BAD BOYS LIE

1.5

TREVLIG LÄSNING!!!
---------------------------------------------------------
MAC'S POV:

FLASHBACK:
-Jag har väntat på dig var är pengarna?"
Jag tittade på honom och flinade. Jag hade väntat i över en timme.

Han brukar aldrig vara sen. Hans tystnad bevisar att det har hänt något. Hans blåa ögon är tomma och tårfyllda, hans hår är rufsigt och hans vita t-shirt är fylld med blod. Han brukar alltid gömma undan alla spår när han dödat någon. Han har aldrig haft blod på kläderna innan. Jag tar tag i hans arm och skakar om honom.

-Mao vad är det som hänt?
-Jag sköt henne, jag sköt henne!
Han föll ner till marken och hans ögon vattnas.
Jag drar händerna igenom mitt hår och försöker få in vad han just sagt. 3 ord var det enda som behövdes.

Jag. Sköt. Henne.

Jag går runt i ren panik i cirklar och skriker ut allt jag kan, jag stannar upp för att spotta på Mao. Tårarna börjar sakta men säkert rinna nedför mina kinder.

-Hur kunde du din jävla psykopat?!
- Hon tänkte skvallra och jag sa till dig klart och tydligt att inte få några känslor inblandat i allt det här. Kärlek hör inte hemma i den här branschen.
- Du dödade en oskyldig? Du dödade en tjej jag är döds förälskad i.
- Jag räddade både ditt och mitt liv Mac, du borde vara lättad.
- Lättad? Du har just skjutit min blivande fru. Den enda jag har kvar i mitt liv förutom dig, som jag skulle kunna ta en kula för. Och du säger att jag ska vara lättad?

Jag flyger på honom och börjar att slå honom. Blod strömmar ut ur hans nu brutna nästa och han hukar sig mot marken. Jag sparkar han i magen för att sedan sikta in en spark mot hans revben. Han gör inget motstånd.
- Jag kommer aldrig att förlåta dig Mao, jag vill aldrig mer se dig. Res dig upp och spring härifrån så fort som möjligt innan jag ångrar mig och siktar en pistol mot ditt huvud, jag vill aldrig mer se dig.

Det som gör mest ont är att han är min bror, att han är den enda släkt jag har kvar. Jag förstod honom till viss del, allt vi byggt upp skulle krascha om hon så lite som ett enda ord. Vi skulle behövt tillbringa resten av vårat liv i häktet och vi skulle inte ha någonting kvar att leva för. Han lyckas resa sig upp efter alla de gånger då han fallit tillbaka till marken igen. Han tittar på mig med en sorgsen blick och vinkar med högra handen.

NUTID:

Mörkret har börjat falla in och månen har salt men säkert börjat ta plats på himlen. Om exakt 30minuter och 35sekunder var det 2år sedan min bror gav mig beskedet, om exakt 30 minuter och 35sekunder så är det 2år sedan jag såg och träffade min bror för sista gången. Jag har hört talas om honom, det har jag och jag vet också att han samarbetar med våra föräldrars mördare.. Vad jag tycker om det borde vara förståeligt. Jag tycker att han är både vidrig och äcklig. Jag saknar honom, det gör jag också. Men det han gjorde emot mig kan jag inte förlåta.

Hon var det finaste jag hade. Hon var den som alltid fanns där för mig och det var hon som fick mig att hitta tillbaka till verkligheten. Jag brukade lova henne att en dag skulle allt det här vara över, men jag kunde aldrig lova när. Jag har fortfarande kvar bilderna på mig och henne. Jag brände upp flera stycken bilder den natten då min bror berättade. Men några utav dom klarade jag inte av att förlora. Hon var alldeles för vacker för att brinna upp i en låga.

Jag går in i mitt sovrum,och in i min garderob. Jag letar upp lådan där jag bevarat vissa av hennes grejer. Jag tar upp ett foto på oss och tittar på det lite för länge, mina ögon hinner vattnas och jag slänger fotot på golvet. Fotot togs den natten jag friade till henne på en strand i Californien. Hon hade ingen aning om vad som skulle hända.

Jag hade alltid sagt till henne att jag aldrig ville gifta mig, att jag aldrig ville binda mig på riktigt. Jag hade alltid sagt att jag tyckte det var töntigt och något man bara gjorde för att uppleva ett bröllop. Och det var också vad jag tyckte, innan jag träffade henne. På fotot ler hon stort med hennes vita tänder medan jag pussar henne på kinden. Hennes kastanje bruna hår lyser upp hennes röda strand klänning hon hade på sig den dagen. Jag hade sagt till henne att det var en vanlig dejt, hon trodde självklart på mig.

Jag hade beställt lyx mat och hyrt en brygga över kvällen som jag dekorerat med massvis av ljus. Jag hade lagt ut en röd matta som hon skulle följa för att komma ut till den kvadrat liknande bryggan där jag fanns och där jag dukat upp. Jag hade hyrt en orkester som spelade klassisk musik som hon gillade. När hon gick på den röda mattan ville jag att hon skulle känna sig som en prinsessa. Det gjorde hon också. Jag mötte henne halvvägs för att ta tag i hennes hand och följa henne resten av vägen. När vi tillslut kom fram stannade vi upp och jag förklarade för henne hur mycket jag älskade henne, jag berättade för henne att jag ville tillbringa mitt liv med henne trots att jag endast var 17år. Jag satte mig på knä och tog fram ringen jag spenderar tusen tals kronor på. Jag tog hennes hand och frågade den klassiska frågan "Vill du gifta dig med mig, Lea?". Hennes svar var ja.
Jag var så lycklig den kvällen och så olik mig själv.

~
Jag byter t-shirt för att sedan slänga mig ut ur bilen. Jag trycker hårt på gasen och andas in. Det är det här jag älskar nu för tiden, jag älskar farten. Jag älskar att se hastighetsmätaren gå över laglig hastighet. Jag har många gånger fått snuten efter mig, men jag lyckas alltid att komma undan då de inte orkar hänga med i min fart och de hinner tappa bort mig innan de får tag på mig. Otroligt nog har de aldrig lyckats att ta registreringsskyltarna på mina bilar, vilket som nästan är skrattretande.

Ikväll ska jag supa, jag ska supa mig medvetslös och tappa kontrollen.

---------------------------------------------------------Hej på er! Här har ni ett kapitel... Nu kanske ni förstår varför Mao och Mac inte har kontakt & ni kanske förstår er på Mac när han säger att han inte kan älska. Detta kapitlet var rätt tråkigt men jag hoppas att ni höll ut och orkade läsa allting! Ha en toppen vecka!
Kram Stephanie