Hungerspelen ~Vänner föralltid~

19. 0 kontroll

Jag ser framför mig hur William och karriäristkillen slåss. William tar fram sin pilbåge och ska skjuta honom, men just då tar pojken fram en kniv som han stoppar in i Williams mage. William tappar pilbågen och ramlar omkull medan han långsamt dör... Jag vaknar upp på en sten helt kallsvettig och skriker. Jag kollar runt skräckslaget och drar bort luggen från min varma kladdiga panna. Mitt korta hår har nu börjat växa och hänger nu ner till hakan. Håret är fettigt och äckligt och längtan efter ett bad väcker mig. Jag reser mig upp och kollar runt och känner hungern i min mage. Jag öppnar min väska och letar efter något att äta. Jag tar fram en skål och öppnar dem med hopp, men den är tom. Helt plötsligt skakar jag. Jag skriker och slänger iväg burken mot ett träd. Mina läppar skakar och sedan rinner det mer salta tårar för min kinder. Vad är det med mig?! Jag håller på att tappa kontrollen. Min mage värker förskräckligt mycket och min mun är helt torr. Jag tar upp Williams väska som jag hittar lite kyckling i. Jag äter dem snabbt upp det medan jag kollar runt och rycker till då och då. Jag reser mig upp och tar min kniv. Med osäkra steg flyttar jag mig framåt och kollar runt, som om någon skulle hoppa fram från en buske. Ett plågat skrik ekar bland alla träden. Skriket verkar komma från ymnighetshornet. Automatiskt springer jag dit och möts av en chockande syn. Ett par djurliknande väsen med vit päls står omringande runt något. Deras vita päls täcks av rött blod. Och man hör gråtskrik. Ett kanonskott hörs. Nu ser jag vad dem åt på. En deltagare. En flicka som ser ut att vara fjorton år. Jag skriket och ryggar tillbaka och trampar på något, en gren, grenen knäcks och djuren vänder sig mot mig. Dem har vassa och blodiga huggtänder och ett par runda små vita ögon. Dem stirrar på mig och rör sig sakta mot mig. Jag backar mer och mer och står nu lutad mot en träd. Dem fasansfulla djuren står nu framför mig. Dem sniffar på mig och deras andedräkt är en ofräsch lukt av ruttet kött. Dem öppnar sina munnar redo att attackera, jag drar snabbt fram min kniv och skär ett utav djuret i magen. Dem ryter och faller sedan i marken med duns. Mina ögon blir stora och fulla av raseri. Jag attackerar en av det andra djuret som också faller till mark. 3 kvar, när jag just ska fortsätta attackera så rycker jag till och kniven faller mot marken. In i min fot. Jag stänger munnen för att inte skrika, dem kommer närmare mig. Jag måste vara fantasifull annars väntar en smärtsam död framför mig. En ide slår mig och jag kollar på trädet jag står lutad mot. Jag flyttar mig snabbt åt sidan och en av djuren springer rakt in i trädet och backar bakåt samtidigt som den ger ifrån sig ett ynkligt läte. Jag knäcker av en gren och slår runt med den så hårt jag kan. Jag slår den mot djuren och 2 faller till mark. 1 kvar. Jag kollar runt pch drar sedan snabbt ut kniven ur min fot. Sekunden efter ligger jag på marken. Djuret står över mig och biter tag i min arm. Jag skriker högljutt och skakar av smärta. Den släpper min arm och siktar nu på min mage. Varelsen öppnar sin mun och jag drar fram kniven och sätter den i rakt i hjärtat. Den faller bakåt och jag reser mig upp. Djuren ligger en bit ifrån varandra. Alla är döda och ser plågade ut. Mina läppar skakar och jag känner en skuldkänsla. Hur kunde jag döda något?! Vad händer med mig. Min kontroll är helt borta... Den finns inte längre, jag håller på att bli galen, psykopatisk, jag sjunker ner i snön igen och drar tag i min lugg med båda händerna, spelen förändrar alla...