mig och piskar till min rygg åter igen. Jag stönar och sätter en hand på ryggen. Det svischande ljudet blir högre och högra och mina öron täcks av snö. Ett till svagt kanonskott hörs. Jag blundar och känner hur vinden tar tag i mig och jag är nära på att snubbla gång efter gång. Jag ska just ge upp men någon griper tag i mitt ben och dras ner på marken och blir liggandes där, men ansiktet ner i marken, snöstormen passar förbi mig utan att jag blir skadad. Jag blundar och känner en stark smärta från ryggen. Ett till kanonskott hörs, jag tar ett djupt andetag och fortsätter blunda, ryggen gör ont och jag är säker på att det blöder. Mer hinner jag inte tänka, jag svimmar