BAD BOYS LIE

1.4

TIARAS POV:

Jag förbannar personen som kom på att man ska ha en begravning när någon dött. Jag förbannar personen som kom på att man ska samlas i grupp och sörja för att sedan glömma. Att samla nära och kära i en kyrka för att sitta ner runt en död människa. En människa som har andats och levt precis som du. Visst, jag gillar idén av att hylla en människa. Att få ta farväl av en person en sista gången. Men ska sista gången verkligen vara vid dödsbädden? Jag vill egentligen inte gå på begravningen. För hon är inte död, inte i mina ögon. Hon finns inuti mig, långt inne i mitt hjärta och är med mig varje dag. Jag vill inte tvingas att titta in i allas sorgsna ögon och se alla deras tårar strömma ut. Jag vill inte tvingas till att sitta och lyssna på en bitter präst som snackar om döden. Sist av allt vill jag inte träffa Beatrices föräldrar som är en stor del av hennes död.

Man ska inte anklaga någon, aldrig. Men i det här fallet är det det enda rätta. Föräldrar ska behandla sina barn med respekt. De ska inte misshandla sina barn och slå dem blåa, de ska inte vräka ur sig sådana ord och meningar till sitt eller sina barn. Hennes föräldrar har aldrig visat nog med kärlek, de har aldrig stannat kvar om nätterna inne hos henne tills hon somnat. Hon fick aldrig uppleva kärlek utav sina föräldrar, i hela sitt korta liv.
Det är pappa som tvingat mig att gå på begravningen, men om jag inte går vet jag att jag kommer ångra det senare i livet.

Jag tar mig sakta men säkert upp ur sängen, sätter mig på säng kanten och blinkar till när solstrålar träffar mina ögon. Jag tittar mig omkring, det ligger fullt med kläder på golvet. Mitt skrivbord är fullt med glas efter alla saft och vatten dejter jag haft här uppe med mig själv. Jag ställer mig upp men tappar snabbt balansen och faller till golvet. Jag har knappt sovit en blund inatt. Jag har legat vaken halva natten och tänkt på allt mellan himmel och jord. Pratat med mig själv för att sedan skratta åt hur dum och korkad jag är.
Jag tar mig upp och går in i mitt badrum. Jag tittar mig i spegeln och drar i mitt trassliga hår. Min hy har börjat blekna en aning och jag har ringar under ögonen. Jag slänger av mig kläderna och kliver in i duschen. Jag blir stående där en stund innan jag inser att jag har bråttom. Jag borstar tänderna och sminkar mig lätt på mindre än 12 minuter sammanlagt. Bra jobbat. Min svarta begravnings klänning är upphängd på dörren. Den är enkel men endå elegant. Den följer min form och är långärmad. Vid magen är det några veck för att mjuka upp klänningen lite. Jag drar den över huvudet och tar på mig ett par svarta pumps. Jag går helst inte i klackskor eftersom jag hatar det och det händer ytterst sällan. Men idag är det en speciell dag och jag känner mig tvungen. Jag drar händerna igenom håret och tar fram hårblåsen och blåser det tills det är hyfsat tort. Jag tittar mig i spegeln en sista gång innan jag springer ner för trappan. Pappa står i köket med sin svarta kostym och en kaffekopp i handen.

- Godmorgon, säger jag försiktigt och tittar upp mot honom.

-Godmorgon.

-Så vad tycker du? Om klänningen alltså?

- Jättefin verkligen men jag tycker inte om att den sitter så tight, det vet du.

-Ja ja ja, svarar jag samtidigt som jag sätter på kranen för att dricka ett glas vatten.

-Du vet om att hennes föräldrar kommer att vara där va? Hur mycket vi än hatar dem måste vi visa de respekt för att det mist sin dotter. Tiara lyssnar du på mig?

Jag suckar.

-Jag lyssnar och jag förstår vad du säger.

- Bra då åker vi.

Bilfärden är tyst och stillsam det enda som hörs är bilarna som är ute och kör i trafiken. Begravningen börjar klockan 11:00. Men vi bestämde oss för att vara där 15 minuter tidigare.

~